Vi över 30 som längtar efter första barnet

Känner att jag behöver en tråd att vara i som passar mig. Jag var med här för över ett år sedan men trodde inte jag skulle behöva vara här länge. Men ingen bebis har det blivit ännu.

Jag minns när jag var på försök 3 ungefär och nån annan på försök 19 eller nåt. Jag förstod inte hur alla orkade, men nu har 17:e försöket för oss inte heller lyckats och jag är inte helt knäckt ännu.

Vi har börjat utredning på kommunal väg, men allt tar så länge. Om jag inte hört nåt inom februari kommer jag nog att börja kontakta nån privat klinik. De första proven vi hittills tagit har varit normala, så det är bara att vänta och se vad nästa steg blir.

Inga ägg befruktades. Nu lägger vi ner allt som har m barn att göra.

Hade 9 äggblåsor vid VUL i fredags och fick igår ut 8 ägg. 6 av dessa befruktades, men 2 fick kasseras. Så kvar har vi 4 fina ägg! Trots det låga antalet så ville de långtidsodla dessa, så på söndag blir det ET!

Var väldigt länge sedan jag skrev här men följer tråden regelbundet. Beklagar till alla er som på olika sätt går igenom tunga tider just nu och gratulerar er som har lyckats. För oss går det trögt. Genomgått 2 IVF och 2 frysförsök. Just nu ruvar jag på vårt andra frysförsök. Men, har inga höga förhoppningar faktiskt.

Våra ägg verkar inte klara av upptining då vi vid de två IVF försöken fått 5 ägg till frysen och "bara" två har klarat sig. Enligt Sahlgrenska ska 80 procent klara upptining, verkar dock inte gälla oss :(.

Anwen - Härligt! Du har mina tummar! EGO - För oss är IVF skit. Vi är utdömda, blir inga fler försök. Få spermier och ngt fel på mina ägg. Så är det. Skönt att det är fel på mig också, på ngt konstigt sätt. Tänk vad konstigt det är när man liksom inte ens kan få hjälp på hjälpstationen... Man känner sig maktlös, tom och värdelös. Vidrig känsla. Men men. Livet fortsätter, på något sätt går det. Vi pratar om äggdonation, men vi är inte där än, vet inte om vi kommer dit, i hjärta och gärna. En dag i taget. Andas. Försök lev. Var finns rättvisan i all j....la skit!?

Har at!  Förra helgen hade jag nästan gett upp, tyckte det var skitjobbigt att leva i ovisshet! ovh inga tecken åt något håll. Valde till sist att tjuvtesta i måndags kväll, och ta mig tusan där gick att ana ett streck! Samtidigt började symtom dyka upp. Onsdag morgon testade jag igen, med synligare och tydligare resultat :). Under veckan har jag haft mycket påtaglig växtvärk! Precis så att jag klarat mig utan värktabletter, men inte långt ifrån! Har sedan i torsdags också varit rapig, lite gasig, hungrig, kissnödig etc. Och idag var det officiell testdag, och fick ett starkt fint streck på testet! Nu är det bekräftat :D. Men det är fortfarande lite svårt att ta in, men känns underbart!
I torsdags hade maken köpt ett 2-pack nappar istället för blommor

Grattis Anwen!! - Jojjo.... hoppas ni hittar en lösning snart. Jobbigt med allt strul.

Anwen - Stort grattis! Så underbart! Jätteglad för er skull!!!  

EGO:
Mår faktiskt helt okej, Konstigt vad man klarar av. Efterhand blir ju allt vardag och normalt, man har ju liksom inga andra alternativ.

Tack alla snälla ni för fina ord och, nej Smiley, no hard feelings IVF funkar för många, men det hade varit skönt att vara informerad och inställd på att det för väääldigt många inte funkar alls. Precis som man trodde att man skulle kunna bli gravid naturligt och så får man en kalldusch när det inte går, så blir kallduschen ännu kallare när man kvalar in i, vi-kan-inte-ens-hjälpa-er-med-IVF/ICSI-gruppen... Ja, ni som hängt här ett tag förstår nog vad jag menar.

Våra diskussioner går nu runt kring äggdonation. Vi är inte helt där än Kattflickan, men vi har beslutat oss för att påbörja utredning för det. Väntetiden tar vi sen som betänketid. Iband orkar jag tänbka på allt vad det skulleinnebära och känner att det är väl självklart att jag vill, men ibland orkar jag inte tänka så och kommer in på en massa konstiga saker som att jag inte skulle kunna ta till mig det barnet och att jag bara skulle tänka på att barnet inte bär mina gener. Låter helknäppt, jag vet, men tankarna skenar och går inte att kotrollera.

Jaja. Det är livet för oss just nu.

Kram på er! 

Saft m bulle, - här är allt väl, går in i vecka 41 nu och hoppas på att hon snart känner för att komma. Samtidigt så är det bra om det dröjer lite så att jag hinner med lite mer på min profylaxkurs online..

Hur är det med er? :)

Saft m Bulle- nej det är nr 1 för mig... Att ha lite tips på hur man slappnar av känns som ett bra hjälpmedel. Enl ultraljudet som gjordes för tusen år sedan så jaa det ska vara en liten tjej.... som inte vill fixera sig... :/ Eller träffa cool mamma i stora vida världen. :)

Hur gammal e M nu? - en tjej eller??