Vi som levt i ett förhållande med psykisk misshandel.

Får jag fråga er som skrivit i denna tråd några frågor?

Vad har hindrat er från att berätta om er situation till en vän/professionell/annan?
- Rädslor, Tankar, känslor

Har ni fått frågan från någon om du blir/blivit utsatt för psykiskt-, sexuellt-, fysiskt eller annat våld av partner?
- Tankar, känslor
- Svarade ni med sanningen?
Om ja: Hur kom det sig?
Om nej: Hur kom det sig?

Vet inte om den här tråden är aktiv längre men behöver skriva av mig. Jag är ensam, var tidigare i ett förhållande med en kille som misshandlade mig och isolerade mig och jag vägrade tro att det fanns fler killar som han så jag ignorerade tecknen hos min nya kille. Nu har vi varit ihop i 3 och ett halvt år och jag är i samma sits igen. Han misshandlar mig inte men får mig att vilja dö ändå. Jag är isolerad och deprimerad och allt. Kan skriva en händelse som hände igår, det är typ så det alltid ser ut.

Han skulle på fest, han jobbar HELA tiden och ska vara borta hela veckan (sova borta också) så jag var nere för att vi aldrig spenderar nån tid ihop, har inte sett honom mer än kanske 30 min per dag på ett halvår. Han gick till festen och jag var ledsen, han ringde mig strax efter att han gått och sa att han skulle komma hem. Han hade ingen bensin och hörde att jag var ledsen så han skulle komma hem istället. Jag väntade, det tar kanske 3 minuter att gå från parkeringen hem och han hade inga nycklar så jag skulle slänga ner dem från fönstret. Satt och väntade 20 minuter, sen ringde jag honom. Inget svar. Ringde flera gånger och tänkte sen att han kanske fastnat nånstans med bilen utan bensin så jag gick till parkeringen för att kolla. Han var inte där så jag gick till macken som ligger några hundra meter bort men han var inte där heller. Jag fortsatte ringa och efter en timme svarar han och säger ?vad fan vill du, jag är på fest?!?. Jag blev ledsen och sa att jag väntat och letat och han sa ?jag kommer hem? och la på luren. Han kom och tog med mig i bilen och sen vet jag inte vad som hände men han började vråla åt mig. Först sa han förlåt att jag fått vänta, sen blev han arg över att jag inte förstått själv att han ringt sin mamma och bett om bensinpengar och därför åkt till festen ändå. Hade jag haft en hjärna hade jag förstått det sa han. Han skrek att jag förstörde hans kväll, att jag skämde ut honom inför hans vänner för att han tvingats åka från festen, att alla visste att jag var ett psykfall och att ?det här är anledningen att jag vill lämna dig?. Sen skulle han ringa min mamma som är cancersjuk och säga åt henne att komma och ta hand om mig och jag blev arg och skrek att han inte skulle blanda in min stackars mamma, hon behöver inte mer oro. När jag blev arg öppnade han bildörren och skrek ut ?HALLÅ KAN NÅN HJÄLPA MIG? som om jag var ett hot mot honom eller nåt. Han fortsatte skrika hur värdelös och äcklig jag var och jag grät och sa till honom att det var slut. Han sa ?jaha, ska du gå och ta livet av dig, är det det du menar? och ?det här är enda anledningen att jag stannar med dig, att du inte ska ta livet av dig så jag får skulden?. Han drog även upp mitt ex som misshandlat mig och sa att han visste vems felet var nu, antar att han menade att det var mitt eget fel.

Idag har han bett om ursäkt och gråtit och sa att han ?sa sådär för att han fick panik? och var stressad över att han inte ?fick? gå på festen. Jag fattar inte hur han fick panik och hur han kunde sitta där i en timme och bara vråla såna saker åt nån som är ledsen och gråter och inte ens säger nåt tillbaka. Såhär är det jämt. Nu när han bett om ursäkt några gånger är han sur över att jag är ledsen, säger åt mig att inte se ut som en jävla zombie, att skärpa mig osv.

Får jag fråga er som skrivit i denna tråd några frågor?

Vad har hindrat er från att berätta om er situation till en vän/professionell/annan?
- Rädslor, Tankar, känslor

Har ni fått frågan från någon om du blir/blivit utsatt för psykiskt-, sexuellt-, fysiskt eller annat våld av partner?
- Tankar, känslor
- Svarade ni med sanningen?
Om ja: Hur kom det sig?
Om nej: Hur kom det sig?

Hej! Jag har precis haft ett gräl med min sambo där jag, återigen blir kallad "jävla fitta" och att jag är ointelligent/ korkad, bara för att jag inte tycker som han tycker. Försöker väl få rätsida på ifall jag lever i en relation där jag blir verbalt misshandlad. Hade jag sett detta ur et utifrån perspektiv hade jag insett det direkt. Samtidigt; för att jag är så jädra förstående hela förbannade tiden..Det är bara när han blir uppjagad som han kallar mig sådant. Han har nog impulskontrollproblem, aggresionsproblem som inte har med mej att göra. Men jag ska ju inte behöva ta smällarna av det. Han blir snabbt irriterad när jag gör minsta "fel" enligt honom. Som ifall inte bordet står helt rätt. Om jag inte torkat av diskbänken tillräckligt bra. Han använder ofta förminskande uttryck om mig, även om de bara är på "skoj ". Får ofta ett missnöjt suckande över hur jag gjort något fel. Jag ber honom att inte göra så för hur det får mig att må och han lovar att sluta med det. Men det kan han kanske inte? Han har tidigare i relationen haft sönder en hel del saker och varit våldsam mot mej vid några tillfällen, men då det inte hänt på ett tag, är jag rädd för att jag vill se det hela som att "det blivit bättre", trots att jag mår dåligt av hur han tydligen ser mig. (Även om han senare, efter grälen och när han nyktrat till ber om ursäkt för vad han kallat mig och försäkrar mig om att han absolut inte ser mig som lägre stående/ mindre intelligent utan att jag är det absolut finaste som finns.) .. Är förvirrad, osäker och lite olycklig för tillfället.. Försöker tänka att han inte menar det. Att han har problem. Men samtidigt hade jag aldrig accepterat om det vore jag själv som tog ut min frustration på någon på liknande sätt; genom att trycka ned dem. Jag har varit mobbad i flera år under min skolgång och hade aldrig velat få någon annan att må så. :-/