phoennah skrev 2010-09-08 12:29:38 följande:
Det är ju inte bara att klämma ut ett ägg och så är det klart. Det är mycket man måste gå igenom för att donera, och sedan går man runt här i världen med några eventuella barn man aldrig kommer att träffa. Jag tror inte att jag skulle klara det, för jag skulle alltid undra vilka de blev och hur de mådde. Sedan skulle jag inte utsätta mig för behandlingar och ingrepp i "onödan", vilket det är för mig. Jag är ju inte personligt involverad i främlingars barnlöshet.
Sedan så finns det ju åt andra hållet. Du kanske inte alls vill veta om det blev några ungar eller inte, och så 18 år senare dyker lilla Greta upp vid din dörr och säger att du är hennes biologiska mamma och att hon vill ha en relation. För i Sverige får barnen söka upp donatorerna. Självklart är det fint att det finns folk som glatt donerar, men detta är nog alldeles för känslosamt för många.
Självklart är det inte bara att klämma ut ett ägg, det är en lite process men det går ganska snabbt. ca 2 veckor sen är det klart.
Detta med att man undrar över barnet som blev så kan jag berätta att jag trodde att det skulle bli jobbigt, trodde att jag skulle undra men det gör jag inte. Det är inte mitt barn, det kom bara ur mina ägg men inte mer än så.
För mig är äggdonation som att donera blod eller donera mina organ efter min död.
tack för att ni svarar alla mer tack! =)