Inga spermier..

Låter lite med två inseminationsförsök och ett IVF? Men det kanske är standard?
Vet faktiskt inte hur det är här i Örebro..
Det lär ju visa sig.

Ja IVF vill man ju helst slippa.
Har en kompis som gått igenom såå himla mycket nu, och till råga på allt när det väl var dags och hon fick spray och sprutor och allt vad det var, så blev hon på något sätt felbehandlad och var inte tillräckligt under uppsikt av någon idiotläkare som hon hade, trots att hon ifrågasatte.
Då fick hon utskällningar och luren slängd i örat för att hon "ifrågasatte hans metoder"
(fanns bara en speciallist i hennes stad så hon hade inte mycket att välja på om hon inte ville bekosta allt själv) så hon blev överstimulerad och drog på sig världens infektion i kroppen, fick ligga med antibiotikadropp och det ena med det andra.
Plus att kroppen nu är helt slut efteråt och hon måste vänta på att allt ska återgå till det normala innan dom ens kan fundera på att göra isättning av hennes stackars ägg som ligger frysta och väntar..

Meen man ska vara optimistisk såklart!
Men som sagt, skönt om man slipper IVFen.. Den verkar så omständig.
Samtidigt, om det är det som krävs så gör man ju vad som helst känns det som.
Såklart.

Ja! Maila och fråga! Spännade att höra svaret :)

Hej!

Jag vill bara flika in att IVF/ICSI inte behöver vara så jobbigt. Vi gjorde vår första behandling i höstas med makens nedfrusna spermier från testikelbiopsin. Det är klart att det är lite pilligt att ta 60 sprutor i magen och att man blir lite påverkad av hormonerna, men det är ju för en god sak Det ökar ju chanserna också, vår läkare sa att man har ca. 40 % chans att lyckas vid en normal IVF-behandling.

Jag tyckte faktiskt inte att behandlingen var speciellt påfrestande. Allt har gått jättebra och nu är jag i vecka 32. 

Det måste dock vara jättejobbigt att bli överstimulerad och jag hoppas att det går bra för din kompis, Memphis.  Om någon av er ska genomgå IVF svarar jag gärna på frågor samt stöttar och hejar på

Nä fy vad tråkigt! Är det verkligen så att åldern ska få begränsa. Borde det inte vara en fördel när man är ung, det är ju mycket större chans att bli gravid då sägs det ju. Längtan är ju inte mindre för att man är ung... jag blir så less på detta. Går inte detta att ifrågasätta på något sätt...Som sagt, de ska inte behöva planerea vad som är bra för erat liv.

Och så blir jag lite orolig för min egen del, eftersom jag inte heller är klar med min utbildning. Jag trodde inte att det skulle spela så stor roll.

Har ni funderat vidare något mer, blir det Danmark eller ska ni vänta?

Lite ego:
Nu har vi fått tid till kurator den 16:e maj vilket innebär att det fortfarande finns möjlighet att genomgå en insemination innan de stänger för sommaren. jag är så glad, mår bättre än på väldigt länge. Jag går runt och försöker peppa mig själv att jag är jättefertil och att det kommer att gå hur bra som helst. Om jag intalar min kropp detta så kanske den blir mer mottaglig... vem vet...

Nu börjar det närma sig vårt besök, på onsdag.
Har varit sjukt nervös sista veckan.. Vet inte riktigt varför.
Men jag antar att det blir verkligt på något vis nu, och att jag är spänd för vad som ska hända och att vi får positiva besked.

Och det var ju jävligt lägligt att min mens skulle vara så väldigt punktlig just den här månaden då!
Hade hoppats att dom där två-tre dagarna som brukar diffa skulle lägga sig rätt så jag klarade mig förbi läkarbesöket men icke!
Nu har jag mailat fert.enheten och frågat om vi måste boka om tiden..
Skulle vara så typiskt!

Nån som vet hur det funkar?
Får man komma dit och bli undersökt trots mensen?

TBI, jag mailade och det var ingen fara med mensen. Ska göra ultraljudet verkar det som.. Och ta blodprov. Är så nervös och jag förstår inte varför egentligen? Är ju så skönt att vi äntligen kommer igång! Men kanske är det just för att man väntat så otåligt och länge på detta, och är rädd att gå därfrån besviken och tänka "jaha, var det inte mer än det?" och sen få börja om och vänta tusen år till på måsta steg. Har du förresten fått göra spolning? Gör alla det, eller är det bara i vissa fall? Hur går den till? En kompis (som är extremt dramatisk) skrämde upp mig med att man sövs ned och att det är värsta ingreppet? Jag har fattat det som att det kanske inte är jättebehagligt, men ändå inget stort ingrepp. Isf har dom väl kunnat ta allt i samma veva.. Nu nojar jag upp mig som vanligt, men PMS och utredning går inte hand i hand nervmässigt, haha! SmillaK, du hade din kuratorstid idag väl? Berätta gärna hur det gick sen om du vill! Kramar till er tjejer!

man behöver absolut ihnte sövas, ta ett par alvdon innan du går dit så klarar du dig utan smärta.

tyvärr har jag fått avbryta icsiomång 2 för äggkvaliteten inte är så bra. Det hade jag inte räknat med det skulle ju "bara" vara spermierna som inte kommer ut och som är få, inte skulle det behöva vara äggfaktor också!

piss och skit!

Tb1, sitter med min morgonpigga unge och surfar runt lite på olika trådar och hittade denna och skummade igenom lite, vill ni inte vänta med att genomgå donation så går det att vända sig till danmark, det är så vår dotter blev till.
Vi gneomgick två fulla ivf med icsi och fick väldigt dåliga resultat så läkarna rekomenderade iuid till oss istället och vi blev uppsatta i kön som då var 18-24 månader lång.
Inte så roligt när man sen 06 bara väntat på att uppfylla kraven för att få ställa sig i kö till ivf vilket blev 09 pga jag var så ung då var man tvungen att ha försökt själva visst länge trots att min man lämnade ett rätt kasst prov, så att stå i kö en gång till var inte alls lockade utan vi vände oss till cfc i köpenhamn där vi gick igenom fyra inseminationer, fyra utan hormon och sista med hormonbehandling (pergo+ovitrelle)

Det går även få ut från fk för behandling i danmark om den motsvarar den behandlingen man är berättigad till i sverige, vi har precis skickat in våran ansökan för att få tillbaka lite =)

Mm.. misstänkte att det var nåt sånt.
Min kompis yrar nog helt, eller så har det helt enkelt varit mycket mer komplicerat för henne då hon lider av olika diagnoser som gör att hon inte blir med barn på naturlig väg..

Men då vet jag iaf att det kan vara bra att kanske inte jobba efter den spolningen då!
Men undrar som sagt varför dom inte gör spolningen nu samtidigt som ultraljudet..
Det lär jag ju får svar på om jag frågar på onsdag förstås =)
Kanske får jag göra den i samband med kuratorssamtalet, för du fick träffa både läkare och kurator i samma veva väl?

Vad händer hos dig nudå?
Har ni lagt allt på is och väntar som dom sa, eller hur gör ni?Men fy vad tråkigt! =(
Inte alls det man vill ha som grädde på moset direkt!
Stackars er..
Men vad händer nu då? Ska dom ta ut nya ägg och försöka igen?
Vad omständigt och plågsamt i själen och för kroppen, för då åker du på hormoner igen då eller hur funkar det?

Det är ju precis sånt här man befarar nu när allt drar igång för våran del!
Nu håller jag tummar och tår för att det ska ordna sig för oss alla!

Ja eller hur, jag var 19 då vi sökte hjälp.. blev fruktansvärt irriterad då vi fick ut våra journaler från kk när vi flyttade, för där står att min man bara har 30% levande spermier och läkaren tyckte att våran prognos var "god" sen vid nästa prov vid sahlgrenska var det kraftigt nedsatt, tror det står något om "kraftigt nedsatt spermieprov med enstaka levande och rörliga, efter puresperm 1 x 2 ml endast 8000 rörliga.
Inför våra ivfer gjorde de inte ens swimup utan bara cetrifugerade dem för att de klarade inte av swimup provet.. god prognos eller hur liksom..

Så de lät oss kämpa i flera år efter att vi sökt hjälp började 05, sökte hjälp 06 och remissen skickades slutet av 08 och vi började med ivf mars 09.
Vet inte hur många gånger jag tjatade på läkaren på kk om remissen och spermieprovet, när vi sen blev inkallade till läkaren på su och han säger att vi med största säkerhet inte kommer lyckas på "egen hand" genom ivf kändes det som ett rejält slag i ansiktet att vi fick vänta så länge pga min ålder när vi inte ens kunde få hjälp genom ivf och så har läkaren på kk sagt att vi har god prognos att lyckas själva..

Ha ha bitter fortfarande  många år med tårar, frustration och smärta, lär väl inte försvinna i första taget

Man kan få ut ersättning för vården i annat eu land om man är berättigad samma vård i sverige.