December Bebis 2010 :)

Jaha, vad har hänt här då? Några fler bebisar? Hinner inte läsa nu... Men tack för gratulationerna!

Måste ju skriva lite om mitt underverk som kom den 3 december. Punktlig som mor(?) och far.

Värkarna började natten till torsdagen. Mellan 10 och 20 minuter mellan. Sen avtog dem på dagen. På fredag natt kom de tätare och var mer kraftfulla och fortsatte på morgonen. Jag tyckte dock inte de var så regelbundna men aj, aj, aj vad ont det gjorde. Andades genom dem och pratade med min syster som är förlossningsläkare. Hon tyckte jag kunde ringa in när det var 6 minuter mellan värkarna. Jag lade mig i badet och där gick vattnet (runt 12.30). Gick upp och slemproppen lossade. Vid följande två värkar kom mer fostervatten. Ringde förlossningen som tyckte att det väl inte var dax men att jag ändå måste komma in för kontroll (för att vattnet gått). BM tyckte jag skulle äta något och ta det lugnt. Jag ringde min man på jobbet och sa att det är dax. Som tur är hörde han nog på min röst att jag hade väldigt ont och att det var bråttom så han var snabbt hemma. Körde som en galning till förlossningen, tutade på gamla gubbar som inte verkar förstå att det kan vara bra att hålla sig åt sidan där det kommer en bil som tutar och vill om alldeles vid akutmottagningen. Ja, ja... Kom in på förlossningen 13.40. BM undersökte mig och konstaterade att jag var öppen 7 cm. Och jag som ville ha EDA. När EDA skulle ha varit möjlig att lägga var jag öppen 9 cm. Tyvärr blir det ingen EDA, konstaterade BM. Jag fick lustgas vilket jag inte tyckte hjälpte särskilt mycket heller, men det dröjde ju inte särskilt länge förrän värkarna gick över till krystvärkar och då får man ingen lustgas. Lite panikkänsla när lustgasen (min kompis) togs bort från mig. Den var trots allt det ända jag hade förutom min mans stackars ihjälkramade hand. Efter några krystvärkar och några "det-här-går-aldrig-jag-kommer-spricka-till-helvetet-tankar" tal om tänger kom några krafter jag aldrig trodde fanns: "Det här ska fanimej gå!" Och ut kom hon. Värkarna totalt borta och vi var föräldrar. Vi fick veta att vår dotter hade haft navelsträngen runt kroppen och hårt runt halsen. Huvaligen.

Summa summarum: Vill du ha EDA - var inte så jävla duktig flicka som jag och åk in i tid. Förutom smärtupplevelsen (om man nu kan tänka bort den) var det faktiskt en bra förlossningsupplevelse. 

På BB stannade vi två nätter. Andra natten var jobbig. Det gör ont att amma och det var svårt att få till tekniken i början. Eftersom att hon bara vägde 2778 g så var jag tvungen att amma ofta och måste det fortfarande. Jag började med ammingsskydd och napp i natt då min man tyckte jag skulle behöva sova någon timme i alla fall. He, he. Känns mycket bättre redan även om brösten är modell Dolly Parton och jag gärna skulle vilja ha tillbaka mina egna. Annars är vår älskade Vanja finast i världen och väldigt lugn och tillfreds för det mesta. Mamma och pappa är så lyckliga.  

Jenni78:

Grattis! Vilken kämpe du är! Härligt att flickan mår bra. Men varför måste du amma mycket pga vikten? Hon är ju normalstor? Eller var det pga amningen? Min dotter var ca 2.8 kg när hon föddes och gick upp i vikt efter direkt.. men de var aldrig oroliga för vikten tror jag..

Stort Grattis Jenni78!  Bra jobbat!
Bild måste läggas in! =) hihi

Jenni: Stort grattis igen TRist de där med EDA:n bara. Men varför fick du inte ha lustgasen när du hade krystvärkar??? Har jag aldrig hört innan. Jag fick ha de när ja födde William. Fick ta de emellan krystvärkarna, när man sedan krystar ska man ju inte ta,men de e ju en annan sak mot att inte få ta något alls?!

Grattis Jenni78!!!!

Vi är ju redan samlade här!??? P