Inga spermier..

TB1: Ja han mår rätt bra av testosteronet, som jag nog nämnde innan så hade han lite humörsvängningar i början, och sov jättemycket, som en tonåring ungefär Det possetiva som har märkts mest är hans muskler, han är en riktig heting nu från att ha varit en rätt mager och gänglig grabb. Skäggväxten har inte ändrats så mycket, det lilla han hade växer lite snabbare och så har han lite tjockare hår över resten av ansiktet. Med risk att bli lite väl personlig så är sambon lite oftare sugen nu för tiden...Sen tycker jag han känns självsäkrare och tryggare med sig själv, men det är ju så svårt att bedömma. Det kan ju bero på de andra effekterna också, vem blir inte mer självsäker av en snyggare kropp...

Vad skönt att magen är bättre!

GreenGal: Tack för tipset, ska definitivt bänka mig framför det programmet och se till att sambon hänger på. Jag läste om någon undersökning av de som har kommit upp i vuxen ålder efter att donatorerna kunde spåras upp om barnaen ville, och det var typ ingen som hade försökt. Men samtidigt tror jag att de flesta inte hade fått reda på att de var donatorsbarn. Hemskt tycker jag, att inte få veta allt som finns att berätta om sitt ursprung.

Förresten, du skrev tidigare att ni bestämt er för adoption för riskeran var för stora med IVF, men du nämner inget om donations insemination, varför valde ni bort det?

Jag blev ju förvånad att vi fick tid för jag trodde inte vi skulle få göra biopsi. Men vi åkte dit iaf och fick prata med en överläkare och en kurator samtidigt. Jag vet inte om kuratorn var med just ifall vi skulle pratat om DI, men det gjorde vi ju inte.
Det var bra att vi fick lite info om vad som gällde om min mans kromosonfel, lite risker och chanser vid biopsi, IVF osv.
Men det blev ett lätt val för oss att inte gå vidare med biopsi.

Hoppas ni får komma till rmc snart!

Jag börjar fundera på det där med testosteroners. jag har sagt till mannen att ringa läkaren, men det har han inte gjort än. Men lite större muskelbyggnad och tätare skäggväxt var väl inte fel tyckte han.

I tisdags var en dokumentär på ettan som hette: Donator okänd. Den var väldigt intressant. Förvånande att så många var intresserad av sin donator (biologiska far). Men på ett sätt inte så konsitgt att man funderar på vems näsa man har fått eller vilka talanger....De kunde också hitta donatorsyskon via en sida på internet, där man skrev in donatorns nummer. Det var typ 14 st som var födda mellan 87 och 91. Så de träffade varandra. De var väldigt lika. Det måste ju varit roligt för dem att träffa någon i samma situation... Se den!
svtplay.se/v/2320601/dox/donator_okand

SmillaK, eftersom din man tar testosteroners. och TB1, din sambo ska, så undrar jag vad de har för testosteronvärde?
Min man har 5,9.
Jag haf sagt till min man att han ska ringa till läkaren, man han vill inte det. Men det är ju för hans eget bästa säger jag.

moii och TB1: Tack... lite nervös för missfall så klart men näpp jag har bestämt att jag väntar barn, inte missfall. Blir det ett MF får jag sörja det då nu ska jag njuta.

Hoppas så att det kommer att gå lika bra för er!

Vi har också levt efter mottot "Att oroa sig gör inte morgondagen lättare, det gör det bara tristare idag" och bestämt oss för att njuta varje dag jag är gravid och varje steg som går åt rätt håll. Det har vi faktiskt lyckats ganska bra med under hela processen.

Nu är jag i vecka 24 och har en sparkande liten kille i magen

I morse var vi till sjukan och sambon lämnade sitt spermaprov.. Nu är det bara vänta o se när dom hör av sig.. någon som vet om de brukar ta lång tid??

Åh vad jag vill ha en tid nu till Linköping för ett första samtal. Jag mailade ju dem för typ 2 veckor sen och frågade om dem hade mottagit våran remiss men det hade dem inte. Så då ringde sambon till privata gyn där vi har gått och då hade dem skickat remissen den 21 feb och dem sa att det kan ta en månad innan den kommer fram. Jag vill ju inte skicka igen till Linköping för att fråga om dem har mottagit den, vill inte tjata samtidigt som jag vill veta :-P