Vi över 30 som längtar efter första barnet
L Maria skrev 2012-02-23 20:52:21 följande:
DubbelAA - åh, vilken press att jobba med barn... Just den biten har jag tyckte har blivit värre de senaste månaderna; innan var det gravida jag inte klarade, men nu har jag svårt med små barn också. Såg på Livet på BB (dumt, jag vet!) och började gråta när en av de nyfödda gjorde nån söt min... Tycker det är jobbigt att träffa våra vänner som har barn och faktum är att vi inte umgåtts så mycket med någon av dem under den senaste tiden...Min kollega tyckte att jag har det lite illa (hon vet hur det står till för oss) som är i kontakt med alla som ska vara föräldralediga etc hos oss, det blir ju en grej för HR att ta hand om (jobbar som personalchef), men att jobba på dagis slår det med hästlängder. Det är ok att gråta en skvätt då och då!!
Glöm inte att vi är starka, fantastiska och briljanta kvinnor (eller hur var det vårt motto var...?
)!!
Det har varit enklare på jobbet de tidigare åren för då har jag jobbat med äldre barn men nu är det som sagt de allra yngsta o det värker i hjärtat varje dag nu. O jag tror det är för att jag ser så mycket fina ögonblick när barnen lär sig saker eller upptäcker något spännande o sen är de ju så himla gosiga oxå så man vill ju bara krama dem. Visst är det jobbiga stunder med när de skriker o bråkar men alla fina stunder skär i hjärtat mer o mer för varje dag som går. Det är som jag ser lite, lite, lite av hur fint det kan vara att vara förälder o så får jag inte vara med om det på riktigt
Oftast går det ju bra men vissa dagar känns det för jä..igt rent ut sagt! Kram på dig!
NICU skrev 2012-02-23 21:54:36 följande:
DubbelAA - jag kände precis som du innan jag blev gravid. Jag jobbar med för tidigt födda och sjuka nyfödda och hjälper till att ta emot bebisar dagligen på förlossningen... det är inte lätt när allt man vill är att få egna barn men det inte går :( Att dag ut och dag in sitta med bebisar i famnen och ta hand om nyblivna föräldrar. Stor kram till dig!
Passa nu på o njut riktigt ordentligt så följer jag efter dig om 3 veckor
Kram
Kattflickan skrev 2012-02-23 22:17:14 följande:
Isadora: Jag känner som du, är beredd att gå nästan så långt som helst för att få barn. Men tiden är emot mig, fyllde 37 i förra veckan. Om man ska adoptera tar ju kön upp emot 4 år! Min kurator sa att det faktiskt är bra att tänka några steg framåt, "vad gör vi om det inte funkar med ivf?, jo går på äggdonation. Vad gör vi om inte det funkar..." Det är bra att ha tänkt igenom det för att avdramatisera och för mig tror jag det har funkat!NICU och dubbelA: Förstår att det är jobbigt att jobba med små barn, jag tycker det är jobbigt att bara träffa små barn nuförtiden.
Millan
Nu är det iaf fredag o snart helg!! Ha det allra allra bäst nu brudar o njut av helgen!
Stor kram till er alla!!!
Så jag väntar ett tag till innan jag går ner på knä
Känns som att bara fler o fler springer förbi oss o jag känner mig sämre o sämre för varje dag som går! Som att jag inte är en tillräckligt bra människa! Det enda positiva var att sambon berättade att han också blev ledsen när han fick höra om kompisens graviditet. Skönt att vi är på samma våglängd fast synd att han börjar bli lika stressad som jag!