Efter upprepade mf-forts

Tack alla!
Jag är jätteglad och faktiskt mycket mindre orolig. Det börjar sprida sig på jobbet och när någon säger "grattis, vad roligt!" svarar jag inte "det är tidigt, vi får se hur det går" utan "tack, det är jättespännande".

Tyvärr är jag fortfarande mördande trött (och var så med N fram till vecka 25 tror jag...), vilket i kombination med att N har slutat sova på dagen gör att vi vid middagstid är på riktigt dåligt humör båda två. Men det är ju verkligen ett lyxproblem, jag är trött för att jag är gravid och blir arg på min underbara dotter. Inte direkt nåt att gnälla över va

Åh, vad skönt Krusbär! Grattis!!! Visst är det alldeles overkligt?!
När är BF?

Här får man BF på KUB-ULet. Vår BF är 18 april, några dagar senare än beräknat enl sista mens. Så då är vi nästan samtidiga!!

Idag är det 6 månader till BF!

Vi har sagt till dottern att hon ska få ett syskon, de första gångerna vi pratade om det så bytte hon ämne direkt, men när min pappas sambo frågade henne vad som är  i min mage svarade hon "Bebisar!!! så hon börjar kanske fatta nåt, hon säger ofta nu att hon är en liten bebis. Antar att det är lika svårt för de små att förstå som för oss, minst!

Det är en evig väntan Krusbär... Jag upplever faktiskt inte alls det där alla beskriver om att andra graviditeten bara rusar iväg och man vet inte vilken vecka man är i för man har så fullt upp med det barn man har. Jag tycker tiden går lååångsamt, vet oftast exakt vilken dag jag är på och bara väntar och väntar. Kanske att det skulle gå fortare om jag inte var så trött, nu orkar jag ju bara ligga i soffan och fundera på kvällarna.

Jag hoppas verkligen det blir plus snart lillaD. Ni förtjänar plus och sen en fribiljett till gräddfilen. Det är bara för orättvist att först ha svårt att bli gravid och sen svårt att behålla... Jag lägger in mitt veto mot att folk ska behöva ha det så.

Idun; jag tror att just när vanliga känslor blir så pass besvärliga att de i allt högre utsträckning påverkar livet är det läge att göra nåt åt dem, nåt mer än att vänta. Inte för att måla fan på väggen, men jag tror att tränga undan ångest med mer att göra inte är så konstruktivt...

Imorrn går jag in i v 16 och jag känner mig nästan som en gräddfilare (ni vet, en sån som allt bara fungerar för och så gnäller man över att man är trött och har lite foglossning :)
Jag tänker ganska sällan att liten skulle vara död, känner nåt nästan varje dag som jag tror är sprattel och lyssnar med AS högst en gång i veckan. Jag pratar glatt med folk om att jag ska vara mammaledig i vår, tänk att det kan få vara så!

Hej Finesssan!
Kul att se dig och stort lycka till med medicinfixandet och bebisverkstan!

Gnäll; Sista veckorna är det bara oroorooro. Så himla rädd att nåt ska gå snett nu när vi kommit så långt och satsat så mycket. Och tiden bara segar sig fram.

Tack för ert pepp! Jag har ju känt nåt slags sprattel sen ca v 12, men än är det så sällan och lite att jag mest blir orolig mellan peten. Och det faktum att jag fortsätter vara sjukligt trött och inte orkar fylla kvällarna med annat än väntan på att gå och lägga mig gör det förstås svårare att hålla orostankarna borta. Så trött är jag att jag undrar om jag kommer orka jobba fram till jul... (efter jul kommer min arbetstillvaro bli mycket mer lättsam) Så nästa veckas mission är att se över vad jag kan göra för att inte bryta ihop helt.

En ljuspunkt i tillvaron är att RUL närmar sig, 25 november 12 dagar kvar!