Plus igen efter mf/ma

Sötfilur, kolla upp blutsaft också, det är en dryck som smakar ungefär som outspädd saft. Man tar en flaskkork om dagen, (ungefär som en liten shot). När jag började ta blutsaft höjde jag mitt hb från 106 till 125 på en vecka! (Jag har alltid haft lågt blodvärde men blir så hårt i magen av järntabletter att jag helst undviker det, speciellt nu när jag är gravid )
Jag fick det rekommenderat av min BM.

Äsch, det var lite småäckligt första veckan bara. Nu tycker jag faktiskt det är riktigt gott!

Jag såg hjärtat på 6+2.

JIPPIE!
Vi har sett vår BEBIS!!!!
Den hade huvud, kropp, armar och ben, och den rörde sig till och med lite. Hjärtat slog så fantastiskt fint och starkt och läkaren sade att det såg jättebra ut! Den var 1,7 cm lång nu vilket var helt perfekt för 8+2!
Jag och sambon satt där med varsitt fånigt leende..

TACK snälla! Jag är så himla glad just nu! Vi fick en bild också, ska se om jag lyckas lägga upp den lite senare.

Jorå. hade lite test kvar och tänkte att, tja, jag kan ju lika gärna testa lite. Positivt såklart. ÄL-test reagerar ju även på graviditetshormonet.

Telgebo.
Sådär kände jag när jag blev gravid också, nu efter tre missfall.

Men så ringde jag till sjukhuset här i stan och frågade efter MVC:s psykologer. Jag fick en tid redan efter veckan därpå och det har hjälpt mig JÄTTEMYCKET.  Jag går varje vecka nu och utan min psykolog hade jag aldrig kunnat vara så lugn som jag är. Ring dit, jag tror att du behöver någon som kan stötta dig.
(Dessutom kan det hjälpa till så att man lättare kan få tidiga VUL.)

kram!

Vad jag kände? Jag var livrädd och ville halst sjukskriva mig i tolv veckor och bara gråta. Orkade inte prata med någon, kände ingen glädje. Mest chock, och "jaha, ska det blir mf nu igen alltså..."
Fruktansvärt jobbigt, samtidigt så visste jag ju att oron var dåligt för barnet så det jag fick dåligt samvete för att jag mådde som jag gjorde. Jag ringde psykologen och det var det som hjälpte mig att komma ur det . Det tycker jag du också ska göra, det kan ju vara värt ett försök. Tycker så synd om dig som mår såhär.

Men du, det är verkligen inte säkert att det bir mf, det tror jag du vet innert inne, även om det inte KÄNNS så just nu. jag vet att man blir jäkligt ärrad av att genomgå mf och ma.... men det finns hjälp att få! En bra psykolog kan hjälpa dig att komma ur de negativa tankarna!

Jag kollade in på lasarettet här i stan. De hade en psykologenhet. RIngde och berättade och de återkom bara efter några dagar med en tid. Kolla om det finns en psykologenhet  på kk, kanske finns det någon som är knuten till MVC....?

Jag hade också en kurator efter mitt andra mf. Har absolut inget gott att säga om henne, den jäkla käringen! Nej, hellre en psykolog, de har mer utbildning och kan mer av det de pysslar med, det är iaf min erfarenhet. (Eller så hade jag bara otur som fick en pucko-kurator)

Det är därför sådana här trådar finns, som den här. Vi förstår vad man går igenom som gravid efter mf. Det hade jag heller inte fattat första gången jag var gravid faktiskt, då ville jag inte höra talas om mf, orkade inte ta in att det kunde gå fel.
Jag tror ingen vill vara elak de vill vara elaka, men ja, som mf-drabbad kan man ju tycka att de är lite naiva. Men skit samma, låt dem vara det då. Häng med oss som förstår istället.