Happiness skrev 2010-10-04 12:43:25 följande:
Kram till dig Sofy. Tycker du är stark!!!! Skönt att den nya medicinen hjäper lite bättre. Är du hemma nu eller kvar på sjukhuset?
Hur var det hade du för höga TPO-a värden? Jag lämnade blod på det idag samtidigt med gallsyrorna. Om jag fattat det hela rätt så betyder höga TPO-värden att man har inflamation i sköldkörteln och den "förstör" sig själv? Rätta mig om jag har fel. Har fortfarande inte tagit den den förbaskade finnålpunktionen. Sitter med remissen i handen men drar mig som 17. Ska tänka på det du sa...at det känns knappt.
Skrev inte du någonstans om att du hade ADHD.....är så himla nyfiken på allt med diagnoser osv. Blir själv jädrigt lättstressad av småsaker. Hel flängt! Har du haft diagnosen länge? Hur känner du av det? Äter man medicin för det? Har för mig att många personer som är jäkligt duktiga läkare, vetenskapsmän osv. lider av det. Alltså högpresterande människor, som är väldigt intelligenta. ´Du behöver inte alls ge någon respons på detta om du inte vill. Jag frågar bara för jag vill lära mig. KRAM
Nämen, va? Jag är väl inte starkare än någon annan härinne! :) Men tack vännen, de värmer! Jag är hemma sen igår, men jag vet inte om jag ångrar det. Får inte i mig nånting o de ja får i mig kräks jag. Så jag struntar i att ens försöka, de är ingen idé. Blä.
Näe, jag har inte för höga TPO-a värden, hade lite snurr på mitt TSH o T4 men har bara "vanlig" hypotyreos, inte hashimotos alltså. Utreds du för det nu? Äeh, pallra dig dit nu. Jag kände ingenting, lite obehagligt men absolut INTE ont. De ser värre ut än va de är när dom kommer me nålen ;)
Yep, de stämmer. Haft diagnosen ungefär halva livet. Min mamma som hela mitt liv känt att ngt inte är som de ska. Alltså självklart, barn är barn - vilda, spralliga, impulsiva osv. MEN, jag stack ut från mängden. Gjorde inte alls som andra tjejer, umgicks bara me killar. Va en i de gänget. Svårt o förklara, min mamma vet ju bättre hur hon "visste" när ja va yngre. Men ju äldre jag blivit desto mer tydligt har de blivit för mig, jag tröttnar EXTREMT fort på saker, jag gör bara de jag tycker är kul, om de inte intresserar mig kommer jag aldrig igång, kommer på ursäkter för o slippa osv. Kan då anses som lat, men de handlar bara om ointresse. Jag är väääldigt rastlös i sinnet, huvudet känns som en centrifug som går på högvarv dygnet runt, kroppen är stressad och jag måste alltid pilla me ngt, göra ngt osv. Klarar inte av o va själv mycke, sällskap är viktigt. Har svårt för konversationer, jag kan sitta o prata me ngn, titta dom i ögonen o ha fokus, men jag hänger ändå inte me o frågar sen va personen sa. Diskussioner tråkar ut mig, öga mot öga alltså, då går jag därifrån. Alltså, de är SÅ stort allting, svårt o få ner i skrift och att förklara på rätt sätt, för hela grejen låter så simpel när jag skriver de. Som att alla lider av de o kan känna som jag, men de är så mycke mer än de. Jag är JÄVLIGT duktig på siffror, jobbat i kassan på matbutiker innan o lärt mig alla hundratals PLU koder på en halv dag. Va snabbast i kassan på ett stort varuhus efter 1v, slog rekord i hur mycke pengar ja hade i kassan efter avslutat pass, de betyder då flest kunder, effektivast osv. Där kände jag mig behövd, och bra. Vård är en annan grej jag alltid intresserat mig av, där kan jag också allt.
(Ta de me en nypa salt, de mesta om lite kanske är bättre o säga.. jag är inte färdiglärd än o kommer aldrig bli..) men ja, du förstår. Är jag intresserad lägger jag ner heeela min själ i det, går in i min bubbla o kommer inte ut förrän ja är klar. Äter inte, sover inte osv, så fokuserad är jag DÅ.
Inboxa gärna om du undrar något mer, jag förklarar gärna o svarar mer än gärna på frågor, så mycke lättare o skriva då ;) De är inget jag skäms över, jag är snarare stolt över min diagnos! De har gett en förklaring till hela min skolgång, dagistiden, mitt beteende osv, en befrielse. Jag har ätit concerta, ritalin, medikenet och metamina
(licens) och medikenet + metamina fungerar bäst. Dock big no no under grav! Jag är vänsterhänt och jävligt bra på det jag vill ;)
Jag sa också när mamma sa "Jag har läst om ADHD, de står att de är ett funktionshinder.." Och jag svarade bara utan o tänka "Nej mamma, jag tycker de är en funktionshöjning" För de vi kan och tycker om, de är vi överlägsna på - faktiskt.
Kramar!!
Inte mycket för en del av er men det är jobbigt, speciellt på jobbet.
Glest om det på tråden.