December Bebis 2010 :)

Kände av hormonerna för första gången ordentligt i morse.
Har sovit hos Pappan och efter ett förhållande jag hade för några år sen där den killen var otroligt elak så är jag rätt osäker och har svårt för att "ta för mig".
Har sovit grymt dåligt inatt pga sammandragningar o foglossning så har vart lite nervös för att väcka Pappan som skulle jobba idag så har legat längst ut på kanten på sängen för att märkas så lite som möjligt och verkligen försökt att vara tyst.

När han vaknade var han lite kinkig över att jag hade stört honom inatt iallafall men blev sen ombedd att klia honom på ryggen så jag gjorde detta o kommenterade att han var kall, han sa då att han frös. Så jag la mig närmare och la mitt egna täcke över honom.
Då säger han " och så det här att du ligger så jävla nära, se här, du har ju massa plats på din sida, det e inte så jävla kul o ha en stor fet flodhäst alldeles intill när man vaknar"

Vi har en hård stil mot varann och jag brukar verkligen bara skratta bort det och kalla honom fet tillbaks osv. Men det bara brast för mig idag. Jag storgrät och kunde inte sansa mig. Dock försökte jag dölja det så gott jag kunde. Jag pratade inte mer med honom förrän jag satt i bilen med honom på väg hem.
Han trodde att jag blev SUR för att han kallade mig flodhäst och bad tillslut om ursäkt o sa att det inte alls var meningen att göra mig ledsen men att jag ju senast igår kallade _honom_ fet.
Felet är ju att jag aldrig förklarar något heller utan när jag väl hade sansat mig o kände att jag kunde prata utan att storgrina så var ju allt som vanligt.
Han hade kanske förstått om man gav honom en chans.
Men jag vet också att jag inte hade reagerat så här om jag inte vart höggravid o är "lite" överdrivet känslig, vi är ju som sagt alltid rätt hårda mot varann- ironiskt givetvis. Ledsen blev jag iaf.

Irriterar mig på att hans mamma har fått honom o tro att en förlossning minsann inte är något alls, att det inte gör minsta ont osv. Det e märkligt dock för minsta krämpa o det e så hiiimla synd om honom så han hade då minsann inte överlevt att föda barn. Det känns lite otäckt att man kanske kommer bli behandlad som om man överdriver på förlossningen om man nu har jätteont pga något som hans mamma har sagt. Jag känner ju att jag vill bli bekräftad och få stöd om det e jobbigt...

Fattar era barns pappor allvaret?

Usch vad jag e gnällig o bitter idag:).
Ska äta o försöka sova lite så kanske man e lite käckare sen:P.

Känner mig "bättre" nu. Har vilat, och tagit ett lååååångt varmt bad. Har väldigt svag molvärk nu, men illamåendet är bättre.
hade ont i nederdelen av ryggen innan med så jag trodde verkligen det var något på gång, men tji fick jag

Ondar:
Alltså, hur man reagerar på smärta är ju individuellt, och det borde han väl fatta? Visst att hans morsa klarade det , med all den bedövnigen, och när hon födde barn sist så var ju epiduralbedövning så pass "stark" att den mer aller mindre slog ut hela kroppen totalt, man kunde inte röra sig. Numera med EPI så kan man vara uppe och gå, krysta, ja göra allt (oftast).
ooohh jag blir så förbannad på folk som tar så lätt på förlossning, särskilt män som ALDRIG kan veta hur det känns.

Strunta i det han säger (så gott du kan), och tänk såhär, att varken han eller hans mamma kan veta hur DIN förlossning går till, eller hur onte DU har.

Alla har inte möjlighet/hinner/vill få all bedövning och det kan dra ut på tiden!

I övrigt så tycker jag han borde läxas upp av en BM  som kan berätta vad en kvinna egentligen får stå ut med under en förlossning :D

Min sambo är väldigt förstående, när jag har förvärkar, sammandragningar eller ont i fogarna, men han får ju se mig varje dag och vet hur en "bra" dag och en " dålig" dag ser ut för mig.

Din sambo har ju sluppit det..

Hej tjejer!

Herregud så längesen det var som jag skrev här. Tiden räcker inte riktigt till längre. Det har varit fullt upp med jobb, 2-åringen och såklart bebisen i magen. Full fart där inne. Det är en livlig krabat, som beräknas komma ut om knappt 3 veckor (23:e dec).

Hur är det med alla här? Vad har hänt? Några bebisar? Nu borde vi åka till BB, den ena efter den andra. Så spännande! Kände jag bara måste ta mig tid till att ha lite koll här.

En annan liten fråga: Vad har ni laddat med för kläder till den kommande lill* bebisen? Vinteroverall? Fleeceoverall? Hur tänker ni? Vår son föddes i september och då var det ännu inte så kallt, så här behöver handlas nytt... fast jag vet inte alls vad. Eftersom jag förmodligen kommer vara en hel del ute med bebisens storebror så bör det ju vara bra kläder till den lill* oxå.