För oss pladdriga.

Tack, jo jag är aningen bättre men vågar inte tro att det blir bra än. Är jättesjuk fortfarande och har inte mycket ork, känns som influensa. Tog bebis inatt igen och det går hyffsat vi sov till 11 i alla fall, eller jag sover när han sover. 

Boendestöd var här precis och dammsög och ställde in i diskmaskinen så skönt att få den hjälpen nu även om de inte får göra sånt så är ju omständigheterna lite annorlunda nu, är mer än tillräckligt för mig att sitta uppe en stund och mata.

Nu ska vi iväg till BVC, skönt att det bara är 80m bort, tvättade precis bebis för han hade lyckats kladda ner sig med kräks och ersättning. Lägger honom i vagnen och vad gör han.. jo börjar kräkas igen. Tur att jag inte tog på honom kläder, tänkte göra det precis innan vi ska gå så kanske det är rent ett tag ;)

Jag börjar komma ikapp lite hemma, kollade över alla kläder vi fått. Min mor hade köpt massa begagnade kläder av någon annan lärare så det är fullt med kläder i olika storlekar på vårat bord i vardagsrummet. Kläder och en skötyta för jag kan inte stå och byta på honom riktigt än. Tur att vi satte upp ett stort bord.

Jag har inte ont direkt, men det drar i magen är så rädd att det ska vara tecken på att något är fel. Fick lite näsblod förut det har jag haft under hela graviditeten och då kommer tankarna på att jag blöder igen.

Så läskigt att de säger att jag kanske har en blödningssjukdom men inte vet vad och att man inte hittade vartifrån jag blödde i magen. Tänk om det sätter igång igen?

Fötterna är fortfarande jättesvullna så det får bli raggsockar på tassarna nu när vi ska ut, för jag antar att hanen vill ha sina skor ;)  

Går inget bra alls här... kroppen blir starkare men skallen kraschar. Jag känner inte speciellt mycket för bebisen, visst han är söt och så men just nu skulle jag ge massor för att någon annan kom och tog honom ett par timmar eller en natt. Jag bara gråter och orkar inget, har slutat äta nu igen eller jag kom inte igång med ätandet efter andra operationen. 

Idag har jag druckit en kopp te och ätit en kokt korv och lite mos, sen lite vindruvor och pepsi... det är allt... igår ungefär samma sak fast då fick jag i mig en halv smörgås och lite spagetti. Står inte ut alls, jag har gått ner 11kg sen förlossningen och gick upp 8-9kg, tappade 1.5kg de senaste 3 dagarna...

fy fan såhär skulle det inte vara. På det så strular det på sambons jobb och jag orkar inte bry mig fast jag måste för om han inte orkar jobba mer så blir det soc igen. imorgon ska jag till sjukhuset för fler prover, jag vill inte. Sambon får ta ledit imorgon chefen får säga vad han vill, men jag fixar inte detta längre. Orkar lixom knappt titta på bebisen, tur att vi kör flaska för amma skulle jag nog inte klara av nu.

Ska försöka prata med bm eller läkaren eller vad jag nu ska träffa imorgon, de måste hjälpa mig om jag inte ska gå under. Sambon får ta föräldraledighet och så får de sjukskriva mig, visserligen skiter sig ekonomin så vi måste gå till soc då men hellre det än att jag går under totalt.

Får sån ångest av att bara vänta på att liten ska börja gråta och vilja ha mat och sen försöka få honom att somna om... så ska jag somna och sen vakna när det är dax igen... längtar så tills nästa vecka för då kommer mina föräldrar igen, då ska de få ta honom ett tag så jag kan få slappna av. Behöver få sova men det går inte.

Hoppas att sambons chef fattar och inte ge honom sparken för att han tar föräldraledighet, fast samtidigt om han inte fattar så är det inte värt det. Tror nog det är bättre med soc igen än kämpa vidare själv hemma... jag är helt klart påväg ner i det stora svarta hålet.

Vart tog myset vägen, de känslorna jag hade för bebis dag 3 när vi satt själva på BB på natten och han sov i min famn... de är helt borta var ju så som jag ville känna så som alla säger att det är.

Nu låter han igen... snart dax för mat och ångesten kommer krypande, jag får så dåligt samvete för att jag inte orkar. Försöker hålla honom men det känns inget, är samma med sambon, hans kramar känns inte heller speciellt mycket. Han stänger in sig på sitt rum och glor på film.

Jag behöver en kram, bara attt bli förälder är ju tillräckligt, alla komplikationer som blev är mer än tillräckligt... min sprutfobi verkar vara tillbaka okså, inatt drömde jag mardrömmar om nålar. Får se om de lyckas ta några prover alls imorgon, hoppas det är en av de trevliga bm.  

Tack, det värmer att någon läser i alla fall. Nu har hanen mailat sin chef, får hoppas att jag får sjukskrivning imorgon så han kan säga att jag inte mår bra alls. Behöver ha honom hemma så det är någon som ser till att jag försöker få i mig mat osv. Tror inte bebis lider allt för mycket för han får mat och bytt blöja är nog mest jag som lider men i längden så går det ju inte. 

Trodde det blev bättre idag, var på sjukhuset och såret läker ok även om det är öppet där man tog stygnen. Blev fler blodprover och jag bröt ihop totalt, orkar inte med fler sprutor och nålar, min fobi kom tillbaka men barnmorskan var så vettig och testade att ta från handryggen istället, gör asont men då slapp de sticka sönder mig. Proverna verkade vara ok för ingen har ringt och sagt att jag ska äta mer antibiotika. 

Men hemma funkar det inte, jag hade hoppats på att hanen skulle vara hemma resten av veckan men nu kom det fram att han bara hade mailat chefen om att han skulle med mig till sjukhuset idag och inget om hur jävla dåligt jag mår. Imorgon ska han till jobbet igen för det var tydligen saker han måste fixa, är så trött på det här.

Han stänger in sig på sitt rum och idag när vi kom hem från sjukhuset så sov jag någon timme när bebis sov och sen när jag vaknade så hade hanen somnat och han vaknade inte förrens nu. Då har jag kämpat i över 4 timmar med att få bebis att sova. Lär bli jag som får ta natten också, vi glider bara så isär nu... skitjobbigt.

Vi skulle gjort mat ikväll, åkte och handlade men han somnade så det blev inget. Så idag har jag inte ätit heller, blev mjölk till frukost och sen inget alls... ska försöka ringa bvc imorgon eller kuratorn på mvc.

Så är jag så arg och trött på då de la om mitt sår. Tejpade massor över hela magen så det drar och gör asont, min mage är så öm i huden och troligen så tejpade hon rakt över ett litet sår jag har i ks, där de förlängde snittet så hade en sårskorpa lossnat.

Jag är bara så trött på allt som har med vården att göra, vill bara slita av kompressen och tejpa själv. På torsdag så ska distriktssköterskan komma hit och lägga om såret, så jag slipper åka till sjukhuset. Men det är mellan 8-9:30... urk att behöva gå upp så tidigt och bara vänta. Hatar folk som ska pilla på mitt sår, tror jag kommer slita bort det inatt och lägga om själv. idioter...  

Hanen stannade hemma så nu ska vi iväg till kuratorn på mvc hoppas hon kan göra något för annars så blir det nog psykakuten för hans del, han mår inte bra alls... Jag är aningen bättre idag också, vet inte om nu när hanen kraschar totalt så funkar det bättre mellan mig och bebis. Vi har fått sova rätt så ok inatt och blev tom. lite badande i morses. Så jag hoppas det går åt rätt håll och sen att hanen får massa hjälp nu. 

Hemma igen, villken supersnäll unge vi har. Han har sovit på alla  besök och käkade i bilen och slocknade sen igen. :) 

Kuratorn på mvc tipsade om psyk där hanen har sin kontakt med adhd:n, så efter besöket där åkte vi för att äta och sen till psyk. De hade ingen jour längre men hans arbetsterapeut hittade våran bebis i väntrummet medans vi förklarade för sekreteraren vad vi ville. Så vi fick prata en snabbis med arbetsterapeuten som bokade tid på fredag åt hanen och hon ska prata med läkaren om sjukskrivning och någon medicin så han kanske kan få sova bättre. 

Så nu håller jag tummarna för att det ska gå bra, jag ska maila hans chef och säga att han inte kommer jobba denna veckan och att vi håller på att ordna ett intyg, får hoppas att chefen förstår allvaret. Kuraton på mvc fattade i alla fall. Hon sa att vi ska planera och ta hjälp av alla vi kan, speciellt jag så jag inte bränner ut mig nu när jag får ta allt ansvar för bebisen själv och dessutom ha koll på hanen.

Hoppas att han fixar nu tills på fredag så vi slipper åka till psykakuten.

Jag mår bättre och det är nog så att nu när han mår så dålig så har jag lättare att fajtas lite till, tror jag klarar av motgångar bättre när det är för någon annan jag ska slåss än för mig själv. Så det blir att försöka prioritera nu, bebis och hane istället för städa och sånt, itne för att jag gör det men ändå.

Snart kommer boendestöd också, hanens nya person ska vi träffa, hoppas han orkar det nu. Är så typiskt att de ska bytas ut nu när vi hade behövt en stabil kontakt, jag träffade min nya i måndags och är osäker på om det är rätt eller inte, får se. Det klickade inte som med den förra fast samtidigt så är det ju så mycket nu.

Arbetsterapeuten på psyk frågade om vi hade något namn till bebis... är så trött på den frågan nu, men när vi sa nej så sa hon något klokt. "ja det visar ju på hur tufft och svårt ni har det nu om ni inte orkar fundera ut ett namn" Precis så är det, jag vill inte tvingas välja något bara för att, just nu är prio att äta, sova och överleva. Varken vi eler bebis lider av att han inte har ett namn, för mig kommer han ändå kallas "snutte, älskling" osv.  

Nu har boendestöd varit här och det gick så bra med hans nya person, de klickade direkt. Tror det var så viktigt att den biten fungerade idag så han får lite positiva saker också. Så fick jag hjälp att packa diskmaskinen nu när hanen inte orkar det och jag inte kommer ner och når allt heller. :) 

Så nu ska vi ladda inför natten, liten håller på för full att äta sin giraffskallra kanske smakar bättre än ersättningen, tror jag ska starta en tråd om det ;)  

Borde väl vara tygdjur, tror att den ligger brevid grönsaker och frukt... fast sen skolkade jag, eller jag sov bort större delen av hemkunskapen så du får nog fråga på forumet istället ;) 

Nu ska jag försöka sova, imorgon kommer distriktssköterskan för att lägga om mitt sår, får se hur galen jag ska bli då. Igår så tejpade de över hela magen på mig så det gjorde asont så fort jag rörde mig. Huden är så öm fortfarande, kanske inte så konstigt med tanke på att den var helt lila innan operationen. Så inatt slet jag av bandaget och körde med min lilla kompress. Hur dum man nu kan vara om man sätter flera cm tejp över snittet, visserligen är det påväg att läka men ändå. grr....

Sov så gott på er pladdrisar 

annars sliter jag av det och lägger på eget igen... hade det inte varit för att det var på ett knasigt ställe och jag vill ha koll från någon som kan sår så det inte blir infekterat så hade jag skött allt själv. Är ju ändå undersköterska. Fast om hon kommer vid 8 tiden så lär jag vara på superbra humör och bita huvudet av henne om hon fjantar sig ;) 

Jag har så bra morgonhumör... speciellt nu när jag inte fått sova ordentligt, blev inget sovande på dagen eftersom vi flängde runt så, men imorgon ska jag försöka sova ikapp lite.  

Idag mår han aningen bättre, han verkar ha fått sova lite på medicinen han fick igår. Vi har tom. gjort egen pizza ikväll och myst lite, fast självklart vaknade liten precis lagom tills det var dax att äta men han ville mest ligga och se söt ut så vi fick äta i lugn och ro. 

http://img.skitch.com/20100910-gmntthdh9ffttnq7d64xfp235e.jpg 
Jag har faktiskt inte lagt dit giraffen utan han tog den själv och gosade ner sig. 

Är skittött på min kropp bara, mår bättre nu än någonsin för jag går mycket bättre. Men såret har gått upp och kleggar massor så det blir besök från distriktssköterskan imorgon igen, ingen sovmorgon här... Fast det är skönt att vi slipper ränna till sjukhuset eller vårdcentralen. Men sköterskan sa att det lär ta ett tag innan det läker ihop, men så fort som det inte rinner så mycket så kan hanen hjälpa mig att plåstra om. Just nu så är det lite för stort sår för att jag ska våga låta honom ta allt. Antar att sköterskorna kan se om det blir inflammerat lite före honom. 

Är livrädd för att få infektion i det nu också. Magen verkar läka annars även om jag har haft superont idag, men jag glömde ta medicinen. Inte så konstigt att jag har superont heller när de grävt så mycket, men snitten verkar läka ihop fint, bara insidan som ska läka. Men med tanke på att hela magen var som ett gigantiskt hårt blåmärke så tar det väl sitt tag.