RMC Malmö del 14

längtar74; jag är så oerhört ledsen för er skull! Det var ju inte så det skulle bli! Håller med Smulans om att du inte är meningslös på något sätt och att du en dag kommer bli mamma till en liten söt! Det handlar bara om tid, pengar och framför allt; styrka! Låt sorgprocessen ta den tid det tar, och kom i håg- man är inte mer kvinna, eller mer människa bara för att man har barn!! Hoppas du har nära och kära runt dig som kan vara extra respektfulla mot dig nu när det kanske är känsligt med barnprat osv... 
Hoppas du mår bättre snart och att du orkar kämpa!

kramar i massor! 

längtar74: Lider med dig! Vet nästan vad ni går igenom. Min man fick besked att han aldrig skulle kunna få biologiska barn. Det var ett fruktansvärt hemskt besked att få. Men du är absolut inte menigslös bara för det!! Vi fick kämpa hårt för att få vårt älskade barn. Vi använde oss av donerade spermier. Efter mycket kämpande och en hel del pengar fick vi vår älskade son!! Han var värd varenda krona, varenda tår  jag gråtit och allt kämpande!! Så ge inte upp! Gråt, ta dig tid att sörja, prata med människor du har förtroende för. Det kommer inte ta bort sorgen du har, men det hjälper. Tro mig  
 Hoppas att du orkar kämpa vidare. Du kommer bli mamma på ett eller annat sätt. Föräldraskapet sitter inte i generna, det har jag sett och jag ser det varje dag med min man o son.
Skickar en massa styrkekramar till dig!!!

Smulans, Junie, björneochsnigel: tack för värmande ord och pepp! Björneochsnigel särskilt, tack för att du delade med dig av din historia. Visst är det så att den här situationen sätter fingret på en hel massa komplicerade frågor om föräldraskap, vad man själv känner om arv och miljö osv. Vi ger inte upp. Min sambo och jag är en familj redan nu. Bara en lite mindre sådan... och jag önskar, tror och hoppas att vi en dag kommer att vara fler. Tålamod är nog nyckelordet framöver - både med oss själva och processen som väntar.

Kramarigen.

RMC ringde idag och berättade att blodprovet visade att jag är gravid!
Är så glad, nu skall det firas till helgen!
Skall försöka koppla bort alla orostankar och bara njuta av denna stunden!

Kramar till er alla!

karinsara: Stort GRATTIS! Är såå glad för er skull. Ja, fira nu ordentligt

Grattis, Karinsara! Vad roligt!

Längtar74, ni verkar ha en sund inställning till det hela, trots de jobbiga beskedet. Jag är övertygad om att ni kommer att bli en lite större familj förr eller senare!

När vi fick besked att min man inte har några spermier rasade världen ihop. I väntan på biopsin hann vi också börja fundera på vilka alternativ som finns. Lyckligtvis hittade de spermier i testiklarna, men det var långt ifrån självklart att vi skulle kunna få biologiska barn.

Jag hoppas allt ordnar sig till det bästa för er!  

Stort Grattis Karinsara, så underbart!
Underar hur ni andra har det, det är så att jag har väldigt mycket spottings innan mens och är nu orolig att det kan vara en orsak till att ägget inte fäster. Någon som lyckats bli gravid trots samma problem? De säger dock till mig att det är normalt och att vi alla är olika... Men min magkänsla säger något helt annat...

Hej alla experter! 
Jag har väntat så länge på att gå med i denna tråden eftersom vi inte "kommit igång" än och det känns som om alla ligger så långt före oss.
Men nu börjar jag tröttna på det här, vi borde ju vara igång snart och jag har så många frågor om RMC som ni kanske kan svara på (tyvärr verkar de ju inte kunna svara på RMC)
Jag gör en liten sammanfattning:
I maj  och juni gjordes spermaprov,  i augusti sa läkaren på VC att det var "bara att fortsätta försöka", efter mycket om och men skickade han hem resultaten som jag för allt i världen inte tyckte verkade så bra. Efter googlande och mycket letande på FL (tack FL!) förstod jag att mina misstankar var bekräftade och vi tjatade alltså till oss ett möte med andrologen på RMC som sa att "det här är absolut IVF-krävande spermier" (Åh! Jag är så ARG på läkaren på vårdcentralen!)  Detta var den 29:e oktober och läkaren sa att han skickar remissen samma dag. Sedan dess har inget hänt. 
Vi har ringt och tjatat en gång i veckan de senaste tre-fyra veckorna och till slut kom det fram att det verkade som att läkaren "glömt" skicka remissen. De skulle skriva ut en lapp till honom, men förra veckan var remissen ännu inte skickad.
Den 29:e januari har det ju gått 3 månader och iom vårdgarantin borde vi då ha startat behandling, men jag vet ju att de har jul och nyårsuppehåll och det verkar som att många inte ska göra sina behandlingar förrän i februari?
Är det någon som vet hur man gör när man åberopar vårdgarantin i Skåne? Jag har letat men har inte kunnat hitta något nummer att ringa?  
Man börjar ju bli orolig över provsvaren som vi tog direkt efter det mötet också, om inte annat vill man ha svaren på dem iaf...

Sen vill jag avsluta med ett STORT GRATTIS till er som blivit gravida och MÅNGA LÅNGA kramar till er som tvingas fortsätta försöka.
Ni är allihopa HJÄLTAR!
Kramar!