Franska tråden

http://www.nord-quotidien.info/2010/09/une-francaise-en-prison-vasteras.html

Hej,

Jag bor i Frankrike sedan 6 âr tillbaka. Bor med sambo och 2 barn i Maine-et-Loire i ett hus pâ landet.

Ni som inte bor i Paris, hur har det gâtt för er pâ arbetsmarknaden? Har ni hittat jobb som motsvarar er svenska utbildning. Jag hâller pâ att bli tokig, hittar inget intressant (bara interim och CDD) och gör jag det sâ är det sâ sjukt dâligt betalt att jag närapâ förlorar pâ att jobba med ett litet barn pâ dagis.

Börjar fâ ganska mycket hemlängtan, men med en sambo som inte pratar svenska och inte vill flytta sâ är det inget alternativ.

Har inte hört något mer sedan ett par dagar så jag vet inte heller vad som sker. Vet bara att det är en skum historia...Jag bor som du i ett hus på landet fast strax utanför Lyon. Jag är nu gravid med nummer två och jobbar tillsammans med min man. Jag tror att jag kommer ta en congé parental d'éducation efter föräldraledigheten och möjligtvis studera lite under tiden. Har haft funderingar på att ändra yrkesinriktning och det känns som det kan vara ett bra tillfälle att göra det nu.
Yrkesmässigt så jobbar jag fortfarande med samma produkt som i sverige men på ett annat sätt. Jag jobbade med vinförsäljning och gjorde vinlistor till restauranger som jag jobbade för och nu jobbar jag i produktionen istället. Kändes inte alls lockande att fortsätta jobba inom restaurang och försäljning när jag flyttade ner så det blev en stor ändring från början och kanske snart igen.

Vad jobbar du i för bransch?

Har tyvärr inga råd att komma med. Söker själv jobb här i Paris.

Så var det för vår son med skillnaden då att föräldrarna fick vara med de första 20 minuterna och leka en lite namnlek. Nu är sonens skola iofs lite speciell och jag vet att den yngre sonens skola inte har nagon inskolning. Eller hans skola blir det ju inte iofs, men den skolan han skulle ha gått i.

Vad som förvånar mig mer är alla läxor de fått från allra första veckan.

Stinis:  I Sverige jobbade jag i försäkrings-branschen. Här är det jättesvârt att fâ in en fot om man inte har BTS Assurance i bakfickan, aven om man som jag har relativt lang erfarenhet.. Skulle definitivt vara lättare i Paris, men där vill/kan vi inte bo.

Har funderat lite pâ att ga nagon utbildning, men ar inte motiverad och satta mig i skolbanken - igen.

Vad galler skolan sa gar min son i GS (Grande section) och hittills tycker jag att det gar jattebra. Han gar i en liten skola (100 elever upp till CM2) i byn dar vi bor, dar 'alla kanner alla'. Fast allvaret borjar val nasta ar med laxor och annat...

Bor utanför Paris förresten, fransk man och tre barn. Dock är jag helt fel person att fråga om Frankrike-råd då det känns som om jag lever utanför det riktigt franska större delen av tiden. Inte självvalt dock.

Jag är så förvirrad. GS går han ju i och inte CP. Hur som helst verkar det gå ganska bra i skolan. Han tycker om lärarna (de har tre olika två för den franska delen och en för engelskan som de har varje eftermiddag) och börjar få kompisar. Men jag känner ändå att jag har så dålig insyn i vad som egentligen händer i skolan eftersom jag knappt får komma in i byggnaden. Det är så frustrerande att tvingas förlita sig på sonens berättelser och en mening eller två från läraren när jag hämtar honom. Nu skall vi iofs på föräldramöte på måndag, men lite mer öppenhet generellt skulle inte skada.

Där har vi tur i och med att sonens skola är liten. Det är lättare att fâ kontakt med de ansvariga och hans lärare. Även om det nu känns otänkbart att man skulle fâ vara med nâgon timme eller tvâ pâ lektionerna.

Vi fâr hem deras arbeten över loven och har dâ tillfälle att se vad han gör i skolan. Jag blev positivt förvânad att det faktiskt är sâ pedagogiskt uppbyggt. Men jag mâr dâligt att se att deras arbete redan blir betygsatt. (glad - ledsen gubbe..). Snacka om att döma eleverna ens inom dom börjat "riktiga" skolan.....

Här i fransktalande Schweiz är det likadant! Det har i och för sig redan hållts ett föräldramöte där det gavs en hel del information, men väldigt lite kommunikation sker i övrigt mellan "maîtraisser" och föräldrar. De första två veckorna får föräldrarna följa med upp i klassrummet på morgonen så att barnet ska hitta rätt, men absolut inte stanna. Men nu måste barnen (4-åringar) hitta klassrummet alldeles själva. Det är kanske bara att acceptera att den "öppna-dörren-politik" som råder i de svenska förskolorna aldrig skulle få fäste här (eller i Frankrike).