Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Åhh nej vad ledsen jag blir
Hopas hoppas att det finns en chans ändå och om inte hoppas jag att din kropp kommer i snabb balans igen så ni får en ny chans. Fy vad livet kan vara orättvist

Stor kram

Fy vad tråkigt och grymt

Hoppas verkligen att du blir bra bemött när du ringer så att du får snabb hjälp.
Tänker på dig! Kram

Idag sätter jag igång med proveran så förhoppningsvis kommer jag också ha ett BIM-datum inom en snar framtid. Är inne på dag 96 nu utan mens och jag trodde aldrig att man kunde längta så efter att den ska dyka upp.
Hoppas innerligt på att provera och pergo kommer att funka på mig så att vi snart får en chans att försöka.

Önskar er alla en riktig toppendag! Snart är det vår tur att lyckas
Ta hand om er

Tack detsamma
Håller tummarna för att du får bra och snabb hjälp.
Hoppas att nästa graviditet kommer snabbt och går vägen för dig.
Kram

MCT79 - tack

Funderar dock på om jag ska avvakta några dagar med proveran. Jag har haft uvi känningar ett par dagar och idag blev det värre. Funderar på om jag kanske ska vänta några dagar för att se om jag behöver uppsöka läkare för medicin. Är osäker på om medicinerna kan slå ut varandra på något sätt. Någon som vet? Känns dumt att chansa. Dessutom har uvi varit mycket tidiga tecken på graviditet vid några tillfällen. Har känt av uvi innan jag plussat de två senaste gångerna. Tror dock inte att jag är gravid nu för vad jag vet så har jag inte haft ÄL och jag känner mig överhuvudtaget inte gravid. Men jag kanske ska vänta veckan ut och se vad som händer. Jobbigt...vet inte hur jag ska göra.....men jag vågar nog inte chansa-.....tänk om....

Här kommer ett par peppkramar från mig också. Snart är det våran tur. Vi ska banne mig lyckas!

Tack
Hahaha ja tänk om..... det vore underbart, då får vi låta dem cirkulera till alla i tråden i så fall 
Väntar nog veckan tror jag, som du skriver så har jag ju väntat länge så några dagar till gör ju inte så stor skillnad egentligen. På söndag har det gått 100dagar så jag kanske ska börja då om jag inte fått plus eller problem med uvi/uvi-medicin. Även om jag inte vill något annat än att sätta igång så vill jag ju samtidigt inte riskera något. Det finns ju ändå en liten chans. Har bara ÄLtestat sen jag var hos gyn förra veckan så jag vet ju inte om jag faktiskt kan ha haft ÄL innan det. Jag hade väldigt ömma bröstvårtor förra helgen (inte helgen som var utan helgen innan) och i början av förra veckan och nu spänner det i brösten. Det har det ju gjort förut utan att det varit något men tänk om....... 

Vaaa nej men......vad grymt , blir så ledsen för er skull
Skriver som de andra....finns här för dig när/om du vill. Du har ställt upp för mig på ett underbart sätt och jag finns här. Hör av dig om du vill ha dina tabletter tillbaka, har ju inte börjat äta dem.

Livet är både grymt och orättvist. Förstår om det känns botten och förtvivlande just nu men jag hoppas att du framöver kan resa dig igen och jag hoppas innerligt att nästa graviditet kommer att lyckas. Det förtjänar du!
Stor kram till dig

Så trist att du ska behöva komma tillbaka, men välkommen hit.
Vilken resa du varit med om, så grymt och tungt men vad stark du verkar i allt det hemska.
Hoppas att ni får alla svar kring lilla Wilma, vilket vackert namn. Har själv en dotter med samma namn. 

Jag hoppas innerligt att ni ska lyckas snart igen och att nästa graviditet flyter på i 9 mån

Mimmi80 - Har två döttrar, de blir 9 och 6 till hösten. Det har varit en kamp båda gångerna men jag har haft turen att gå 9 mån genom två graviditeter. Har två MA med mig i bagaget och en katastrofalt dålig menscykel. Ibland känns det som att jag inte har rätt att må dåligt och känna mig ledsen och frustrerad eftersom jag har lyckats två gånger när ni är så många andra underbara personer som kämpar och ännu inte har fått möjligheten till ett barn. Det känns orättvist men samtidigt tar det inte bort min längtan eller min frustration över MA och menscykeln. 

Havsklippan - Jag kan inte sätta mig in i det du varit med om...eller ja teoretiskt kan jag göra det men eftersom jag inte gått igenom samma sak så kan jag ju inte fullt ut göra det. Det är inte konstigt om hela världen rasat samman och att det kommer bakslag eller vad man ska kalla det även när du försöker ta dig framåt för det finns inte ord att beskriva det du gått igenom. Tycker att mina MA varit jobbiga men de har varit i v 10 och v 14 och inte alls på samma sätt. Fostren hade gått tillbaka i utvecklingen och var liksom inga bebisar. Min fasad är också skröplig. Jag försöker hålla skenet uppe men ibland lyckas jag inte och ibland vill jag inte. Ibland vill jag visa för världen att jag är ledsen och frustrerad. Har fått ett oerhört stöd här inne, här finns en helt annan sorts förståelse än vad det finns i min riktiga värld och det är skönt att det finns någonstans att vända sig. Även om det är en fasad att du visar dig start så tycker jag att det är starkt av dig att berätta om det du varit med om och jag hoppas att det ger dig något tillbaka. För mig har det känns viktigt att få prata om det jag varit med om och skriva av mig och spy galla. BIM lista finns, har dock inte själv varit med i den för jag har inte fått lillbaka min mens efter min skrapning i dec men snart ska jag börja med provera så jaghoppas ha ett BIM-datum framöver.

Åhhh grattis...ser helt klart ett streck
Kan förstå om det känns konstigt eftersom du fått plus tidigare men att det då sen inte vår vägen men jag håller tummarna stenhårt för att strecket blir starkare och att det går vägen den här gången.
Hoppas ....hoppas!!