Mamma till W skrev 2011-07-15 07:56:23 följande:
Alltså jag är irriterad. Fick ett sms igår av en kompis som frågade om jag var gravid vilket jag bekräftade. Då börjar hon mala om hur avundsjuk hon är på alla som får tätt och hur synd det är om henne med sina missfall. Sen visar det sig att hon är gravid med tredje barnet i v 13. Så hon kommer ha tre barn inom loppet av fyra år! Vad har hon att gnälla över? Ja hon har två ma och två mf inräknat i de här fyra åren. Jag fattar inte varför jag ska må dåligt över att få tätt för att hon vill ha ännu tätare mellan sina. Sen förstår jag inte varför man planerar när nästa ska komma under tiden man är gravid.
Hur hade ni tänkt och tyckt?
Vadå jag fattar inte?
Hon ÄR alltså gravid. Men är avundsjuk på alla som är gravida..? Eh, va?
Och sedan så klagar hon på att hon är avis på alla som får barn tätt, när hon fått tre på fyra år... ja herredudanemej...
Känner mig dock grymt träffad av det där att berätta om sitt missfall när man egentligen borde visa stöd...
Min syrra blev gravid bara några veckor efter jag fått mitt första mf. När hon ringde i v.7 och berättade att hon var gravid så satt jag hemma, sjukskriven, och blödde ut vårt foster. Hon visste inte om mitt mf för jag hade inte orkat berätta ännu. Så, när hon berättade att hon var gravid var det verkligen jättesvårt att vara genuint glad, eller jo, jag var ju glad för hennes skull, men jag var så upptagen av min egen sorg. Att hålla tyst om missfallet var liksom inget alternativ eftersom hon hade tänkt komma och hälsa på mig bara några dagar senare...
Efteråt var hon JÄTTEARG på mig som berättade, som "förstörde" hennes glädje. Hon frågade mig om hjärtat hade slagit innan fostret dog och ja, det hade det ju, så det sade jag att det hade. Det gjorde henne extremt orolig förstås, men jag tänkte inte så långt, att jag borde ha ljugit om sådana detaljer för att lugna henne.... Än idag klandrar jag mig själv för att jag inte lindade in det bättre.... med det var en svår tid.
Fan, jag blir fortfarande så ledsen att jag börjar gråta när jag pratar om det här. Jag BORDE visat stöd bättre. Men jag var så jävla självupptagen. Och hon är nog fortfarande bitter på mig, även fast jag bett om ursäkt i efterhand.
