Anonym (been there) skrev 2010-04-08 15:11:08 följande:
Jag har ingen erfarenhet av Campral, har aldrig ens övervägt att ta det eftersom jag aldrig haft något alkoholsug.Det är det här jag menar med att det är vattentäta skott mellan psyk- och missbruksvården. Om du redan har kontakt med psykvården, varför skulle du inte kunna få antabus från dem?Jag var inlagd på psyket för depression och fick i samband med det antabus utskrivet, men jag tror inte att det är så det går till i vanliga fall.Haha! Kom nu på att jag var på St Eriks missbruksakut en gång också och fick antabus utskrivet... Efter att de undrade vad jag hade där att göra.... De är inte så vana vid att helt nyktra, välklädda och till synes "normala" kvinnor kliver in där en måndagförmiddag... Dit brukar man komma med ambulans. Det var början på min nu fem år långa nykterhet.Att springa runt till olika mottagningar och berätta sitt livs historia kan vara knäckande för den starkaste...Men som sagt: försök på "din" psykiatriska mottagning! Om man kan ge en någorlunda bra motivering till varför man bör få ta antabus hemma så tror jag att det går bra. Jag har i alla fall skött det själv.
Tackar så mkt för att du svarar på alla mina jobbiga frågor - det uppskattas mycket
Nej, jag har heller inget alkoholsug och har aldrig haft det. Inte mer än att jag kan känna en solig semesterdag att det vore gott med EN öl.
Jag har också varit inlagd en del. Först 2 ggr i samband med insättning av antidepressiv medicin och sedan när jag fick en riktig panikångest attack och åkte in akut, stannade över natten.
Jag var alkoholpåverkad vid 2 av dessa 3 tillfällen men ingen har erbjudit mig antabus eller liknande. Bara lugnande medicin för tillfället.
Men precis som du beskriver så ser jag nog alltför "normal" och frisk ut.
Min motivering är isåfall att jag kan ta dem med sambons "koll" och att jag har svårt att åka dit 3 ggr per vecka.
Men hur länge är "en kur" ? Kanske individuellt? Jag tycker ju inte att jag behöver dem alls så jag kommer förmodligen få hålla på extra länge?
Jag har sån stor press på mig just nu att inte dricka alls och efterssom det är ett val jag gör när jag dricker så kommer jag såklart välja att inte göra det. Därav tycker jag inte att jag behöver det.
Sån ångest som jag har haft på sistone är nog den värsta någonsin, men jag har inte känt något behov av att supa bort det, istället har jag insett att jag faktiskt överlever ångestattackerna.