December Bebis 2010 :)

Mamma smurfen:
Det är med sorg i hjärtat jag säger det, men nej. Jag hinner nog inte först. Min älskade lilla skitunge har fortfarande inte fixerat sig vilket gör att barnmorskan tror att det dröjer några dagar. Fast hon verkade inte tro att det är helt omöjligt att det blir innan jul...

Äsch, vi får väl se. Kanske har Björn Skifs effekt i kväll! Kom precis hem från barnmorska+fika och ska snart åka igen för Indisk restaurang och konsert. Jag kommer ju somna sovandes, har inte hunnit sova middag idag och dessutom gick jag upp tidigare än jag brukar. Hoppas att jag blir övertrött och går på adrenalinkick istället!

Grattis till lilla sixten, Sandra Gumman!

 

Får lov att säga att de känns SKÖNT att de kommit fler namn på listan...började kännas lite tomt*ler* 

Här kommer en till som vill vara med på listan, har bf den 19.. Första barnet.

Lade till mig

jorå

Jag har lite ont i ryggen emellanåt...
hade det i natt också. Vaknade av det onda, somnade, vaknade osv... Sen somnade jag helt  på morgonkvisten och nu funderar jag på om det var värkar eller något... Det har börjat nu igen...

Vet ni????

Vart på toa för att kissa...å vad märker jag där...jo att lite av slemmisen släppt

VET ju att de inte betyder nått ALLS, men iaf, har inte vart med om de förr  

Usch jag känner mig så deppig.. Vi har en hund som sambon hade sen innan vi träffades.. Nu driver han oss båda till vanvett och känns som om vi bara skäller på honom. Orkar inte dra upp allt han gör, men vi kan väl säga att han skäller och morrar vid minsta ljud och liknande... Jag är ingen hundmänniska från början så jag är väl extra otålig vad gäller honom, samt att jag känner att det "rinner över" lättare nu när jag är så hormonstinn, så han får skäll vid minsta lilla av mig. Vi har prövat att ignorera honom och att bara sätta honom i ett annat rum när han börjar, men till slut orkar man inte längre ignorera och man orkar DEFINITIVT inte bära in hunden i ett annat rum, för då skulle vi inte göra annat här hemma.. Jag vet att jag nog överreagerar, men jag TÅL honom inte.. Försöker tänka på hur go han är ibland, men blir mest bara tokig.. Och nu börjar sambon prata om att avliva honom (även om vi faktiskt har ett omplaceringshem redo eftersom vi inte vet hur det funkar med bebis) och då blir jag så ledsen.. Vet att hunden inte har det så bra hos oss, eftersom han håller på som han gör, men vad gör man liksom? Blir så stressad av att inte kunna slappna av, det har gått så långt att varje gång jag hör något i trappuppgången förväntar jag mig att hunden ska börja skälla och så spänner jag mig.

Vi vet nog varken ut eller in, vi bara känner oss så hopplösa. Han är jättego och positiv, men antar att han är både understimulerad och frustrerad.. Och vi har inte riktigt tid för en sådan hund nu och bättre lär det väl inte bli heller..

Ville väl bara skriva av mig..