• Anonym

    Antabus, hur funkar det?

    Funderar på att börja med antabus. Men jag har ingen aning om vad det är eller hur det fungerar?
    Hur länge tar man det? Kan man sluta när man vill? En läkare sa att man måste gå till en beroendeklinik för att få tabletter, hur länge måste man det?
    Kan man inte bara hämta ut dem på apoteket som all annan medicin?
    Hur ska man ha tid att åka till vc typ 3 ggr per vecka om man ska sköta sitt heltidsjobb samtidigt. Ska dessutom gå i terapi, har ju inte någon "fritid" att sköta allt detta på.

    Snälla svara ni som vet något?!

    En sak till, enligt en väninna kan man aldrig äta ute på restaurang under antabus behandlingen efterssom man aldrig kan vara säker på att kocken inte använt rödvin i såsen eller liknande.
    Rödvinsvinäger, cocnag i sås m.m.

  • Svar på tråden Antabus, hur funkar det?
  • Anonym
    Anonym (been there) skrev 2010-04-05 17:21:03 följande:
    Som jag skrev tidigare så kan man visst få ta det hemma! Det gäller bara att man kan argumentera för varför man ska få göra det!Sen är ju antabus inget "undermedel", det ska bara användas under en kortare period under den mest akuta fasen. Man kan ju må rätt dåligt när man inser vad man håller på med och då är det lätt att falla tillbaka.
    Vilken "akuta" fas? Jag har inte druckit en droppe på flera veckor nu och har inget sug efter att göra det heller. Är det en akut situation fas då?

    Jag är helt övertygad om att mitt psykiska mående kommer förvärras avsevärt när jag börjar med antabus, jag är helt enkelt livrädd för att göra det.

    Men jag är tvingad till detta och får försöka bita ihop - precis som man får göra i så många andra situationer.

    Usch....... bara tanken får mig att vilja gråta......
  • Anonym
    Anonym (been there) skrev 2010-04-05 17:23:50 följande:
    Ursäkta mig, men om du inte kan tänka dig att åka utomlands eller fira midsommar nykter, så har du nog problem.Ta inte det här på fel sätt nu, men på mig låter det som att du väljer alkoholen före sambon...It takes one to know one, you know...
    Vågade inte riktigt skriva som du, men jag håller med och är glad att du gjorde det. It takes one to know one!
  • Anonym
    Anonym (been there) skrev 2010-04-05 17:23:50 följande:
    Ursäkta mig, men om du inte kan tänka dig att åka utomlands eller fira midsommar nykter, så har du nog problem.Ta inte det här på fel sätt nu, men på mig låter det som att du väljer alkoholen före sambon...It takes one to know one, you know...
    Ja, kanske....... Men just nu kan jag inte välja alkoholen framför sambon. Kanske senare dock, ett helnyktert liv är inget alternativ för min del. Aldrig!

    Jag älskar min sambo jättemycket, men jag vill inte leva ett liv som helnykter. Jag tycker om att ta en öl på en utesevering en vacker sommardag eller ett gott glas rött till middagen.

    Men framförallt vill jag vill inte känna mig "sjuk" som jag ändå gör hela tiden pga min diagnos. Det räcker med den...... allt jag vill är att känna mig "vanlig" , det är därför jag ska börja i terapi och det är därför jag nyligen påbörjat en kur med s.k "lycko-piller". Jag hoppas och tror på att terapin och den medicin jag redan tar kommer hjälpa mig att må bättre och på så sätt inte "behöva" alkohol på fel sätt.

    Svårt att förklara........ låter kanske som dumma bortförklaringar. Men jag är helt säker på hur jag fungerar och känner.
  • Anonym (been there)
    Anonym skrev 2010-04-05 17:25:53 följande:
    Vilken "akuta" fas? Jag har inte druckit en droppe på flera veckor nu och har inget sug efter att göra det heller. Är det en akut situation fas då?Jag är helt övertygad om att mitt psykiska mående kommer förvärras avsevärt när jag börjar med antabus, jag är helt enkelt livrädd för att göra det.Men jag är tvingad till detta och får försöka bita ihop - precis som man får göra i så många andra situationer.Usch....... bara tanken får mig att vilja gråta......
    Vad är så hemskt med att ta antabus?
    Jag är inget större fan av antabus, när jag har tagit det har jag gjort det för att mina anhöriga krävt det och jag har "bjussat" på det.

    Ditt psykiska mående försämras inte av att du tar antabus, men man kan må dåligt i processen om/när man inser att man aldrig mer kan dricka. Det är ett sorgearbete.

    Jag vet ju inte hur ditt missbruk ser ut, men det verkar som om missbruket och ditt psykiska mående går hand i hand och det är det vanligaste - att det är svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget. Därför är det konstgt att psykvården och missbruksvården inte samarbetar. Som det är nu är det vattentäta skott emellan.
  • Anonym (been there)
    Anonym skrev 2010-04-05 17:30:55 följande:
    Ja, kanske....... Men just nu kan jag inte välja alkoholen framför sambon. Kanske senare dock, ett helnyktert liv är inget alternativ för min del. Aldrig!Jag älskar min sambo jättemycket, men jag vill inte leva ett liv som helnykter. Jag tycker om att ta en öl på en utesevering en vacker sommardag eller ett gott glas rött till middagen.Men framförallt vill jag vill inte känna mig "sjuk" som jag ändå gör hela tiden pga min diagnos. Det räcker med den...... allt jag vill är att känna mig "vanlig" , det är därför jag ska börja i terapi och det är därför jag nyligen påbörjat en kur med s.k "lycko-piller". Jag hoppas och tror på att terapin och den medicin jag redan tar kommer hjälpa mig att må bättre och på så sätt inte "behöva" alkohol på fel sätt.Svårt att förklara........ låter kanske som dumma bortförklaringar. Men jag är helt säker på hur jag fungerar och känner.
    För mig tog det flera år innan jag kunde acceptera att alkoholen var en bidragande orsak till att jag mådde som jag mådde.

    Jag ville också vara "normal"...

    Men vet du, det går så himla bra att vara "normal" utan alkohol!
  • Anonym
    Anonym (been there) skrev 2010-04-05 17:36:32 följande:
    Vad är så hemskt med att ta antabus?Jag är inget större fan av antabus, när jag har tagit det har jag gjort det för att mina anhöriga krävt det och jag har "bjussat" på det.Ditt psykiska mående försämras inte av att du tar antabus, men man kan må dåligt i processen om/när man inser att man aldrig mer kan dricka. Det är ett sorgearbete.Jag vet ju inte hur ditt missbruk ser ut, men det verkar som om missbruket och ditt psykiska mående går hand i hand och det är det vanligaste - att det är svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget. Därför är det konstgt att psykvården och missbruksvården inte samarbetar. Som det är nu är det vattentäta skott emellan.
    Precis! Jag har mått som mest psykiskt dåligt då mitt missbruk tagit över. När jag tog bort det så vad det som en hinna i hjärnan försvann...Då kan man också koncentrera sig på de verkliga problemen dvs de man försöker förtränga med alkohol.
  • Anonym
    Anonym (been there) skrev 2010-04-05 17:36:32 följande:
    Vad är så hemskt med att ta antabus?Jag är inget större fan av antabus, när jag har tagit det har jag gjort det för att mina anhöriga krävt det och jag har "bjussat" på det.Ditt psykiska mående försämras inte av att du tar antabus, men man kan må dåligt i processen om/när man inser att man aldrig mer kan dricka. Det är ett sorgearbete.Jag vet ju inte hur ditt missbruk ser ut, men det verkar som om missbruket och ditt psykiska mående går hand i hand och det är det vanligaste - att det är svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget. Därför är det konstgt att psykvården och missbruksvården inte samarbetar. Som det är nu är det vattentäta skott emellan.
    Ja, så är det ju för min del också. Omgivningen (inte brorsan och min bästa kompis dock) anser att jag ska göra det så det blir enbart för min omgivnings skull - inte för att jag själv har viljan att leva ett nyktert liv. För det har jag inte!

    Däremot vill jag må bra, allra helst skulle jag vilja ha en ångestmedicin att ta till när ångesten blir olidlig. Då hade jag sluppit ta till alkoholen. Men som det är nu så finns det inget annat sätt. Vad kommer jag då göra när jag inte kan dricka, inte ta lugnande...... kommer jag bli självmordsbenägen då?

    Jag ber till gud (är inte troende så det var mer ett talesätt ) att jag är allergisk och slipper antabus!
  • Anonym (been there)
    Anonym skrev 2010-04-05 17:42:03 följande:
    Precis! Jag har mått som mest psykiskt dåligt då mitt missbruk tagit över. När jag tog bort det så vad det som en hinna i hjärnan försvann...Då kan man också koncentrera sig på de verkliga problemen dvs de man försöker förtränga med alkohol.
    Exakt! Och det kan vara riktigt jobbigt... Men så värt det!
  • Anonym (been there)
    Anonym skrev 2010-04-05 17:43:22 följande:
    Ja, så är det ju för min del också. Omgivningen (inte brorsan och min bästa kompis dock) anser att jag ska göra det så det blir enbart för min omgivnings skull - inte för att jag själv har viljan att leva ett nyktert liv. För det har jag inte!Däremot vill jag må bra, allra helst skulle jag vilja ha en ångestmedicin att ta till när ångesten blir olidlig. Då hade jag sluppit ta till alkoholen. Men som det är nu så finns det inget annat sätt. Vad kommer jag då göra när jag inte kan dricka, inte ta lugnande...... kommer jag bli självmordsbenägen då?Jag ber till gud (är inte troende så det var mer ett talesätt ) att jag är allergisk och slipper antabus!
    Om du inte vill kommer det inte att fungera. Det spelar ingen roll vilken behandligsmetod man går igenom - vill man inte funkar det inte, vill man så funkar det!
    Därför finns det ingen behandlingsmetod som vetenskapligt bevisat fungerar, alla misslyckas till ca 50%, och det beror på patienternas egna vilja, eller brist på vilja.

    Och antabus är inte ens en behandlingsform
    Det är bara ett sätt att hålla sig nykter om man inte litar på sig själv och sin egen vilja.
  • Anonym (Pussycat)
    Anonym skrev 2010-04-05 17:30:55 följande:
    Ja, kanske....... Men just nu kan jag inte välja alkoholen framför sambon. Kanske senare dock, ett helnyktert liv är inget alternativ för min del. Aldrig!Jag älskar min sambo jättemycket, men jag vill inte leva ett liv som helnykter. Jag tycker om att ta en öl på en utesevering en vacker sommardag eller ett gott glas rött till middagen.Men framförallt vill jag vill inte känna mig "sjuk" som jag ändå gör hela tiden pga min diagnos. Det räcker med den...... allt jag vill är att känna mig "vanlig" , det är därför jag ska börja i terapi och det är därför jag nyligen påbörjat en kur med s.k "lycko-piller". Jag hoppas och tror på att terapin och den medicin jag redan tar kommer hjälpa mig att må bättre och på så sätt inte "behöva" alkohol på fel sätt.Svårt att förklara........ låter kanske som dumma bortförklaringar. Men jag är helt säker på hur jag fungerar och känner.
    Varför inte? Vad är det om är så bra med alkohol? Varför inte välja alkoholfria allternativ när du har ett problem med alkohol? Det finns alkoholfri öl och vin så där har du din lösning.
    Sorry men ja jag blir upprörd då du inte verkar vilja inse att du har ett problem.
    Ingen kan tvinga dig att ta antabus, ingen. Det tar du av ren vilja och det tar man om man har ett problem man ej kan kontrollera.

    Det finns så mkt mer i livet än ett glas rött till middagen.
    Tro mig du kommer att må bättre utan alkohol för den löser inga problem den skuter bara upp dom.
Svar på tråden Antabus, hur funkar det?