Kram Sofy, det är jävligt tungt just nu, tur jag har samatl hos kuratorn alldeles snart.
Nästa vecka vet jag inte om jag kommer överleva, flyttar hem igen på tisdag, har sällkskap den natten jag är hemma, men sedan har jag umgänge med Alice nästa onsdag och så är jag själv och ska längta ihjäl mig efter henne och nästa onsdag. Hur fasen ska jag fixa torsdagen och hela helgen själv då?
sofy: Kan inte citera. Jo visst kan jag det fast mår skit och det mesta känns värdelöst. Jag vet dock att jag har svårt för att ta mig för något när jag mår skit. Tycker soc ställer orimliga krav när de säger att jag måste må bättre psykiskt, hur lätt är det när ens barn inte finns i min närhet. Förut lät de på soc som att deras mål var att jag skulle få tillbaks min dotter och nu så strävar de åt helt andra mål att placera henne i ett familjehem. En annan sak: Jag känner att det känns fel av mig att skriva i denna tråden för den handlar ju om något helt annat så vill nån prata med mig, nån enda så säg till så kan jag lägga till den hos mig så kan vi prata via inboxen istället för att jag ska ta upp plats i denna fina tråd.
Jag skriver en hel del här om det som jag genomgår och min kamp att få hem min dotter
www.familjeliv.se/Forum-11-308/m53348286.html
Prommis: Finns inget som intresserar mig just nu än att få tillbaks min dotter eller få komma till ett utredningshem med henne. Jag orkar inte företa mig något. Jag hänger mest framför datornm skriver dagbok om alla mina tankar och tänker på Alice hela tiden. Läser en del, men mer än så gör jag inte för allt känns så trist utan min dotter.
Sugarrush: Du har rätt, det är för jävligt att soc kräver det och nu har de tom sagt att oavsett mitt mående så ska hon ändå placeras hos en familj, de håller på och letar efter en och besökt 2 som jag vet, en av dom ligger i Norrköping och hur blir det då med umgänget om hon bor där. Jo då tycker soc att vi ska ha umgänge i Nyköping, verkar ju fan inte klokt lika dumt som att min lilla bebis ska vara tvungen att åka 32 mil t/r för umgänge med sin mamma varje vecka. Den andra familjen är min syrras och hon bor i af Stockholm. Jag fattar inte varför jag inte kan få en plats på ett utredningshem tillsammans med henne, det handlar inte om pengarna har de sagt. Men hur fan kan de tro att man kan må super om man blir fråntagen sitt barn och inte vet om umgänget kommer bli av ens igång, allt är bara luddigt från deras sida. Jag blir knäpp på det här för jag får höra att jag är så fin mamma på alla umgängen, de säger dom men så säger de att det är ju så kort tid, men vad fan ändra tiden då så jag får vara med henne mer för jag är inte bra mamma mellan kl 13.30 på onsdagar i 1 timme, kan jag inte få bevisa det? Varför bygga hela utredningen på lögner? Tänk om hela denna tråd skulle ringa till kommunens BOU och säga att jag och min dotter ska få komma till ett hem och det då ändras till att bli så. Kanske är enda chansen att fler säger till för mig lyssnar de inte på utan bara på en annan person som har en 6 veckors utbildning till familjeutredare som säger en massa skit som jag inte ens gjort, jag har tex inte lagt min dotter i liggdelen och svängt med den som en handväska, misskött hennes mattider osv.
Nån vårdplan för Alice har jag inte sett röken av, jag får alltid be om alla papper, det enda som jag fått är domen som är vård enligt LVU. Vårdnaden har jag redan.
Mimmi: På vilket sätt ska jag kunna bevisa för dig att det är så som jag säger. Tror du jag verkligen sitter här och hittar på allt? Alice utredare är en ny socinom och har själv sagt att han inte kan så mycket så han får ofta fråga sina kollergor om självklara saker och papprena som jag bad om för 1 vecka sedan och som skulle skickas till mig bums har ff inte kommit och jag har bett att få skriftiligt vad det är som ska förändras för att få tillbaka Alice men de radar inte upp ett smack.
Jo jag vet att en socinomer har flera års högskolestudier, den jag snackade om ovan är en familjeutredare på hemmet Alice och jag bodde på i 18 dagar i oktober/november som hittat på en massa lögner som att jag tex har lagt Alice i en liggdel som jag sedan har hanterat som en handväska vilket jag inte alls gjort, gått och lagt mig utan Alice, lämnat henne utan uppsikt, misskött hennes mattider och en massa annat som inte stämmer. Jag menar inte att ni ska ringa, men jag tänkte att om fler påpekar att jag och Alice borde få en mor och barnplacering så kanske de vaknar upp och tar ett annat beslut att försöka där innan de placerar henne i familjehem. Jag har överklagat domen och väntar på en ny förhandling i kammarrätten innan den har varit så får de inte placera henne i en familj utan hon bor då kvar i det jourhem hon kom till den 1 november. Jag vet var Alice bor och har adress osv, men har inte vågat skicka brev eller ringa. Jag frågar alltid jourmamman om det är ok att jag skriver ett brev och frågar saker om Alice. Jag har sökt chefen men hon är på semester tills på torsdag, hon kommer vara med på ett stort möte på måndag och då ska jag verkligen argumentera igen för att få en SOL placering på utredningshem och få uppstaplat vad det är som är så fel i mitt föräldraskap, hittills har det inte sagt något och då har jag upprepade gge bett om det. Jag har fått omdömen av 2 st familjepedagoger som är med när jag har umgänge med Alice jag har fått riktigt bra omdömen hur mycket fokus jag har och hur jag är som mamma och hur jag ser och tar hand om henne så väl och det håller även utredaren med om och sa senast att man ser att jag mår så mycket bättre psykiskt, men det är klart det är ju bara då jag verkligen lever och mår riktigt bra. Jag har funderat länge på att ta upp detta i media, vet bara inte var jag ska säga när jag ringer till tex SVT och det lär ju ta ett bra tag innan det tas upp i TV. Jag har varit uppe i socialnämnden med alla felaktigheter i utredningen, det är som en konspiration, vem ringde tex BB redan samma dag Alice föddes och sa det ena och det andra om min bakgrund för det stod det då inget om i mina MVC journaler.
Alice handläggare är helt ny utbildad men han ska bytas ut snart då familjehemsgruppen ska ta över och andra handläggare och jag tycker det inte är så vidare bra att andra ska ta över ärendet.
Jag vet att Alice blev omhändertagen på lögner som hemmet sa att jag hade missköttt henne med mattider, inte gjorde mitt yttersta för att amma osv, men jag kämpade verkligen och inget som står som hemmet säger stämmer med vad BVC och neonatal säger, de såg att jag gjorde mitt ynnersta för min dotter. Varför skulle jag missköta mitt föräldraskap så grovt när jag varit så rädd för att just förlora henne? Jag fattar ingenting.
Jag är inte arg, bara full av sån oerhörd sorg.
Det är ju just det att de tatt henne på byggda lögner. Jag har inte gjort nåt fel, innan Alice föddes så gjorde psykiatrin en anmälan till soc men de avvaktade att skicka in den till Alice var född. De kände oro över att jag KUNDE få en förlossningsdepression och de står en massa saker i min journak att de på psykiatrin ska försöka motivera mig till at emot sociala stödinsatser redan innan jag födde Alice, de nämnde inget om det för mig. De skulle också försöka få mig motiverad att få kontakt till specialist mödravården, varför vet jag inte för jag hade inget behov av specialist mödravård under min graviditet. De nämnde inget om detta heller.
De hade möten bakom min rygg hur det skulle formulera anmälan och när den skulle skickas in.
Allt verkar vara planerat i förväg och nu försöker psykiatrin skylla ifrån sig, tex min behandlare som jag haft i över 2,5 år och gått och talat med regelbundet har tex tatt avstånd ifrån mig och hennes cg´hef ringer mig och påstår nåt så fåning som att min behandlare helt plöstligt har fått för hög arbetsbelastning och inte kan ta emot mig och så finner jag henne på stan shoppandes i lugn och ro...jo hon har ju verkligen hög arbetsbelastning som kan gå på stan i lugn och ro. När jag påpekar detta får jag bara höra att det är min version av det hela som är helt fucked up...tror de att jag är dum i huvudet eller? Jag fattar mer än vad de tror. Jag vet att de ljuger och skiter i att ta hand om det på kompetent sätt och detta har jag framfört till soc eftersom ett krav de har är att jag ska ha regelbunden kontakt med psykiatrin vilket jag nu inte får pga att psykiatrin känner att jag är dom på spåren och inte vet hur det ska kunna försvara sig längre.
Jag blir ledsen när ni skyller på att jag borde ha gjort nåt grovt för att ha förlorat mitt barn, jag har inte gjort nåt fel. De bara tog henne för att hemmet påstod det ena och det andra. Jag har inte misskött henne på något sätt, hon är ju mitt allt. Jag bar inte henne som det påstås att jag gjorde, jag hade tom blåmärken på mina ben för att jag alltid bar liggdelen och babyskyddet mot mitt ben, jag gav henne mat som jag skulle, jag badade henne, tog hand om henne på bästa sätt och det såg både neonatal och BVC. men utredaren på soc säger att de räcker med en persons uttalande och då lyssnar han bara på den som snackar mest lägner av de alla. När jag läser det PMét så är det som att läsa om någon annan för jag har då inte gjort det som står där.
Tom andra såg ju mig på det hemmet och påpekade vilken bra och fin mamma jag är. Familjepedagogerna säger samma sak.
Redan innan jag kom till det hemmet så sa soc att Alice skulle omhändertas med vård enligt LVU om jag vägrade åka till hemmet och då hade inte anmälan från hemmet och psykiatrin inkommit till soc ens utan de var bara en anmälan från BB som hae inkommit (som ligger till grund för omhändertagandet) och BB påstod att de kände oro över att jag hade få ögonrörelser och munmotorik och ställde frågor som borde vara självklara för en 4 barns mamma. Jag ställde frågor om navlen och amning och jag trodde inte man kunde få en anmälan på sig om man inte kan allt per automatik bara för att det är 4:e barnet.
Jo jag håller med Together. Men jag börjar tro att soc gräver i min gamla utredning om mina äldre barn vilket de inte får enligt mitt jurudiska ombud för får jag hem Alice eller så så kommer det per automatik leda till att jag får lättare att få hem mina äldre barn eller får umgängsrätt med mina äldre barn och de vill dom inte riskera att jag ska få. Tom (ursäkta uttrycket nu) kärringen på Familjerätten lagt sig i och sagt en massa till soc, deras utredning på familjerätten har inget med utredningen med Alice att göra, det är två skilda saker och man ska inte blanda in nåt förflutet i det nya.
Idag har jag flyttat hem igen efter 53 dagar på ett korttidsboende för personer som mår dåligt. Vet inte alls hur det kommer funka att bo själv nu. Jag har ju knappt bott hemma sedan mitt barn föddes för 3 månader sedan och allt här hemma påminner om min graviditet och mitt barn och alla drömmar och planer man hade. Känns tungt och se den nya spjälsängen stå där bäddad och oanvänd och alla bebissaker och jag vill heller inte plocka bort det för det känns som jag då förnekar att hon finns.
Jag blev lovad umgänge med henne 1 timme i veckan precis före jul och nu så verkar det inte bli så pga att nån inom kommunen måste vara med på umgänget så nu verkar det bara bli umgänge varannan onsdag och jag som trodde att jag skulle få träffa mitt barn imorgon och så verkar det inte bli så trots att dom LOVAT mig umgänge VARJE vecka. Så dålig stil. Mådde skitdåligt och mår väl inte ok nu heller pga det.
Har tid till min kurator för samtal idag om en liten stund och sedan är jag ensam tills på torsdag dag om jag nu inte ska på umgänge med min sötis imorgon då men det verkar inte så. Har pratat med min advokat om detta med umgänge och väntar på att advokaten eller kommunen ska ringa mig.
Tack för era peppande ord, just nu mår jag inget vidare, saknar min lilla så förbannat mycket så jag gråter. Tror ingen kan förstå hur jag känner mig.
Mimmi: Usch vad ledsen jag blir för din skull.
Här är det en seg dag, somnade först vid 04.30 inatt och vaknade av pip från Iphone strax före kl 10 då jag fick sms av min advokat. Det blev inget umgänge med dottern idag och jag vet inte alls om min advokat fått tag i de ansvariga på BoU men hon har iaf skickat ett mail till chefen där om det.
Jag mår inget vidare, känner mig bara helt tom i hela själen och längtar bara efter att få träffa Alice eller ännu mer att få hem henne men jag kan inte göra ett smack för att påverka att det blir så inte ens om jag går regelbundet och har kontakt med psykiatrin eller nåt och det gör mig så jädra frusterad och jag känner ming maktlös. Jag har bett BOU att tala om vad jag kan göra/vad de anser att jag brister i (bara för att tillmötesgå dom) för att få hem Alice men de säger ju inget. Förut i samband med att hon omhändertogs så sa dom att jag måste må bättre psykiskt för att få hem henne igen, men nu gäller inte det längre enligt chefen och enligt en annan så gäller det och enligt den tredje så gäller ingenting för det kommer typ inte ske men generellt så prövas beslutet om flytt hem till bio föräldrarna bla bla bla men det verkar inte som det gäller mig för hon klankar ner på mig och säger sedan genereltt när jag ställer en ny motfråga.
Så jävla jobbigt detta att aldrig få några tydliga svar och att bli misstrodd hela tiden hur jag tog hand om Alice, mig tror dom inte på, inte min syster som vart med mig mycket när jag hade Alice och inte hennes man, men de tror så mycket på en andra person som ljugit ihop en historia om att jag misskött Alice mattider, slängt med liggdelen med Alice liggande i, lämnat henne utan uppsikt osv. Varför skulle jag göra det liksom på ett utredningshem eller öht för när jag vet att jag är granskad och dessutom älskar mitt barn och vill henne så väl? Det är ju sjukt att de tror mer på en på ett hem med 6 veckos vidareutbildning än på barnets mamma, BVC och neonatal, jag sa tom att ring BVC och neo då när utredningen gjordes och han undrade att varför då? Ja vad fan tror han, för att få veta hur jag verkligen tog hand om Alice såklart men han sa bara kallt att det kvittar vad de säger för nu säger 1 person här att du har gjort det och det och kan inte ta hand om barnet på bra sätt vilket jag visst kan. Hur kunde annars mina äldre barn tas hand om av när mitt ex var på jobbet på tjänsteresor och jag var helt ensam tex?
jag fuyller ingen funktion i detta liv längre. Jag är bara ensam hela jävla tiden så jag kan ligga här och ruttna. Jag skulle ha träffat min bebis idag men ingen från kommunen kunde ooch de skyller på att ditt barn är så litet så det är inte viktigt för henne att träffa sin bio mamma. Men jag då? Näää det skiter man i.
Kan ju lika gärna dö för jag vill inte leva såhär utan barn, vänner familj pojkvän etc
Rosen och MCT: Jag vet att det inte hjälper mig men livet är så mörkt nu och jag måste väl acceptera det och det som är så tungt är att jag inte kan arbeta eller göra nåt för att få träffa Alice. Jag mådde bättre det sa tom soc men ändå drog/drar de ner umgänget med skäl som är så dåliga att jag saknar ord när jag nyss blivit lovad umgänge varje vecka med henne.
