Kristna se hit! (Del 20)

Ingen lång uppsats, bara intressant Jag förstår att hörseln kan påverka så mycket. Ett tag hade vi en halvdöv tjej här hemma, innan hon fick rör i öronen, och det var som att det var en glasmur mellan henne och oss, vi fick liksom inte kontakt med henne. och hon drog sig undan i bakgrunden på dagis och så vidare. Och talet kom inte. Men du kan tro att talet exploderade efter rörinsättningen, och vi fick tillbaka vår kära sociala tjej Helt underbart att din pojk fått hjälp nu och verkligen är på väg åt rätt håll! Tackar Gud!

Jo, fibromyalgin blev sju resor värre i början av graviditeten, men nu har den sakta börjat normalisera sig igen. Tur det, för det var hemskt i början....

Grattis, vad roligt!! Hoppas att fibron håller sig i schack resten av graviditeten. När ska du ha? Inte facebook-officiellt än va?!

Tack gode gud för att jag har det så bra, jag har mat på bordet, ett hem,vänner å fam som älskar mig.
Tack gud för att jag är välsignad med mina barn, min dotter på 11 år å prinsen som växer i min mage.
tack gud för min man som jag älskar så mkt....

Önskar er alla en god helg.
Gud välsigne er...

Kram

Betania--- Tack tack, hehe nej jag har inte outat på facebook än, ni fick veta först Bebisen kommer i september

Pregga-- Tackar Gud jag med, även om livet stormar och är jobbigt många gånger så har vi mat på bordet och familj och vänner.

Jag var på ett föredrag igår där våra kära granne berättade om deras uppväxt i Iran. Fängelse, tortyr, förföljelse och mord. Usch vi har det så bra i Sverige och ofta förstår man inte att uppskatta det. Vi får tacka Gud för allt han ger oss, och för att han tar hand om oss!

Jo vi har det såå bra, idag så klagade jag lite över min foglossning å skämdes så efteråt att jag började gråta, eller om det var hormonerna...men iallafall så tänkte jag-hur kan jag klaga över lite ont,när jag är välsignad med en liten prins i magen?!
Ska inte klaga mer oavsett, för jag skulle lätt gå igenom alla fruktansvärda smärtor, för jag e välsignad

som du säjer jessica, så kan man tycka att livet ibland stormar, å känns tufft...men jag brukar då tänka att-ok, detta e jobbigt men jag e inte ensam,gud är med mig hela vägen....
finns en så vacker dikt om just det...den heter fotspår i sanden...

FOTSPÅR I SANDEN

"En natt hade jag en dröm. Jag drömde att jag
gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen
trädde bilder ur mitt liv fram. Jag såg på varje bild två
par fotspår i sanden; ett par var mina och det
andra paret var Guds.

När den sista bilden syntes såg jag tillbaka på
fotspåren. Jag upptäckte då att många gånger under mitt
liv fanns endast ett par fotspår. Jag såg också att detta var
under de mest ensamma och svåra stunderna i mitt liv.

Detta bekymrade mig mycket och jag frågade Gud
om detta. "Gud, du sade när jag en gång bestämde mig
för att följa dig, att du skulle gå med mig hela vägen.

Men jag ser att under de svåraste tiderna i mitt liv finns
det bara ett par fotspår... Jag förstår inte varför du
lämnade mig när jag behövde dig som mest."

Gud svarade: "Mitt kära barn. Jag älskar dig och
skulle aldrig lämna dig. Under tider av svårigheter
och prövningar när du bara kan se ett par fotspår,
då bar jag dig.”

Tack för det du skrev, det inspirerade mig.
Det är lätt att fokusera på det dåliga och glömma av det bra, jag önskar att jag alltid kan välja att se det så att jag är välsignad istället för att se det negativa eller det som "fattas" mig, men tyvärr "glömmer" jag ofta det så det är bra med påminnelser om att man faktiskt är välsignad - även i de vardagliga sakerna.
Nu tänker jag lista några saker som jag är tacksam över:

* Min man
* Min övriga familj & vänner
* Mitt jobb
* Min hälsa (den är inte helt på topp men det kunde varit mycket värre försöker jag intala mig när det känns som tyngst)
* Att jag får bo i ett land som Sverige
* Hela mitt liv

Tack Gud för att Du är med mig alla dagar, tack Jesus för korset!

Vad är ni tacksamma över? 

Ni som skriver "jag ska be för xxx"...hur ber ni? Nyfiken. Har ju bara sett på TV och där går de antingen till kyrkan och ber, alltså sätter sig på knäna ochknäpper händerna, alt. att de knäböjer vid sängen och knäpper händerna. Är det så ni också gör?

Jag knäpper oftast händerna när jag är ensam men jag ber flera ggr om dagen, i huvudet utan att det syns "utåt". Ibland (när jag är själv) ber jag även högt, ibland med knäppta händer och många gånger utan att knäppa händerna. 
När jag är i kyrkan ber jag också men jag går inte dit varje gång jag behöver be.