K*B*N, pratar del 11

Canser är ett jäkla skit rent ut sagt! Min farfar dog i canser, min styvsyster med (35 år gammal), min makes far dog i canser och min svärmor genomgår just nu stråblehandling. Den sjukdomen har vi sett alldeles för mycket av. Min man är nu helt övertygad om att han kommer att dö i canser han med. Själv föredrar jag att inte spekulera alls över hur och när jag kommer att gå hädan. *ryser*
Jag har spenderat ett par timmar med min dotter. Hon kom hem och hämtade lite grejor och stannade på både mat och fika. Vi babblade järnet och hon lekte med lillebror. Vi har bestämt att vi ska ta en helg och åka "hem" till sthlm framöver och kolla in våran gamla "hemby".
Min minibuse och mest "bastanta" son hittills är född nov 05 och väger knappa 16 kg och är 105 cm lång. Han är också den som är kortast av dem hittills vid den åldern. Min mellanbuse som är född 04 och minibusen väger lika men han är 110 lång. Han ser lite ut som ett snöre, precis som storesyrran gjorde i samma ålder men så är de två mest lika varandra (och min sida av släkten) också. Stor och mini är lika varandra och pappa. Jag ska ladda upp några bilder på min man i samma ålder som storbus och ett par bilder på storbus. De är äckligt lika!
Nöffe är lik mellanbus när han sover och en liten klon av storbus när han skrattar eller gör sin favorit grimas.
Snackade just med maken och det var Skrea strand så ni hade rätt.
Idag är det sånt där tråkigt som organiserande och packande på schemat. Makens födelsedag är det också så vi ska väl försöka få lite gott att äta till kvällen men mycket mer blir det inte när man ska iväg.
Hörrni jag får lite presttionsångest inför träffandet, missfårstå mig inte jag vill jättegärna träffa så många som möjligt av er men jag är liksom lite rädd för att inte "vara bra nog". Jag är alltid sån när jag ska träffa folk jag inte träffat förr och er har jag ju pratat med regelbundet under så lång tid att jag är lite rädd för att mitt verkliga jag inte lever upp till bilden. Gaaaah, svårt att förklara men jag är både blyg och har haltaskigt självförtroende och jag är så otroligt icke cool att det finns inte. Lantismorsan nr ett som tom ibland känner mig lite obekväm när jag kör bugaboo för att den inte matchar resten av mig.
Ja ja ni får bilda er en egen uppfattning förhoppningsvis och jag hoppas den blir bättre än hur jag tror att folk ska uppfatta mig. Stora lantisfamiljen i stora risiga bilen landar förmodligen på västkusten sen lördagkväll så från imorgon nås jag endast på mobilen (nytt nr, någon som saknar?).
Det mest hippa med mig är min några år gamla och begagnade bugaboo.
Jag tycker typ alltid att alla som jag gillar är skitcoola.
Låter bra tycker jag.
Fläsktråden känner jag att jag inte platsar i. Jag vill gå ner 20 kg, skulle kanske tom behöva gå ned 30 kg men jag och bantning går inte ihop eftersom min kropp protesterar och jag mår dåligt både fysiskt och psykiskt.
Pulverbanta och liknande där man ska leva på ingenting funkar inte alls, jag har testat många varianter men slutnotan har varit bedrövligt mående (jag blir nästan psykiskt instabil av att leva på pulver) för ett eller två kg nedgång och det är faktiskt inte värt besväret.
Jag funderar allvarligt på att söka läkare och se vad det finns för möjligheter till gastric bypass för inget jag testat hittills funkar speciellt bra. Nu har jag iofs legat lågt när det gäller viktbiten ett par år eftersom det varit barn, ammning osv. En sak i taget.
Jag har inga ämesomsättningsfel eller så, det är uppkollat för flera år sedan och jag har varit smal. Då menar jag bara jämfört vad jag är idag för jag har inte en sån kropp som någonsin blir trådsmal, men det är jag inte ute efter heller. Jag är gärna lite mullig men jag vill inte väga 30 kg för mkt. Jag har däremot väldigt svårt att gå ned, det där med kilona rinner av när man pulverbantar eller liknande har jag aldrig upplevt. Däremot ahr jag anlag för övervikt vilket ju är en kul sak att ärva. Jag var den som ärvde mina föräldrars alla skavanker.