När du går till doktorn

Nej man kan inte slösa med tiden hur som helst. Men min uppfattning och erfarenhet är att det ibland kan behöva bjudas på ett "jag ser hur jobbigt du har det, jag känner verkligen med dig och vi ska göra vårt bästa här för att ta hand om dig på allra bästa sätt", medan andra bara vill ha sin diagnos och medicin

det kan vara jäzze trevligt och säkert bra i manga fall men det är inget som jag tycker att man kan kräva.

Jag själv lägger kan lägga ner 75% av min själ hos patienter som är svårt sjuka, där vi träffas ofta osv. Hos en medelålders kvinna med UVI är jag trevlig och har väl typ glömt henne när hon gått ut genom dörren.
Många äldre kan verkligen suga tag och vilja prata, jag har full förståelse för det och har jag tid kan jag gärna sitta och prata en stund, men min huvuduppgift är ju att hjälpa dom med aktuellt problem.
Har man en god empatisk förmåga så läser man av det, men jag tycker ändå inte det är nåt man kan räkna med när man söker för enklare besvär.

Jag vill bli bemött professionellt. Jag förväntar mig inte att någon tycker synd om mig eller har något långt personligt samtal med mig. Men jag vill bli sedd och inte bli behandlad som någon form av bihang till sängen.

En gång var jag på sjukhus för att operera bort en misstänkt tumör. Jag var helt ensam där och hade dödsångest. Det var många människor och alla sprang runt och gjorde en massa saker och pratade över mitt huvud. Det var inte roligt och jag kände mig inte värdigt bemött. Det gjorde all skillnad i världen när en äldre dam, jag vet inte om hon var undersköterska eller sjuksköterska, kom fram till mig och pratade med mig istället för om mig. Hon frågade hur jag mådde och satt en stund intill mig och berättade vad som hände.

När jag söker läkarvård av ngn anledning (halsont, uvi, ryggont, osv) så vill jag att det ska gå så snabbt och smidigt som möjligt. Jag vill ha ett vänligt bemötande, bli undersökt, får råd och medicin, sen räcker det.

Skulle det handla om allvarliga sjukdomar eller om en akut situation som ett trauma så skulle jag förvänta mig mer tid av personalen, och ev. vilja bli erbjuden kuratorkontakt.

Jag jobbar själv på sjukhus och vissa patienter och framförallt anhöriga behöver mer stöd än andra. Det beror helt på situationen.

Nej man kan aldrig kräva. Personal är också människor och när jag söker vård och ser att det är mycket att göra så försöker jag fatta mig kort och få den hjälp jag behöver så snabbt det går. Sedan tillhör jag skaran som inte sätter mig på en akutmottagning om det inte är akut. Jag blev vansinnig när jag var akut sjuk, hade svårt att andas och gnydde av smärtor och hörde damen i rummet bredvid prata om hur sur hon var över att hennes mans gula påskskjorta var borta. 

Exakt. Ofta vet man ju som vuxen om man har halsfluss eller UVI. Det är en annan sak om man är svårt sjuk och verkligen rädd och det kan vara något allvarligt. 

Nej, jag förväntar mig verkligen inte några personliga samtal. Det är något som är viktigt för svårt sjuka människor, inte för mig med uvi eller ryggskott.

Tidboken för en läkare på en VC kan ju bestå av depression, depression, sjukskrivning pga svår sjukdom, utredning av långvariga besvär, akut ryggskott, depression, misstanke om ca, akut uvi.....
vart tror ni läkaren lägger sin empatiska energi? För att orka själv...

Precis. Jag skulle tycka att det kändes lite märkligt om personalen skulle komma och ömka med mig om jag har en halsfluss