4 missfall.. Finns det hopp?

Marieh - neeeeej!!!! Jag beklagar verkligen!!!
f-n vad orättvist. Massa styrkekramar till dig!

Åh marieh! Jag blir så oändligt ledsen för din skull! Varför i h-e ska vi behöva råka ut för detta? Det kändes så bra för dig den här gången. Vet inte vad jag ska skriva, men som andra här vet jag så väl hur fruktansvärt ont det gör, det psykiska (förhoppningarna som vi skrivit om förut), det fysiska och att hela livet ställs på sin spets.

Jag har ju som sagt väldigt små förhoppningar om att det ska gå vägen för egen del. Sista missfallet var faktiskt det som gjorde minst ont och jag tror det var för att efter tre såg jag en graviditet enbart som en lott i ett stort lotteri där det flesta lotter tyvärr är nitar. Det är ett sätt för mig att hantera hela skeendet. En graviditet för mig innebär inte samma sak som för de lyckligt lottade där det betyder barn.

Tänker så på er! 

Tack snälla ni, era skrivna ord värmer och mina ögon tåras.. bara för att jag vet att NI vet vad jag går igenom...

Jag ska upp till en undersökning nu och hoppas få komma in på en skrapning i morgon tisdag.
Jag vill få det avklarat så min kropp och själ kan återhämta sig..

En sak ´har jag bestämt mig för. Jag ska genomföra myom-operationen nu. Jag sa ju att jag ville testa en gång till innan den operationen blir av.. nu har jag gjort det...

Även om jag har fått mycket vaga förhoppningar från läkarna att myomet är orsaken till missfallen så vågar jag inte, att inte, operera mig..

Tror ni att det är någon idé att försöka igen efter 5 missfall?

marieh... blir så lessen när jag läser vad du skrivit i helgen verkligen uppriktigt ledsen för dig... o du, det ÄR självklart idé att försöka igen! Som en läkare sagt, kan man bli gravid kan man få barn, så tro på det!! Stora kramar <3

Tack igen..

Var på läkarbesök idag och myomet hade växt lite plus att läkaren kunde ana ett till myom på ca 2 cm.
Det här gör mig ju bara ännu säkrare på att ta bort myomet..
Ta mig 17.. jag har inte fått ut mitt missfall ännu och kan ändå ana ett litet litet hopp till framtiden..

På torsdag ska jag läggas in för skrapning så det blir till att ta det lugnt i några dagar, jag har sjukskrivit mig från jobbet för jag orkar inte träffa massa folk, även om jag rent fysiskt skulle kunna jobba..

Jag håller er uppdaterade =)

Får man fråga hur gamla ni är som kämpar efter upprepade missfall?

Jag är 39, blir 40 i december. Har alltid sagt att jag aldrig ska bli en "gammal" mamma.. Så därför får jag jobba jättemycket med min inställning..  Sen tycker jag itne att andra i 40-års åldern är för  "gamla" för att få barn.. men det är som sagt en inställning jag haft sen förut som jag jobbar bort..

marieh- det är din vanliga kämpar glöd som kommer fram igen, härligt att se!
tycker absolut det är värt att fortsätta försöka, jag har en kompis till en kompis som fick 8 MF efter sonen, men lyckades till slut på 9e! om vi nu inte skulle se ett hjärta på vul nästa v kommer vi fortsätta med ivferna.... hade jag kunnat bli gravid på naturlig väg som du hade jag utan tvekan fortsatt.

ang ålder.... jepp det är ju den som spökar här dessvärre.... var nyss fyllda 39 då sonen föddes, sen har jag ju fått 3st MF/MA under 2010 då var jag alltså 40 (det sista nästan 41)

Tack Timoa <3

Jag fyller 37 detta år. Var 35 när sonen föddes, men höll ju på i ett antal år före det och försökte. I min föräldragrupp umgås jag med en tjej som var 45 när 1:a barnet kom. Så ge inte upp tjejer.

Skönt att få skrapning och ett snabbt avslut marieh! Även om det kan ha sina nackdelar, (troligen orsaken till mina sammanväxningar) så ser jag det som det minst smärtsamma både psykiskt och fysiskt. Om jag får slänga in lite galghumor, så ska du ju ändå in på helrenovering snart. Jag tycker att du gör helt rätt som går in för operationen nu, kanske de väl på plats hittar något mer. Har du gjort hysteroskopi? Mina sammanväxningar syntes in på vul, sen vet ju ingen om det är anledningen till några missfall.

Men måste du vänta så länge? Operation till sommaren såg jag på din andra trådstart. Det lät länge, även om en paus kanske kan vara bra nu efter en intensiv period. Så snabbt blir inte jag åter på banan och dessutom gravid...

Orkar du, så visst ska du fortsätta. Så länge inte graviditetsförsök och missfallsångest/sorg överskuggar resten av ditt liv. Det finns ju massor av exempel att det kan gå vägen efter många missfall. Du vet ju att du är en fighter!

Åldern ja, jag har passerat 38 rätt nyligen och det är 3 år sedan vi började försöka. Nu har vi kört en Pergotime-cykel (och det gör mer och mer ont tyvärr), men jag har inte orkat engagera mig såpass att jag tagit mediciner för säkerhets skull. Har köpt en progesteronkräm, men inte orkat bry mig om det heller. Nu kom jag från ämnet, men det finns många goda äldre föräldraexempel. Jag är nog mest rädd att man blivit för bekväm/gammal för vaknätter och skrik. Men orkar man hålla på i den här karusellen är jag helt säker på att man orkar när den dagen kommer. Å andra sidan får man kompensera med mognad och livserfarenhet. Hade en kollega tidigare som fick första barnet vid 18-20 och andra vid 45. Hon hade en otrolig kontakt med dottern som hon fick sent.

Nu får jag ge mig. Många kramar till alla kämpare!

Tack AnnicaP

Jo jag har jag har fått min livmoder granskad och den har inga fickor och den ser i övrigt "fin" ut.
Jag frågade läkaren (jag gillar att fråga alla dessa olika läkare jag träffar  om samma saker eftersom jag vill ha så mångas erfarenhet och kunskap som möjligt) och hon sa ju att de helst inte går in med instument men när det gäller sådan här MA så får de ofta gå in ändå för att allt inte kommer ut.. och hon tittade i mina journaler och sa att allt sett så bra ut så jag kan ta en skrapning, men att det är upp till mig att ta beslutet. Och jag chansar.

Ang operationen så räknade jag ut såhär.
Gör en skrapning nu i mitten av feb, får igång mensen i slutet av mars (hoppas jag) och sen ska jag börja spraya ngn gång och det ska jag göra i 3 månader sa läkaren igår. Då blir det i slutet av juni. Vilket är bra eftersom vi reser utomlands i början av juni.

Så mina "bli med barn" försök lär ju fortsätta i höst ngn gång.. =( En massa tid går känner jag...
Men det blir ändå att försöka med nya förutsättningar (och med en renoverad livmoder)

Skönt att höra ang åldern..
Jag har ju fått för mig att det är just det som spökar för mig med mina upprepade mf, men å andra sidan började missfallen när jag var 37... ja ja..

Kram till alla =)