Fullgångna graviditeter efter 44?

Visst finns chansen. Den största nackdelen är ju den försämrade äggkvaliteten och att man riskerar att få flera missfall pga defekta embryon. Men inte ska man ge upp, om man orkar med att kämpa i litet motvind. Sedan är det klart att man måste väga för och emot vad gäller oro, hopp och lidande, så att man inte tappar bort att glädjas över det barn man redan har.

Jag fick mitt första barn två månader innan jag fyllde 44 år, efter tre missfall och två misslyckade IVF:er då jag var 41-42 år (vid mitt sista IVF försök var TD två dagar efter min 43-årsdag). Jag plussade också i sommar (ett par månader efter att jag helt slutat amma, att försöka bli gravid var planerat) och fick nyligen missfall  i v. 12 (fostret dog i c:a v. 6-7). Nu försöker vi igen i några månader. Jag vet inte vad mitt FSH ligger på för närvarande, det är säkert högt, eftersom det låg på 19 precis innan jag blev gravid med min son.

Hoppas att ni orkar försöka. Ni kan lyckas!

FSH = Follicle Stimulating Hormone, Ja, jag tog ett AMH-test försommaren 2007. Inga av dessa test ger någon indikation på äggkvaliteten.

Nej, om du tittar i den andra tråden ser du att jag har lagt in mig på listan.

mariatösen: AMH indikerar äggreserven men inte kvalitén på äggen.

Nej, egentligen inte. Dock kan man vid IVF få vissa indikationer - men de är inte heller, enligt vissa, helt tillförlitliga. Den bästa värderingen av kvalitet kan göras om man långtidsodlar redan fertiliserade ägg, sk blastocyster.

Men att göra ett test för att få en generell bild av kvaliteten på de återstående äggen hos en kvinna s a s, det finns inte. Det är därför vi brukar säga att vi hoppas på att "guldägget" dimper ner, som vi inte vet när/om det kommer att ske.

Jag antar att de vill att du ska vänta för att livmodern har utsatts för trauma i form av ett kirurgiskt ingrepp. Man ska ju t ex helst vänta ett år med att bli gravid om man har gjort ett kejsarsnitt, av samma skäl, förmodar jag.

Men du kan väl dubbelkolla med din läkare eller annan gyn. Vi här på FL ska nog inte svara på en sådan hälsomässigt viktig fråga.

Tyvärr kan du nog inte skynda på en läkning. Men, som sagt, kolla med någon annan läkare. 6 månader kanske är onödigt långt. Dock är det så att vid 47 års ålder, som andra har skrivit, är det verkligen en mikroskopisk chans att få gå igenom en lyckad graviditet. Bl a är äggkvaliteten, i princip alltid, mycket dålig. Undantagen är ytterst få, tyvärr. Är det så att du väldigt gärna vill ha barn så är det, som isisisis skriver, egentligen mycket större chans att det blir så om ni försöker med äggdonation. Insemination kommer inte att hjälpa när äggkvaliteten är dålig. Du har ju, uppenbarligen, väldigt lätt för att bli gravid med din man, så insemination skulle bara vara slöseri med pengar.

Jodå, Dr. Nie känner i alla fall jag till. Tyvärr ingen som helst garanti för att man blir gravid efter 44 för att man går på akupunktur. Jag har själv gått på akupunktur hos Marietta (en annan "kändis" inom fertilitet och akupunktur, om än inte lika "spännande" som Dr. Nie). Det kan vara väldigt avslappnande och skönt, och kan troligen förbättra t ex cirkulationen i livmodern - men att det förbättrar äggkvaliteten har jag mycket svårt att tro.

Helt fantastiskt - grattis!

Härligt!

Får jag fråga hur du har upplevt det att ha en äldre mamma?

Jag frågar litet eftersom en elak fyllotant på stan sa till mig häromdagen "-Det finns inget värre än gamla mammor." (hon sa också att det ju inte kunde vara mitt barn "på riktigt", underförstått att jag var för gammal för att få egna barn) Det finns en del riktigt otäcka människor, får man väl konstatera.

Trots att det var en fylletant som sa det så blev jag ju ledsen. Speciellt som min son satt i vagnen och fick höra det (han är bara 2,5 år, så han förstod nog inte, men det visste ju inte den elaka tanten).

Tack - ja, det var en riktigt otrevlig upplevelse. Främst blir jag upprörd över hur elaka människor kan vara (som man inte ens känner). Men alkoholister tenderar ju, tyvärr, att bli både egocentriska och elaka.

Inte heller jag har fått en endaste negativ kommentar tidigare. Jag bor också i ett storstadsområde där det finns många äldre mammor (Östermalm). Jag umgås också med fyra olika småbarnsmammor som är 41-45 år gamla (jag är 46 år). Men visst blir man litet paranoid, efter en sådan kommentar. Hon var sur på mig för att jag bad henne att flytta sin rollator litet, eftersom hon hade ställt den precis så att jag inte kom åt min barnvagn. Och sedan ville hon vara elak och sa "ditt barn .... ditt barnbarn". Och hon var ju, självklart, helt medveten om att jag inte var mormor utan mamma. I Stockholm finns det, trots allt, inte jättemånga som blir mormödrar vid 43 år, om man säger så.

Jo, jag sa något tillbaka. Men jag var faktiskt uppriktigt chockad (och var trött och redan litet ledsen den dagen) över att hon kunde säga något sådant , inte minst inför mitt barn, så jag hade inte kraften att vara kaxig på det sätt du föreslår.  Men jag sa lugnt (när hon hade sagt att det inte fanns något värre än gamla mammor), att det inte finns något värre än alkoholiserade och att jag hoppades att hon inte hade några barn sjäv. Då blev hon tyst. Hennes barn (om hon har några) har nog fått lida av att ha en alkoholiserad mamma.