4 missfall.. Finns det hopp?

Grattis timoa, vad glad jag blir! Vet precis hur det blir med oron pga tidigare erfarenheter, förhoppningarna som man inte kan (eller vill?) stoppa, vetskapen om att oron är helt värdelös, varför ta ut ev sorg i förskott? Men man är inte mer än människa, att vara totalt odelat positiv när man fallit ner i avgrunden gång på gång är inte mänskligt.

Varför sluta med progesteronet förresten? Min läkare har ordinerat det längre än mina graviditeter varat (kommer inte på rak arm inte ihåg hur länge jag skulle ha fortsatt annars). Dock har hon inte nämnvärt trott på effekt av det, snarare på blodförtunnande, men för säkerhets skull.

Härligt för all tid som förflyter marieh, du kommer närmare målet! Förstår så väl vad du menar med hoppet och ångesten. Hoppas att du klarar att tänka på annat så mycket som möjligt.

Kramar! Tummar hålls för alla!

tack annica! ja, du sätter precis ord på det jag känner...önskar bara vul var över&jag sett ett hjärta slå....eller två..

frågade igår när ringde kliniken om mer progesteron men de tyckte inte jag behövde det....dock fortsätta med trombyl...

Grattis Timoa =)) Å jag känner väl igen din ångest, fy va drygt det är..
man kan lixom inte glädja sig..

Idag börjar min mage synas och jag vågar inte knappt visa mig för jag vill inte
att folk ska se att jag är gravid.. det blir ännu jobbigare då vid ev missfall..

Fan, jag som bara vill vara stolt och lycklig och våga tro på att det är vår tur nu..

Varje dag hinner jag känna förtvivlan och hopp hundra gånger.. 
tur jag jobbar så jag hinner tänka på annat..

Men jag tror själv att jag förnekar kraftigt att jag är gravid..

Men som ngn skrev, man är inte mer än människa..

Är 9+3 idag och nästa vul inbokad om 2 veckor.

Kram  

Timoa föresten.

Jag vet inte säkert men jag tror att jag kommit så här långt tack vare progesteronet och fragminet.
Jag ska fortsätta med progesteronet länge länge fick jag veta...

Ville bara skriva det..

marieh- tack!
förstår din känsla oxå, även om jag kan känna 9+3....WOW-jättelångt gånget nu ju
men gissar du inte är helt trygg (eller när är man det...?) förrän du passerat "ditt förra" MF.... Håller tummarna för ett lyckat UL!

frågade kliniken om kunde få mer progesteron utskrivet men de säger nej till det, att det inte påverkar mer..... får ställa hoppet till mina trombyl....

hur som haver så är det vår tur nu =))

Nej det gick inte den här gången heller!

Jag åkte in på ett privat VUL igår för att jag ville kolla så att allt var bra.
V 10+4..

Jag såg direkt att något var fel, livmodern var lika stor som v10 men embryot endast 6 mm, inget hjärta...
Det var tomt tomt tomt i den stora ytan som fanns där..

Nu vet jag att den smärta  jag kände i ljumskarna för några veckor sedan INTE var växtvärk..
Jag "borde" åkt upp och kollat redan då.. Men jag hade just gjort ett VUL i v6 och såg ett hjärta...

Nu har jag gått 4 veckor med ett dött embryo i magen.. 4 veckor är lång tid i en graviditet...

Nu är allt hopplöst igen och jag tror inte jag orkar fler gånger nu...

neeeej marieh detta är inte sant !! det bara händer inte igen!! åååååå jag bara sitter & ryser, vilken mardröm.
allt som sett så bra ut hittills....
har inte ord, jag vet ju hur fruktansvärt ont det gör, önskar jag kunde göra ngt.....kan bara skicka dig & din man den varmaste kramen ever!!

Lider med dig. Har följt tråden då jag själv har 5 missfall i bagaget ( en son blev tack och lov till efter 4), men tänker mycket på det här med vad som driver oss till att fortsätta. Väntar på ett plus här men vet inte om jag kan säga att jag längtar, då jag tycker att det är ett helvete att vara gravid. Inget går att ta för givet (mitt senaste missfall upptäcktes i v 18). Sköt om dig och ta dig tillbaka och försök igen. Hoppet är det sista som överger en. Kanske känns klichéartat för dig just nu i denna stund, för varje missfall är en stor sorg, men ger i alla fall min sympati och styrkekramar!