Viktig info som MVC- och förlossningspersonal brukar hoppa över

Jag var hos barnmorskan igår och pratade förlossning, och vi gick igenom mitt förlossningsbrev. Där hade jag också skrivit in rätt mycket om sen avnavling och att vänta ut moderkakan och anknytning osv. Barnmorskan frågade om jag visste om att man i Lund faktiskt har en policy av att avnavla sent numera (och det visste jag)

Men samtidigt vill jag trycka på att jag tycker det är viktigt - och jag ville få med ett par specialfall, som t ex hur de ska göra om navelsträngen är väldigt kort och det tar lång tid för moderkakan att vilja komma ut (vilket hände när jag födde barn nr. 2).
(Då får de klippa, efter jag sagt OK, så jag kan få upp babyn på bröstet - men då ska barnet först hållas lågt så att blodet kommer ned till barnet ordentligt.)

Däremot verkar det vara alldeles som att svära i kyrkan att säga att man inte vill ha en CTG-mätning! Hur kan det komma sig? Den tillför ju inte så mycket till säkerheten, egentligen - eller? Jag menar att den är praktisk främst för personalen. För mig innebär den ett störmoment och att jag känner mig som en patient..

 Svårt att säga.
Här på sjukhuset är det CTG-mätningen som är det heta diskussionsämnet. Min mvc-BM hade nyligen haft en ex-hemfödare som födde på sjukhuset och fick alla önskemål tillgodosedda, inklusive madrass på golvet - men det inledande CTG:t kom hon visst inte undan.

Hade jag fött på sjukhus den här gången, så hade de förmodligen velat sätta värkdropp på mig. Mina värkar var korta och glesa och inte särskilt kraftfulla. Inte en värk som höll i sig över en minut. Runt 40-45 sekunder. Krystvärkarna (de två jag nu hann få) var längre.

Jag tror att det är mycket sannolikt att du kommer att ha oregelbundna värkar den här gången också.

Ecorelle - jag tycker det ser bra ut. Möjligen skulle du kunna skriva något mer om vad de FÅR göra som är inne i rumet (om de nu får göra något) - vilket typ av hjälp vill du ha av en barnmorska?

Och kanske också något om hur du vill bli behandlad OM någon komplikation uppstår - jag var själv övertydlig i min födsloplan med att jag och min man först ska bli informerade och tillfrågade - och att de ska invänta vårt OK (om det inte är akut-akut, förstås). Och att min man faktiskt får fatta beslut åt mig om jag inte riktigt reagerar av någon anledning.
ag har varit med om lite för mycket av attityden " det där begriper patienten ändå inte och nu kör vi!"..

Jag funderar på en sak... under min förra förlossning ville de undersöka mig typ 1 gång i timmen (långsam progress, tagna hinnor) men jag tyckte det var oerhört störande att behöva lägga mig på rygg så ofta. 1 timme är inte så lång tid i sammanhanget.

Kan man vägra det? Blev utsatt för massiva övertalningar tills jag la mig ner...sen snabbt upp igen för jag kunde inte ta värkarna liggande på rygg.... Ska föda igen i juli...

Ecorelle> Då ska jag stå på mig nästa gång (som är nu i juli) och än viktigare prata med mina medföljare om detta...

Ecorelle- tvillingförlossningar är ju mer riskabla än förlossningar med bara ett barn. Om barnmorskan/läkare ej får göra sitt jobb inne på rummet kan hon ju omöjligtvis upptäcka komplikationer i tid. Man har större risk för blödningar då man fått många barn och efter en tvillingförlossning är risken ännu större för blödningar. Barnen kan fastna i varann när de ska ut, navelsträngar kan trassla till sig mm. Tar du själv på dig skulden om något av barnen föds tex med syrebrist eller dör, i så fall föd hemma ? Nog för att jag tror på naturligt födande men dina krav tycker jag är på gränsen till dumdristiga.  Nä skit i att åka in till sjukhus för att föda, gör det hemma istället så slipper någon stackars barnmorska ta konsekvenserna, hon kommer garanterat ändå  att tycka att du är korkad och du kommer ej få igenom dina krav.

Lite väl starkt att uttrycka att man skulle vara korkad för att man föder hemma. De flesta som föder hemma i Sverige är välutbildade och välinformerade om vilka risker det kan medföra.

Vilka av hennes önskemål anser du vara dumdristiga?
Att sätta en pvk i handen tar inte många sekunder OM det skulle behövas. Dropp kan man ha färdigblandat inne på rummet av samma anledning.
Fosterövervakning kan man göra med tratt, att ex. ta hål på hinnorna och sätta en skalpelektrod utsätter barnet för kraftigare tryck på huvudet eftersom vattnets tryckutjämnande effekt försvinner.
Med Tv1 i huvud och separata moderkakor är risken liten att de fastnar i varandra.
Risken för blödning efter förlossningen  och värksvaghet pga. "trött" livmoder är ökad, ja, men jag tror inte Ecorelle menar att avsäga sig behandling när det verkligen behövs, utan att undvika att man inom förlossningsvården gör onödiga interventioner. Eftersom den här kvinnan känner sig trygg hemma, kan sjukhusmiljön skapa stress, vilket i sig kan öka risken för komplikationer som ex. värksvaghet.
Däremot tycker jag att man ska föda tvillingar på sjukhus på grund av den ökade risken för komplikationer.

Ecorelle, de brukar ha PM för hur de handlägger en tvillingförlossning på varje sjukhus, kan du inte be att få ett sådant utskrivet, så du ser hur de brukar handlägga en tvillingförlossning?

Ecorelle har fött 2 barn hemma och det har gått väldigt bra och lugnt. Hon är välinformerad och känner sin kropp. Blgebo jobbar förlossningen och har nog oxå koll på läget. Vill Ecorelle föda sina tvillingar hemma så kommer hon göra det. Vill man absolut inte föda på sjukhus så stressar man upp sig och det går ofta fel och man får en dålig upplevelse och förlossning.

Detta borde alltså även gälla avnavling, livmodersammandragande medel,  lustgas, och mycket annat  som mödrar och barn blir pådyvlade, ofta  utan att någon  frågar om man vill ha det, eller att man ens märker när de ger det.

Någon som vet  vad svensk lag säger om det här?

Är inte så aktiv här inne just nu eftersom lilla Lovisa tar all min tid och uppmärksamhet

Men jag såg tidigare att någon i sitt förlossningsbrev skrivit in att man inte fick ge hennes barn ersättning på något rutinmässigt sätt. Jag är också helt motståndare mot att ge nyfödingar ersätting då jag starkt tror att det är en riskfaktor för framtida allergier och allehanda tarmbesvär. Jag tycker också att ämnet hör hemma här där vi diskuterar sjukvårdens "oärlighet". Så jag vill dela med mig av fortsättningen på min BB-vistelse och varför jag lämnade BB fullständigt rasande, gråtande och mycket trotsig...

Jag har alltid varit rädd för att man efter förlossningen av någon anledning skulle ta min bebis ifrån mig och utan min vetskap ge modersmjölksersättning, t ex om jag blev sövd eller liknande. Men efter att ha läst mitt sjukhus "amningspolicy" så kände jag mig lugnare, då en punkt var något i den här stilen "Modersmjölksersättning ges endast på barnläkares ordination" och jag då tänkte att inget barn svälter ihjäl på några timmar och vi lär få vara med om vår bebis ska undersökas av läkare. Men ack vad jag bedrog mig...

Under våra tre dygn på BB kändes allting mycket rörigt, det var undersökningar, prover, frågor, samtal... Inte mycket lugn tid alls. Jag upplevde det som mycket svårt att få till amningen. Eftersom jag var snittad hade jag svårt att hitta bra ställningar och lillflickan var lite bekväm och sög inte så länge åt gången och den riktiga mjölken rann inte till. Men alla sa att det var "heeelt normalt" och inget att oroa sig för "nyföddas magsäck rymmer bara 5 ml och råmjölken är gjord för att de ska klara sig tills riktiga mjölken rinner till" och det är ju min övertygelse att den faktiskt är det så jag köpte deras försäkran och tyckte inte att dessa dagar var så länge eftersom man samtidigt sa att det var normalt med ett par tre dagar innan det rann till och kanske någon dag längre när man är snittad. Tänkte att sen åker vi hem och får ordning på allt i lugn och ro.

Då och då mjölkade jag ur någon tesked och gav lillan på sked för att känna mig trygg i att hon i alla fall fick i sig. Under tredje dygnet tyckte jag själv att hon började verka "för" hungrig, missnöjd liksom, men nu skulle vi ju hem, så då skulle det ordna sig, tänkte jag.

Så dags för utskrivning då. Inklusive den obligatoriska vägningen. Och då visade det sig att vår lilla flicka gått ner 12% istället för tillåtna 10%. Plötsligt blev det pådrag bland de BM som tidigare bara sagt "heeelt normalt" och plötsligt sitter det en BM med en kopp ersättning på min sängkant och tänker mata min bebis!!!! Jag sa genast ifrån att jag inte ville att hon skulle få ersättning och fick tillbaks ett ledset ansiktsuttryck och en harang om att jag inte skulle vara stursk på bebisens bekostnad.

Då brann det fullständigt för mig och jag förklarade precis vad jag tyckte om att de först bara sagt "heeeelt normalt" som svar på min oro för att sedan försöka tvinga mig att ge ersättning mot min övertygelse. Förklarade att jag krävde att få prova pumpa ur och ge henne istället, något jag gjort för länge sedan om någon påpekat att det fanns risk för för stor viktnedgång. Med viss tvekan fick jag göra detta och man kom in med en pump och stannade kvar för att hjälpa mig, vilket inte var till någon hjälp. Ilska och upplevelse av att vara kränkt och trampad på är knappast känslor som underlättar för mjölken att rinna till!

Fick väl ut max någon tesked att ge henne och övertalningen började igen. Själv var jag helt inställd på att hyra en riktig pump och genast åka hem och få lugn och ro och få igång detta på egen hand. Tillslut fick vi träffa en barnläkare som trots att han också försökte övertala mig till att ge ersättning ändå kändes som den vettigaste av dem vi talade med denna dag. Resultatet blev dock att vi fick hans tillåtelse att lämna sjukhuset och komma tillbaks för vägning ett dygn senare, då vikten skulle ha vänt.

Så det första dygnet hemma tillbringade jag på soffan tillsammans med min dotter, handmjölkande (20 min mjölkning - matning - en timmes vila). Alla telefoner slogs av och sambon fixade allt runt omkring och servade med alla bekvämligheter. Lyckades på detta sätt få i henne i snitt 10 ml råmjölk i timmen och i slutet av dygnet började den riktiga mjölken komma så smått. Vid vägningen dagen efter hade lillan gått upp 30 g så jag fick fortsätta enligt min plan, med riktig pump och någon dag senare hade jag full mjölkproduktion och lillan ökade konstant i vikt.

Om någon bara hade talat om för mig vad som skulle hända om hon gick ner för mycket i vikt hade jag börjat handmjölka första dagen för att få igång mjölken och säkerställa att hon fick i sig tillräckligt!!!

Och efter att ha sett hur verkligheten ser ut på BB så ger jag noll och intet för fina "policydokument" kändes som om näst intill alla bebisar matades med ersättning, så fort mamman var lite för trött, hade lite för ont eller bebisen åt lite för dåligt. Ändå kunde ingen av de personer jag träffade argumentera mot mitt argument att jag är övertygad om att tidig användning av ersättning är en riskfaktor för framtida allergier. Eftersom kejsarsnitt är en annan riskfaktor vill jag absolut inte lägga på ännu en för mitt lilla underbara knyte.

Oj, långt blev det, men jag tycker det är viktigt att andra vet detta och kan handla efter eget huvud...

Ecorelle: Tack! Av allt som hände under de där dagarna med snitt och BB-tid är det att jag stod på mig i den frågan som jag är absolut mest nöjd med. Resonerade som så att allt annat som jag önskade "så naturligt som möjligt" misslyckades ju fullständigt, först genom själva snittet och sedan genom de komplikationer som uppstod, så detta med bröstmjölken skulle de då f-n inte få övertala mig att förstöra! Blev som en lejoninna som skulle försvara mitt barn...!

 

Ecorelle, jag har för mig  att den här filmen, på en tvillingfödsel i vatten (hemförlossning),   inte gick  att öppna sist jag visade dig den, men nu funkar det i alla fall. Helt underbar !!!

 

Väldigt intressant information om det här med att viktkurvan vi jämför dagens spädbarn med grundar sig på barn som till stor del är uppfödda på ersättning!

Ska nog skriva ut den infon och stoppa i plånboken så jag har den tillhands den dagen man konstaterar att min dotter inte följer kurvan och man föreslår att hon ska tillmatas! Väldigt motsägelsefullt blir det när alla på bb, bvc, mvc och liknande förespråkar helamning men sen har vi kurvor att jämföra med som inte alls grundar sig på det!

På mitt papper från BVC står det där gamla; "Acta Pediatrica, 2002" eller hur det nu var, har inte pappret framför mig just nu...  Men här ute "på landsbygden" tar det kanske lite längre...

Borde det inte gå att hitta de nya någonstans på Internet?