Hur ont gör e första 3 cm?

Det känns som mensvärk,inte alls speciellt ont tyckde då jag,skönt att värkarna sätter igång..

Kändes som mensvärk för mig, sedan funkade det med lustgas och varma bad tills jag var öppen 9 cm, då fick jag epidural och efter det var det som att en helt ny värld öppnade sig :) kände ingenting och kunde äta första gången på 30 timmar.

jag åkte in efter 12 timmars värkar och var öppen nada, sedan på 3 timmar öppnade jag mig 10 cm efter vattnet gick. sista två timmarna var värst. detta är ju väldigt olika från person till person.

När jag kom in kände jag att nu är det verkligen dags att vi åker in, då var jag öppen 7 cm. Det är klart att det gjorde ont men jag tyckte inte alls det var så farligt. utdrivningen var något jobbigare.. :P

Det tog ca 3 dygn sedan värkarna började tills jag var öppen 3 cm (varav 2 dygn på sjukhus med hemska värkar). Det blev aldrig mer än 3 cm utan EDA och snitt.

Som förstföderska med enbart "pinvärkar" första natten på BB efter en rejäl vattenavgång  (jag hade varit öppen 1,5cm vid sista läkarbesöket) försvann allt mod hos mig och jag blev också rädd när jag erbjöds värkstimulerande dropp under förmiddagen. Blev rädd för en racerförlossning och att de inte skulle kunna bedöva mig för alla värkar de satte fart i. 1 cm i timman ca sa de och jag förstod inte hur jag skulle stå ut i kanske 2 timmar och sen ytterligare kanske7-8tim innan barnet var framfött. Jag ville så mycket, ut o gå, varmbad men inget av detta orkade jag till min stora besvikelse. Kröp ihop under filtar o bad om allt som fanns att få de här jobbiga cm och bara vetskapen om att de förberedde det för mig, gjorde att jag slappnade av...jag tror t o m att jag valde att tuppa av, gå in i en dvala och "sova mig igenom"  en jobbig centimeter minst.

Detta pågick från 11.30-15.00 ungefär

Det var det bästa jag kunde ha gjort, för från 3-10cm gick det sen fort och jag kände bara plötsligt att jag behövde krysta omkring 16.30 och fick kalla på barnmorskan som glatt svarade efter en snabbkoll att det var bara å sätta igång för allt jag var värd...någon smärtlindring förutom lustgasen blev därför aldrig aktuellt
.
Hade en likande förlossning med andra barnet och bestämde mig då för att inte låta rädslan ta överhand. Pinvärkarna här var mycket värre, 4-5min långa varje kvart, dygnet runt, 4-5 dagar innan vattenavgång. Jag lade mig varje gång mot den skönaste kudden hemma eller varhelst jag befann mig och andades långa djupa andetag. Längtade efter min bebis i varje andetag...Öppnades inte en cm under den här tiden och barnet fixerades aldrig förrän vid förlossningen. Fast jag visste att jag klarat en jobbig första förlossning 22 tim med bara lustgas i några timmar, tänkte jag inte vara utan EDA, SPINAL allt annat man kunde tänkas få.
Jag fick 1 petidinspruta vid läggdags och barnmorskan tyckte jag skulle få sova...Ja, ni ka ju tänka er..vad det satte fart istället..efter mkt tjat fick jag komma till förlossn.rum och som tur var visste jag hur lustgasen såg ut och fungerade, använde den under de följande 15-20min tills jag kände den där efterlängtade krystvärken komma över mig..

Jag tror att vila och ro är det bästa för kroppen de här ögonblicken, att man försöker komma i så god stämning som möjligt och kan känna glädje trots allt. Om man sen har favoritmusiken, gympar eller vad som känns bäst, ska man få göra det...en o annan kram och skratt är helt befriande i de jobbigaste stunder.

Ingen av mina förlossningar blev som jag hade förväntat mig - de blev mycket bättre(trots att jag upplevde dåliga sidor hos både personal och den moderna tekniken) Det stärkte min självkänsla oerhört att klara av det värsta, också utan dom.     

verkar vara väldigt olika... vissa är ju öppna nån cm långt innan förslossning och har inte känt av det alls...
för mig gjorde de SKITONT!! Hade konstant värkar som inte gjorde nån nytta... var inte öppen någonting när vi kom in trots mååånga timmar av olidliga värkar.
16 timmar senare var det dags att krysta... lååång väntan

lååång latensfas för mig med (blev igångsatt efterssom vattnet gick o värkarna aldrig kom igång) ett, dygn av smärtsammas pinvärkar innan jag var öppen 3 cm, kändes som jag skulle slitas sönder inifrån.... :(, TENS och akupunktur hjälpte dock lite

fick epidural och värkstimulerande sen gick det snabbt ;)

Med första barnen var det mest pinvärkar dom första 3-4 cm. Men med andra så trodde jag att jag skulle dö vi 2cm.. Och dom blev bara värre och värre mend det gick ju naturligtvis snabbare. Kan tillägga att jag blev igångsatt andra gången. Klarade mig på lustgas fram till 5cm sen va det kört, men tyvärr sattes edan för sent så den hann aldrig värka innan liten va ute.

Det gjorde as ont går inte att beskriva den fruktansvärda smärtan! Ryser av obehag.....