Inga spermier..

Jag hoppas de oxå, dels för att vi ska kunna få svar om han kan bli pappa, o sen för att han sedan ska kunna få börja med sin behandling med testosteron.. Han kommer då få välja spruta eller gel att få de i.. Spruta fick vi veta att de e en stor mängd som ska sprutas in i rumpmuskeln och under lång tid, gelen smörjer man ju på själv hemma varje dag, men vet inte vilket som e bäst.. Men om de visar sig att han kan bli pappa så kommer vi nog köra på med ivf på en gång, istället för att vänta lite..

Nej, han har inte fått nån behandling. Vi har ju oxå varit på RMC i Linköping, men bara för samtal.
Jo, vi har vart gifta i 5 år till sommaren och det är ju en fördel i adoptionssammanhang. Börjar bli lite nervös inför hemutredningen.

Jag hargjort äggledarspolning, så ont har jag aldrig haft i hela mitt liv. Men det är ju olika hur ont det gör.

TB1: Lycka till med din äggledarspolning idag, hoppas det inte gjorde så ont som för mig!
Det kändes lite som mensvärk men hundra ggr värre, kändes som man skulle sprängas lite... usch nu pratar vi inte mer om det...

På RMC berättade de om min makes kromosonfel och vad det innebar.
För det första var det ju väldigt liten chans att finna spermier genom biopsi och att göra biopsi på så små testiklar kunde påverka hormonerna och det lät ju inte bra.
Skulle vi ändå finna spermier och göra IVF och jag skulle bli gravid så var det stor risk för missfall eller missbildning på barnet. Då skulle man få göra fostervattenprov/Fosterdiagnostik i v.12 och sedan få reda på svaret i v.16.
Jag skulle aldrig klara av att göra abort.
Därför blev inte detta ett alternativ för oss, vi orkar inte gå igenom fler besvikelser därför bestämde vi oss för adoption och det sa vi till RMC.

Har ni fått reda på mer om din sambos kromosonfel?Vad roligt att ni får komma till läkare snart! Man blir så trött på att vänta på allt jämt!

Jag ringde till Kvinnokliniken idag :)  Vi får komma dit den 11/3 ;) Åhh vad glad ja blev.. Vi kommer få komma till en läkare på en gång istället för barnmorska..

Ja de va verkligen skönt, för ju snabbare vi kan göra denna utredning, desto snabbare kan ju sambon få börja med sitt testosteron sen :)

Hej! Jag har följt den här tråden ett tag, men inte haft så mycket att säga. Jag och sambon väntar på att komma igång med DI på sahlgrenska sjukhuset (ca 1,5 års kö). Min sambo har kleinfelters syndrom som kom fram under fertilitetsutredningen vi gjorde efter två års egna försök. Han hade testosteronvärden strax under det normala och svag kroppsbyggnad, lite skägg och dåligt självförtroende. Jag kollade runt lite och hittade en artickel där det skrevs om testosteronbehandling för män med kleinfelters. Enligt den kunde andra hormoner motverka testosteronet hos kleinfeltare trots att testosteronhalten inte var så hög och de rekomenderade testosteronbehandling. Tills saken hör att min sambo har haft problem med ryggen och om det fanns en chans att testosteronet kunde hjälpa muskelbyggnaden på traven hade det varit guld värd.

Vi diskuterade en remiss till hormonspecialist med våran andrologläkare men han ansåg det vara onödigt. Efter några veckor ringde han och sa att han hade ändrat sig. Så nu har min sambo tagit testosteron sedan maj förra året. Till en början tefosterongel som han smörjde på bröst och axlar och nu senaste månaden tar han sprutor. De ville att han skulle börja med gel för att de hur han reagerade och sedan kunde man övergå till sprutor senare.

Gelen funkade bra, men jag kunde inte röra honom  på området innan han dushade av det, och det var ju lite jobbigt

Vi har märkt stor skillnad på just muskelmassan vilket ju var det viktigaste. Men jag tycker också att han har blivit självsäkrare och nöjdare med sig själv, och han hittar på mer saker nu än han gjorde innan. Dock får man stå ut med att ha en tonåring till sambo ibland, för när han började och vid ökad dos blev han allt lite grinigare och så sov han hur mycket som helst i somras.

Ett gigantinlägg, kanske därför jag inte gör så många

Om ni undrar något ska jag försöka svara så bra jag kan!

TB1: Lycka till med din äggledarspolning idag, hoppas det inte gjorde så ont som för mig!
Det kändes lite som mensvärk men hundra ggr värre, kändes som man skulle sprängas lite... usch nu pratar vi inte mer om det...

På RMC berättade de om min makes kromosonfel och vad det innebar.
För det första var det ju väldigt liten chans att finna spermier genom biopsi och att göra biopsi på så små testiklar kunde påverka hormonerna och det lät ju inte bra.
Skulle vi ändå finna spermier och göra IVF och jag skulle bli gravid så var det stor risk för missfall eller missbildning på barnet. Då skulle man få göra fostervattenprov/Fosterdiagnostik i v.12 och sedan få reda på svaret i v.16.
Jag skulle aldrig klara av att göra abort.
Därför blev inte detta ett alternativ för oss, vi orkar inte gå igenom fler besvikelser därför bestämde vi oss för adoption och det sa vi till RMC.

Har ni fått reda på mer om din sambos kromosonfel?Vad roligt att ni får komma till läkare snart! Man blir så trött på att vänta på allt jämt!

Intressant! Min man har inte kleinfelters, men det kanske inte vore så dumt att ta testosteronersättning vi får höra med läkaren om detta.Ja, jag hade ont i magen och stickningar, kommer inte ihåg om det blödde, men det är säkert helt normalt. Du får väl se hur länge det fortsätter. Skönt att du hade bra passage i äggledarna!

Jag gjorde äggledarspolning i mars förra året och vi fick komma till rmc i augusti. Men vi puschade inte på eller nåt, vi blev mest förvånade att vi skulle till rmc överhuvudtaget.
Hoppas ni får reda på vad det blev för fel vid befruktningen. Min man har ju som sagt oxå ett medfött fel.
på ett sätt är det skönt att det inte är något man själv har kunnat påverka.

TB1: Just nu tar han testosteronsprutor lite oftare eftersom han precis har börjat med sprutorna, men efter att ha kollat halten testosteron någon gång i mars april så kommer de bestämma hur det blir framöver. Någonstans mellan var tionde till var fjortonde vecka kommer det i vart fall bli har de sagt.

Vi har stått i kö för DI sen i mars förra året och troligtvis får vi kallelse till kuratorssamtal nu i slutet av februari, så det gick lite fortare. Jätteskönt Den här väntan är olidlig, att leva som i ett vakum.

När jag gjorde äggledarspolning hade jag lite molvärk, som svag mensverk, något dygn. Men jag tror inte heller att jag blödde. men det är nog en riska att de kommer åt något blodkärl på väg in så det är nog bara något sådant.

nightangel86: Nej, vi har inte fått några barn. Sambon gick igenom en biopsi i testickeln, men läkaren hittade inte en tillstymmelse till spermier, så det finns inget att förstöra Därför vet jag inte vad de säger om det finns spermier.

Här finns ni ju igen, SmillaK och TBI
Känner mig plötsligt som en stalker! Men jag antar att man stöter på lite samma tjejer i de här trådarna.
Tur att de finns!

Jag undrar, hur länge har ni fått vänta från att ni skickat in hälsodeklarationer, till första "mötet"?
Jag blir knäpp av att kika posten varje dag efter kallelse!
Man kan väl inte ringa och skjutsa på litegrann?
Jag är så försiktig av mig..

Men ibland kanske det är det som krävs?

För er som inte har läst det tidigare så är min sambo steril.
Han har blivit strålbehandlad två gånger som barn då han hade leukemi under många år, innan spermieproduktionen var igång.
Till följd av det är testiklarna "brända" och kommer aldrig att kunna fungera som de ska.
Han har till följd av cancern gjort två tester med något år imellan. Har testat noll båda gångerna.
Så, de har sagt att han förmodligen inte kommer att gå igenom nån direkt utredning, det är väl mig man kollar med den här spolningen som låter så läskig osv..!

För att göra en lång historia kort liksom

Men som sagt, jag är jättespänd och vill sätta igång direkt!
Ser verkligen ingen anledning att vänta!

Kämpa på alla starka tjejer!