Stora tråden om Gastric bypass (GBP)

Imorgon är det väg och mätdag! Har ganska stora förhoppningar eftersom jag har tränat en del i veckan. Jisses vilken träningsvärk jag har. Det var längesedan jag kunde gå en rask promenad på 6km utan att få ont i ryggen! Helt underbart! Idag var jag på stranden och kände den fantastiska känslan av att inte längre vara störst. Jag är så nyfiken på hur min kropp kommer att se ut nästa sommar. Står väl där på stranden 2011 med skinn hängandes ned till knäna och bara ett par enstaka hårtussar på skallen. Men smal! 

Fy vad det straffar sig att inte äta ordentligt. Idag började jag bra med frukost, men sen har vi varit hos mina svärföräldrar tills nu och de bjöd på Billys panpizza till lunch, och sen var det födelsedagskalas med tårta och kakor. De brukar alltid ha väldigt vällagad mat annars, men nu vet jag att jag ska ta med mig mat dit nästa gång. Åt det första  vettiga nu sedan imorse hoppas att illamåendet kan försvinna lite om en stund. Hur har man lyckats klara sig med dessa dagar förut? Då var det ju lugnt att skita i frulle och äta kakor hela dagen. Hur kunde man misshandla kroppen så? Jag förundras över hur fel man åt tidigare, och hur man lyckades förneka det hela.

Idag har varit en mycket lärorik dag.

Jag har för första gången sedan OP haft en riktig ångest-dag. Vaknade med nerverna utanpå, tjafs med mannen direkt på morgonen och allmänna irritationsmoment under hela dagen. Detta har resulterat i två större dumpningar eftersom jag har ätit fel. Jag har småätit helatiden av inte allt för nyttiga saker istället för att äta ordentligt varannan timma. Mått riktigt kasst, men nu börjar det ordna upp sig när jag vet att jag snart kommer att få gå och lägga mig.
Jag har tidigare aldrig trott att jag har tröstätit när jag mått dåligt, men nu när man måste vara uppmärksam på vad man äter blev det så tydligt hur jag har lurat mig. Inte så konstigt att man har blivit överviktig när man har haft så kass koll!!

Jag har också upptäckt hur mycket tid man har att tänka på annat nu när övervikten ger sig självt. Jag har sedan operationen funnit kraft att ta två stora konflikter med mina närmaste, sånt som jag har gått och sparat och laddat för i flera flera år. Inte förrens nu har jag funnit ork och eget värde så att jag fixar konflikten. Och vad får man höra då? Att jag har blivit personlighetsförändrad efter operationen.... "jag har minsann läst om det i aftonbladet att en biverkning är personlighetsförändring".  Suck...

God morgon och tack det samma!

Är det någon som är lika dum som jag (mot sig själv alltså) och flyttar viktmålen nedåt i takt med att man närmar sig dem?
Det enda målet jag håller fast stenhårt vid är att vid 105kg så ska jag ta upp ridningen. Vet att den vikten låter mkt för en del, men det är inga problem för min häst eftersom jag har balansen sedan innan - och dessutom är det en stor ardenner Men sen allt annat. Ett exempel är att när jag har gått ner 20 kg så ska jag klippa mig och köpa glasögon. Nu är det ett kg kvar till det och jag håller på att flytta den gränsen 8 kg bort. Jag har sååå svårt för att unna mig belöningar!! Antar att en aspekt är att kilona har rasat så fort att jag inte riktigt har hängt med mentalt.

En annan fundering är det här med att dricka vatten. Jag har hittat en teknik så jag kan klunka i mig drygt en dl när jag är törstig. Det känns för ett par sekunder att det är proppfullt i magen men det gör aldrig ont. Enligt dietisten kan man inte tänja ut magsäcken med vätska eftersom det bara rinner undan, men jag är ändå lite nojjig över det. Någon som också kan dricka så mkt på en gång och som har upplevt problem?