Plus igen efter mf/ma

Tack :) men den är STOR redan
Den andra trilling mamman är i 25 och hennes mage är mycket större redan än en fullgången hmm

Hej tjejer!

Jag är en tjej på 21 år, ung tjej tänker ni ? :) Japp det stämmer men har redan hunnit med ett barn tsm med min sambo som snart blir 2 år. Helt underbart..

I mars i år så plussade jag helt oplanerat på stickan och efter många om och men så beslutade vi oss för att forfölja graviditeten och jag blev lyckligare för varje timme som gick med tanken på att vi skulle bli 4a.
Men från början så hade jag som alla kvinnor den där ständiga oron att något var fel och denna gång hade jag tyvärr inte det.

I vecka 9 fick jag konstaterat tillslut att hjärtat slutat slå och bebisen slutade utvecklas runt vecka 5-6 redan och efter många tidiga ultrljud så blev det ingen större chock att det slutade såhär då den aldrig utvecklades som den skulle men hade en gång ett hjärtljud :( Jag blev förkrossad och fattade inte varför och det gjort ont, ordentligt.

Sen började min längtan efter ett syskon växa och vi körde med ägglossningstest efter den första mensen efter missfallet och i juni så plussade jag igen, överlycklig men strecket blev aldrig starkare utan stannade runt samma styrka hela tiden och nu kom oron igen och ..ja inte hade jag fel.
Det slutade med ett missfall till i vecka 5 ....

Så nu är vi här i juli och jag hade precis fått min första mens efter mitt andra missfall och vill så gärna bli gravid igen. Vi vill ha ett syskon men just nu känns det som att det är något fel på mig..att jag aldrig mer kommer få uppleva den underbara känslan att bära på mitt barn..

Jag önskar er grattis ni som lyckas :) Hoppas jag också får göra det igen. .:)

Får jag hänga här hos er?

Hej!
Tråkigt att höra om ditt MA och mf.. alla här inne vet hur det känns.. MÅnga av oss har varit med om det flera gånger.
Såg att du skrivit i systertråden också "Vi som väntar på plus", så trådarna hör ihop kan man säga... Vi har alla börjat i Vi som väntar på tråden och sedan hamnat här och många har också gått vidare till "äntligen barn!"

Själv står jag lite med en fot i vi som väntar på plus och plus igen..... scary! =)

Hur kanJaha ..hur kan det komma sig att det står med ena foten inne ? :D
Ja jag såg det efter jag skrev här inne så jag skrev samma i det andra "rätta" forumet :)
Kram

Hej tjejer!

Jag är en tjej på 21 år, ung tjej tänker ni ? :) Japp det stämmer men har redan hunnit med ett barn tsm med min sambo som snart blir 2 år. Helt underbart..

I mars i år så plussade jag helt oplanerat på stickan och efter många om och men så beslutade vi oss för att forfölja graviditeten och jag blev lyckligare för varje timme som gick med tanken på att vi skulle bli 4a.
Men från början så hade jag som alla kvinnor den där ständiga oron att något var fel och denna gång hade jag tyvärr inte det.

I vecka 9 fick jag konstaterat tillslut att hjärtat slutat slå och bebisen slutade utvecklas runt vecka 5-6 redan och efter många tidiga ultrljud så blev det ingen större chock att det slutade såhär då den aldrig utvecklades som den skulle men hade en gång ett hjärtljud :( Jag blev förkrossad och fattade inte varför och det gjort ont, ordentligt.

Sen började min längtan efter ett syskon växa och vi körde med ägglossningstest efter den första mensen efter missfallet och i juni så plussade jag igen, överlycklig men strecket blev aldrig starkare utan stannade runt samma styrka hela tiden och nu kom oron igen och ..ja inte hade jag fel.
Det slutade med ett missfall till i vecka 5 ....

Så nu är vi här i juli och jag hade precis fått min första mens efter mitt andra missfall och vill så gärna bli gravid igen. Vi vill ha ett syskon men just nu känns det som att det är något fel på mig..att jag aldrig mer kommer få uppleva den underbara känslan att bära på mitt barn..

Jag önskar er grattis ni som lyckas :) Hoppas jag också får göra det igen. .:)

Får jag hänga här hos er?

Hej på er  

Efter ett ma i v 10 nu i maj, med efterföljande skrapning i v 12 plusade jag för två veckor sen igen. Vi har två flickor sen innan och hade planerat en trea, men det slutade ju inte så bra då sist. Gick på VUL och trodde inte annat än att vi skulle få se hjärtat slå & så gjorde det inte det. En chock såklart för jag hade inte känt att något skulle vara fel, hade rejäla gravsymtom och illamående så allt kändes så otroligt overkligt. Först bestämde vi oss för att det inte skulle bli några fler barn, men sen ändrade vi oss och det är jag jätteglad för! Är nu i v 6+3 (tror jag) och har bokat in ett VUL redan i v 8, eftersom jag är är otroligt orolig denna gången att inte allt ska vara ok. Har inbillat mig både det ena & det andra nu senast att jag hade utomkvedshavandeskap :-O & googlar en massa för mycket om allt som kan gå fel...Riktigt jobbigt. Har ni andra upplevt så? Får man lov att följa med här?