Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...
Jag och min sambo har tillsammans en dotter på 3 år. Sedan tidigare har han två döttrar på5 och 7 år, som bor hos oss varanna vecka. Helt okej tjejer, jag accepterar dom och tycker det är självklart att dom bor här varannan vecka och att VI tar hand om dom. Men! Jag är INTE deras mamma och har inget intresse av att sitta och natta och hålla på, vilket jag gjort mycket klart för sambon sedan dag ett. Likaså har jag också sagt att jag inte tänker ge mig ut och köpa kläder o dyl till barnen, det får deras föräldrar sköta.
Nu till saken. Jag är tycker det är jätteskoj att köpa märkeskläder till min dotter, och är mycket noga med hur hon är klädd, att det alltid matchar osv. Hon får alltid mycket komplimanger av folk för sina fina kläder, vilket naturligtvis känns kul för mig, eftersom jag lägger mycket pengar på hennes garderob. Min sambo köper kläder till de övriga två barnen, men han är inte intresserad alls och går helt sonika till H&M och köper ett gäng kläder, typ vilka som. Nu har barnens farmor snackat ihop sig med barnens mamma, och tycker att pappan gör för stor skillnad på barnen. Bara det att det är vår dotters MAMMA som köper och betalar kläderna! Vill jag köpa NOva Star och Molo till mitt barn för mina pengar så gör jag det, men jag har noll lust att lägga pengar (och tiden det tar att välja ut kläderna) till hans barn. Vi har noga uppdelat så att han tar det allra största ansvaret för sina döttrar när dom är här, och det tycker jga inte är konstigt, det är ju hans barn, han får själv lämna dom på förskola och skola. Jag har ingen lust att åka runt till 3 ställen för jobbet, så hans barn börjar sina dagar tidigt. (7) medans vår dotter kommer till dagis strax före 8. Så himla stor skillnad är det inte, skulle jag lämna alla ngar skulle vi behöva åka 7.15 hemifrån.
Tillbaka till kläderna, jag fattar inte hur man kan göra en så stor grej av det som biomamman gjort. Tycker hon att hennes barn har fula kläder - Köp nya själv då. Till saken hör att hon inte har något jobb, men det kan ju inte jag hjälpa? Det är inte heller mitt fel att barnens pappa struntar i kläder, det får ju dom lösa själva.
Jag tycker att styvbarn är de biologiska föräldrarnas ansvar i första hans, och att barnen alltid kommer först.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-07-23 14:44
Den här tråden har varit givande på flera sätt. Det är alltid intressant att höra vad andra tycker, även fast jag kan känna att det gått lite för långt ibland i den här tråden. Nu känner jag att inte kommer att få ut mer av detta, och att det är för jobbigt att diskutera rationellt med folk som väljer att tolka det jag skriver lite som dom vill, lägegr till och drar ifrån i en salig blandning. Jag tycker inte att de bra och konstruktiva råden överväger dom som bara vill berätta hur dålig jag är, och noga framhåller sin egen förträfflighet, det är liksom inte värt min tid längre. Alltså tackar jag för mig, och passar på att tacka alla som deltagit i tråden, och för att ni varit så intresserad av min/vår situation. Fortsätt gärna diskutera, emn ha i åtanke att det som passar dig kanske inte passar alla, och att det finns lika många sätt att leva familjeliv på som det finns familjer. Trevli helg, allihopa! // Stepmom
Jag som i min enfald trodde att det bara var min man som kunde packa gympapåsar 
för som sagt det är barnen som kommer ikläm. Jag hade tufft under min uppväxt och det är först nu många år senare som jag kunnat förlåta o inse att hon ändrat sig med åren. Länge kände jag ett agg o hat mot min bonusmamma. Det var egentligen min mor hon inte tyckte om men det gick ut över mig. Barn tänkte inte på samma sätt som en vuxen. De tror att saker o ting är deras fel ocxh tror att personen inte tycker om dem.