Plus igen efter mf/ma

jag har svamp som aldrig försvinner. Eller jag behandlar och sedan är det bra ett tag och därefter kommer det tillbaka. Man ska ju kunna få en tablett som tar bort ALLT men jag glömde att säga det till doktorn igår.... Enligt min bm får jag ha svampen till bebisen kommit. Kan det liksom stämma. Man känner sig ju inte sådär jätte fräsch direkt!

Soma: jag var ju bara tvungen! ;)

Prommis: tabletten är guld värd! Fick den när jag hade svamp på brösten i vintras. Hade behandlat med salva i 2 mån (gick med det i 14 v) men utan resultat. Sen fick jag pillret och en vecka senare var det helt läkt!

Nu ska w och jag snart åka och träffa min pappa! Ska ta ett varv till alla gravarna; mamma, lillebror, morbror, farbror, farmor och farfar, pappas mormor och morfar och pappas morbror. Ska även gå förbi en kompis grav (född 1990 och dog för två år sen)

Mabaja: Min bm sa att man inte ger den till gravida?! Det kan ju inte stämma då eller? utan att jag får gilla läget tills bebis kommer ut!

Det kan nog stämma. Jag ammade ju så w var på utsidan! :)

Ska ju till läkaren om en vecka igen så då ska jag fråga igen för han måste ju kunna skriva ut den så man kan ta det efteråt!

Shit, känns som man är nygravid igen! Illamående, superyrsel, trött som fan och växtvärk i ligament eller vad det nu är. Och konstant hungrig! Men nu är det bara att härda ut! (plötsligt låter det där erbjudandet om induktion på BF riktigt lockande... )

Under min förra graviditet så tyckte jag att jag hade det jobbigt under första trimestern, problemet var bara att alla dessa symptom kom tillbaka i tredje trimestern + alla nya jobbiga symptom som karpaltunnelsyndrom, halsbränna, orörlighet osv. GAH! Hoppas på att det inte ska bli en repris den här gången... 

Hmm känner igen det där. Nu har jag antingen början på en seriös förkylning (inte omöjligt eftersom sambon är förkyld) eller halsbrännan from hell.. Jaja, bara 9 veckor kvar.
Hur mår du än så länge Safireee?

Ärligt talat så mår jag skit.  Har mått dåligt i ett halvår och det är fortfarande tre månader kvar. Karpaltunnelsyndrom, ont i bröstkorgen när jag sitter upp (tunga bröst), halsbränna, foglossning, yrsel, åksjuk, matt/darrig, sover mycket, dålig aptit, sammandragningar, sover dåligt på nätterna osv. Kan knappt gå ut som det är nu med risk för yrsel och/eller foglossning. Väntar bara på att illamåendet ska komma tillbaka också.  I går kväll och i natt så värkte min högerarm. Tror det har med karpaltunnelsyndromet att göra (trång handled), har ju skenor på natten sen vecka 10. 

Foglossning/yrsel/sammandragningar när jag står och går, ont i bröstkorgen när jag sitter och halsbränna när jag ligger.

Näe, jag är rätt nere faktiskt. Men jag försöker fokusera på barnet. Bara tre månader kvar, bara tre månader kvar. Bara sju veckor kvar på jobbet sen efter semestern är slut om knappt två veckor. Räknar ner, räknar ner...

Sen har jag ju en sprallig nästan-fyra-åring också som kräver mängder med uppmärksamhet. Men jag får trösta mig med att hon inte behöver bäras, att man kan snacka med henne och att hon klarar mycket själv. 

Men en sak som är bra med min kropp är ju att jag verkar ha fått ett sjuhelvetes immunförsvar sen jag blev gravid! Både dottern och min man har varit förkylda flera gånger men jag har sluppit alltihop!  Alltid något.

PS. Har inte velat gnälla så mycket här i tråden (gnäller så det räcker i min blogg istället). Men ärligt talat, jag tänker aldrig aldrig aldrig aldrig mera bli gravid. Tur att jag bara vill ha två barn. 

Hej! 

Skrev här för ett tag sedan, hade ett ma i maj månad men blev gravid igen nu i juni, osäkert när egentligen (tror väl mln 14 och 20 juni) eftersom jag hade mellanblödningar var & varannan dag. Idag var jag på tidigt UL iaf och vi fick se hjärtat slå, helt underbart med tanke på att jag tänkt alla tankar som finns om att det inte skulle vara bra denna gången heller. Innan UL var jag jättenervös och jag kände hur jag spände varenda fiber i kroppen, innan BM sa att det såg bra ut och att hon kunde ge mig ett positivt besked. Luften bara gick ur mig & jag höll på att börja storgråta, helt slut efteråt. Troligtvis är jag i v 7+2, så beräknat BF är 11 mars en vårbebis om allt nu går som det ska.  

Känner dock att jag oroar mig fortfarande, ävenom jag vet att risken för att få mf sjunker om man väl sett hjärtat slå. Hur upplevde ni andra det - när kunde ni släppa oron lite & bara glädja er åt gravditeten?