Om din partner förgrep sig på ert barn?

Ok, i avsaknad av svar kör jag bara:

* Om han hade fått anklagelser riktade mot sig från vårt/-a barn:
Jag hade agerat direkt, ställt killen mot väggen, skickat barnet-n till psykolog och läkare för att utreda om det kan tänkas ligga mer bakom och vad, sett till så att vi, eller iaf barnet/-n, flyttar ifrån honom tillfälligt och krävt att han går med på det tills vi fått besked från psykolog och läkare om vi bör anmäla vidare (iom att det är min nuvarande partner så vet jag att han hade gått med på att vi blir särbo ett tag, hade han agerat annorlunda hade jag polisanmält på direkten).

Hade han fått anklagelserna riktade mot sig från annat håll hade jag pratat med samtliga inblandade och naturligtvis varit mer vaksam mot honom, antagligen mått sjukt psykiskt dåligt av ovissheten och skuldkänslorna, men inte dömt eller agerat nämnvärt förrän jag fått klart för mig vad det rör sig om.

* Om jag själv fattat misstankar:
Har tecknen varit så uppenbara/hemska att jag ens förmår mig att erkänna för mig själv att jag fattat sådana misstankar mot min partner, hade jag nog agerat enligt "skyldig till motsatsen bevisad", flyttat ifrån honom, dubbelkollat barnens fysiska och psykiska tillstånd (se ovan). Frågan är om vi hade kunnat ha ett normalt förhållande efteråt om det hade visat sig att han inte gjort sig skyldig till nånting - jag hade nog fortsatt vara extra uppmärksam på hur barnen mår om vi haft delad vårdnad.

*Om han hade erkänt att han gjort något/hade lust att göra något:
Beroende på hur allvarligt jag bedömer övergreppet hade jag nog reagerat olika, inte minst rent känslomässigt. Oavsett övergreppets "grad" hade jag ju skilt honom och barnet/-n åt, iaf under en tid, men iom att det är min partner vi snackar om (som är påläst inom psykologi och sexologi och har utbildat mig om det mesta jag vet, sen inte minst för att jag nog fortfarande hade älskat honom om det inte var så att han verkligen våldtagit/kroppsligt skadat barnen, vilket helt hade överskuggat kärleken) hade jag nog stannat med honom för se om det går att bota honom, försökt lösa det tillsammans alltså, OM jag bedömer att han fortfarande är samma person - bakom störningen. Vad gäller barnen hade jag sett till att de får bästa möjliga vård, redskap och omständigheter för att kunna bearbeta ett eventuellt trauma.

* Om han bevisligen hade förgripit sig på barnen och inte visade tecken på att vilja/kunna tillfriskna och/eller förnekade övergreppet:
... hade jag brutit helt med honom och kämpat för att få ensam vårdnad om barnen. Kämpat för att han skulle få vård/livstid, alternativt sett till att utplåna honom från jordens yta.

Vad vet jag. Det är ett så otänkbart scenario. Antagligen hade jag tagit livet av mig själv efter att jag sett till att han är harmlös och barnen på en trygg plats.

oj, en rutschkana hade inte varit snabb nog om jag misstänkte något sådant. Exmakens (pappans) skugga hade istället synts genom hålet han hade gjort på vägen ut

Svarar bara på TS. Jag kan inte svara på vad jag hade gjort för det strider mot FL.s regler. 

Fast då är du inte bättre själv än det ditt ev. ex skulle göra.

Och du hade hamnat i finkan.

Första spontana känslar blir ju att ha i hjäl karln..
Men vad är jag för en människa då?
Det bästa vore ju att man såg till att han fick ordentligt med stryk och blev lite torterad..
Sen in i fängelse.. tror inte många har psyke för fängelse.. tänk att inte få gå ut när man vill.. oj oj vilken pain.

Vad jag skulle vilja göra... hmm... ha ihjäl fanstyget långsamt och smärtsamt.
Vad jag skulle göra... förmodligen använda nävarna först och tänka sen.

Fast... nu har jag ingen partner och jag har inte tänkt att skaffa någon heller. Inte någon som blir involverad i min tös liv i alla fall. Det är bara onödigt...

Jag vet att det är fel, men jag skulle antagligen döda honom. Jag älskar min sambo över allt annat, men om han förgrep sig på vårat barn skulle den kärleken dö på fläcken. Jag skulle inte kunna kontrollera mig.

Om det hände här så skulle han inte finnas kvar i våra liv överhuvudtaget... Han skulle definitivt få ta sitt straff, men en relation till barnen är bara att glömma, inte ens övervakat. Tror mina barn mår bäst av att veta att det pappan gjorde var fel och däremed inte behöva utsättas för hans närvaro pga vuxnas beslut av att det vore bra med en relation. Vill de sen när de är äldre ha en relation så är det upp till dem...

Jag skulle troligen skinnflå honom och rulla honom i grovsalt. Sedan skulle barnen självfallet aldrig behöva träffa honom igen.