Vi över 30 som längtar efter första barnet
NICU skrev 2012-06-01 19:39:04 följande:
När man tittar på gravidlistan så verkar det som om nummer 15 och 19 är lite magiska? :)
Inlägg från: Saftmedbulle
|
-
Har jag oxå tänkt på...
-
Samma här. Kollar nästan varje dag.L Maria skrev 2012-06-02 11:28:16 följande:Millan - jag tror att graviditet nr 5 kommer vara den som håller hela vägen och att den kommer med den här omgången!! Jag håller tummarna för att nr 5 är bådas vår turgraviditet! Och på något vis kan jag tycka det känns tryggt att du har alternativet med ÄD sen, det finns fortfarande lösningar kvar att ta till! Kram!
Mentalt har jag inte lämnat den här tråden, man är ju lite skadad fortfarande, även om jag skrivit in mig i den andra, så jag hänger kvar här lite till (men ska inte prata krämpor och grejer här mer).
Utan den här tråden tror jag att jag hade brutit ihop flera gånger om - ni här vet precis vad man går igenom och vet vad man vill höra när det är tufft, alla här förtjänar friska graviditeter och friska barn i slutändan, det är ett som är säkert!
-
Wow! Goda nyheter! Grattis!Aruba skrev 2012-06-05 06:12:28 följande:Jag har......precis plussat...Måste kolla imorrn igen.Jag som har druckit vin eftersom jag absolut inte trodde det blev nåt.
Vilken märklig, förvirrad känsla...
Pingla: Tumme för dig! -
Pingla: Såg inte längre ner... Du har ju oxå plussat! WIIIIII! Grattis!
Vad roligt med lite plus i tråden! Mer sånt!
Och... sist... men inte minst... pepp till alla er som kämpar. Ge inte, inte upp, tjejer! -
Hej alla!
Åh, Maria... vad kul att jag är saknad...har tänkt på er oxå.
Ligger på sjukhus sen en månad tillbaka... Har inte haft tillgång till dator förrän nu (och kommer inte att ha så mycket, vet inte NÄR jag skrivs ut...). De letar efter någon form av tumör hos mig... inte så kul. För två veckor sen var jag tvungen att göra kejsarsnitt för att kunná behandlas vidare. Som tur var var jag redan i v. 30, så det var ju möjligt lixom.
Vi fick en liten dotter på 1400 g och hon ligger nu på neonatal och blir väl omhändertagen av personalen och min man. Själv är jag med så mycket jag orkar efter alla prover och behandlingar (det går framåt i alla fall). Tidigast i augusti får vi komma hem från neo... hur det blir med mig är det ingen som riktigt vet än.
Önskar er alla all lycka med era bebisverkstäder... Vi sa just för en stund sen att... ja.... alla ägglossningstest och stockholmsveckor har ju äntligen gett resultat. Även om hon är liten är hon stark så vi har goda förhoppningar.
Kram Saftis -
Tack tjejer! Det värmer med grattis och styrkekramar.
Orkar inte hänga på FL som det ser ut just nu... men... kommer att tänka på er och uppdatera er. Som det ser ut nu är prognosen att vi är på neo till augusti och jag kanske vet lite mer om min egen hälsa då.
Självklart kommer jag att uppdatera hur det går.
Kramar Saftis -
Millan: Stort grattis till dig! Fettumme har du här!
Irmelie: Tack för ditt tips... tror läkarna har kollat det redan...
Alla gulliga tjejer: Tack för alla grattis och tumhållningar. Ja... det känns verkligen som ett mirakel, efter tre missfall och en rejäl högriskgraviditet, att ha fått en bebis till slut, även om hon är liten. Hon är helt frisk (vad man vet) och växer stadigt. Idag gick hon över 1600 g, så snart blir det hemfärd, med vård i hemmet (de talar om nästa vecka redan). Namn har vi inte hunnit tänka på så noga än och alla frågar (hon är ju tre veckor gammal redan...). Vi får se... som sagt, pojknamnen kan man ju lämna därhän ;)
Vad gäller mig själv... ja... suck... har, till råga på allt fått inflammation i en tand, som behöver rotfyllas. Eftersom det är semester kan det inte göras förrän om tidigast tre veckor. Var hos tandläkaren, som gjorde en liten provisorisk lagning och bad mig ta Ipren och tugga på "rätt" sida... nåja...
Positivt är i alla fall att foten har läkt (håller på att träna upp musklerna, har ju fått vara stillasittande sen slutet av maj) och att graviddiabetesen har försvunnit.
Utskriven från sjukhuset nu, men är fortfarande under utredning - än så länge har de inte hittat något de kan säga något om (HATAR ovissheten, men vad ska man göra?)
Kramar till alla från Saftis -
Finlandssvenska skrev 2012-07-24 10:35:13 följande:Grattis till tjejen Saftis och håller tummarna för det andra, det kommer att gå bra vad det än är för du är en fajter...
Sen Millan ett stort grattis till dig med, det är er tur nu...
Tack! Ja, jag försöker tänka så... För det mesta är jag posïtiv, men humöret dalar ibland. Skulle önska att jag vore frisk, så att jag kunde ge 100 %, men så är ju inte fallet, så man får gilla läget.
Min man är som sagt väldigt tålmodig med sin sjuka fru och sin för tidigt födda dotter...
Vi kom hem från neonatal igår och det känns bra, men overkligt att ha henne hemma. Mycket att göra... vi hade ju inte fixat någonting alls innan och det är matning och bröstpumpning och ja... ingen överflödig tid här inte ;)
Kramar till alla! -
Försök ha is i magen... lättare sagt än gjort...jag VEEET... Håller tumme för att allt går bra. Spännande med VUL, men helt normalt att vara nervös inför det.Kattflickan skrev 2012-07-26 12:49:01 följande:Saftis: Hoppas du snart får besked från sjukhuset vad som är fel och att det går att åtgärda. Förstår att det är mycket med den lilla nu och det hjälper ju inte att du oroar dig över din egen hälsa. Hoppas du kan njuta lite av att vara mamma iallafall.
Hej Jojjo! Hur är det med dig? Har ni funderat på någon fler IVF? Du hade funderingar över om det kunde vara dina ägg som hade dålig kvalitet? Har du hört talas om hormonet dhea? Det sägs förbättra äggkvaliten.
Jag går hela tiden och oroar mig över att få missfall. Är i vecka 7 nu. Ingen gynekolog öppnar innan jag är i vecka 9, så jag får vänta på VUL.
Millan
Jodå...jag njuter. Sjukt trött, men det är det värt. Håller tumme för alla som kämpar för att få sin bebis - ge inte, inte upp! Pepp! -
Känner absolut igen mig i det du beskriver... Vår dotter är ju redan här, men vi kan fortfarande känna att "hjälp, vad har vi gjort?"- tror det är helt naturligt att känna så.Aruba skrev 2012-08-07 10:11:39 följande:Det gör du. Dessutom tror jag att det är BRA att "tvivla" eller vad man ska kalla det för, stora belut kräver mycket tankar!! Att bara kasta sig in i ett föräldrarskap är i mina ögon fullständigt vettlöst, vet tyvärr alldeles för många som skaffat barn för att normen så bjuder, inte för att de i själ och hjärta VILL. Jag har själv tvivlat jättelänge, då jag helt enkelt inte varit säker på att jag VILL ge upp allt som jag måste ge upp om jag blir förälder, om jag kommer att trivas med ett liv där mitt liv i mångt och mycket måste kretsa kring en annan människas behov, att man hela tiden ska "dömas" av andra föräldrar, att jag måste ge upp en del av mina egna intressen etc. Kanske låter det egositiskt, och då får det vara så. Jag har GILLAT mitt fria, karriärsinriktade, hektiska liv med långa resor och bara mig själv o maken att ta hänsyn till. Jag blev också förvånad över hur målinriktad jag blev efter att det visade sig att vi inte blev gravida sådär bums, hur VIKTIGT det blev och hur jag, som oftast ser mig själv som en förnuftig person, plötsligt blev storkonsument av ÄL-test och släpade med mig maken till utredning på IVF... Lite som du säger, är man kvinna SKA man kunna bli gravid (eller...??)
Nu är vi ju gravida och nu är det upp till bevis, kännner fortfarande emellanåt "herregud, vad har vi gett oss in på"? Samtidigt som jag såklart är jätteglad.
I egenskap av hundmänniska blir jag ibland lite fnissig över att det debatteras friskt kring hur mkt man bör tänka sig för innan man skaffar hund, att man har tid, ork, pengar, engagemang, etc etc, samt dessutom brukar man ju bli utsatt för korsförhör av uppfödaren för att bevisa sin duglighet. Men när det gäller barn verkar det inte vara lika viktigt :)
Inte konstigt heller, Jojjo, att du känner som du gör. Jag tror att det är någon sorts försvarsmekanism, åtminstone var det så för oss. Man orkar helt enkelt inte gå runt och tänka på bebisverkstad hela tiden, för det går ut över hela resten av ens tillvaro och det är inte nyttigt, varken för en själv eller relationen. Stor kram! Du tänker förnuftigt...