Odetta skrev 2010-09-22 18:56:30 följande:
Hej igen...nu är jag tillbaks.
ÅH...nu tänker jag tycka lite synd om mig....och kanske ni kan prata lite vett i mig samtidigt?
Mannen min är på övernattnings APT (arbetsplatsträff eller vad det heter) och jag har såååååå svårt för sånnt!
altså...jag litar till 150% på min man, det är verkligen inte det....men jag har så mycket bagage som börjar spöka i min hjärna och det är så grymt jobbigt
Exet var jämt borta och festade och drack, otrogen var han med och ljög om allt och det har satt sina spår. Den han dessutom var otrogen med var en tjej som lotsades vara min vän i över 1 år (tills jag kom på dem) vilket har gjort att jag har svårt för att lita på andra tjejjer.
I alla fall...nu är min man på övernattning på nått fint ställe med 25 kollegor och dem ska äta middag och dricka lite vin och sånnt ikväll. alla är säkert uppklädda och kvinnorna (5 stycken) som är med är säkert jätte fina dem med. Och här hemma sitter gravida jag med mage och trött jämt och till skillnad säkert skittråkig (ja, just nu har spökerna dödat mitt självförtroende). Jag litar på min man....men spökerna viskar hela tiden "varför skulle han inte ha lite kul med nån pingla?" och "fulla människor kan man inte lita på"
Nej...fulla människor kan man inte lita på...jag vet, jag har levt med en alkolist i 7 år....så fulla människor kan man inte lita på. Men mannen min, HONOM KAN jag lita på....det vet jag! Och ändå finns det där hjärnspöket och gnager på mitt förstånd
Och så försökte jag ringa tidigare (visste att han hade en ledig stund) och så är telefonen avstängd och OJ vad det snurrar till med ångest i huvudet på mig
och grejjen är den att jag vet att det är fel på hans telefon för den stänger av sig hela tiden (han ska byta ut den) men så fort jag insåg att den är avstängd så kommer massor med gamla känslor upp, ångest och frustration...och så får jag sådan panik.
Jag har jobbat jätte jätte jätte mycket med mina spöken för jag vill verkligen inte att mitt förflutna ska påverka min älskade man, han är världens bästa och förtjänar verkligen inte allt skit som mina spöken intalar mig. Han förtjänar att få gå ut med sina kollegor och äta gott och dricka lite vin någon gång (händer kanske 2 ggr per år, och då är det just obligatoriska APTn...han går aldrig ut själv annars) utan att jag gör det surt för honom och sitter hemma som ett nervvrak. Jag vill inte vara såhär
Just nu både spökar det i mitt huvud och jag är så hormonell att jag har hormoner som kommer ur öronen....life is great
Usch :( Jag förstår dig precis!! Levt i samma skit innan och ibland visar sig dom spökena - fortfarande. Trots att jag - precis som du INTE har någon som helst anledning till det. Jag försöker kämpa jag också me att få bort dom o inte sitta hemma o va grinig medan han är iväg. (
De händer nästan aldrig, vi gör de mesta ihop men nu när ja inte orkar så har han vart ute en gång utan mig.. fan va de tog emot..) Men jag förstår inte varför.
Men jag försöker tänka på annat, kolla nån film, bada o ta hand om mig själv. Jag har tyvärr inga andra konkreta tips då jag ju är likadan..
Massa massa kramar! Imorn är han hemma igeen :)
