• Victor­ia70
    Fre 17 sep 2010 20:38
    304691 visningar
    1375 svar
    +2
    1375
    304691

    Downs syndrom - Vi gjorde abort

    Idag är det 11 dagar sedan aborten. Tårarna rinner fortfarande på mig varje dag och jag känner en sån stor sorg och förlust. Visst har det blivit bättre, man jag vill så gärna ha ett till barn, men tiden rinner iväg. Har tidigare haft ett missfall och det har tagit tid att bli gravid igen och så slutar det i en abort.

     Hur lång tid tar det innan mensen är tilbaka igen och vågar jag försöka igen?

    Gjorde aborten efter 17 veckor och det var inte roligt. Orkar jag gå igenom samma sak igen, jag jag tror det, men då vill jag göra moderkaksprov istället för fostervattenprov då man kan göra det betydligt tidigare. Är det någon som har varit i samma situation som jag?

    Sorgsen

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-02-09 11:43
    I början av februari för 1 år sedan var det tänkt att vårt barn skulle ha kommit. Känner att jag vill uppdatera tråden med hur jag mår nu när det har gått en tid för er alla som behöver stöd i ert beslut. Livet går vidare och jag mår bättre.

    Klart att jag tänker på det barn som jag inte fick, men för mig var det ett val som var rätt för mig. Vi som är här och har varit i den här tråden har funnit ett stort stöd genom att känna att man inte är ensam. Här kan man älta, vara ledsen, glad, frusterad, arg eller bara läsa.

    Det finns många som gärna vill påpeka att det val vi gjort inte är rätt. Du som besöker den här tråden och tycker att vi fel som gjort abort pga. DS har rätt att tycka så och jag är medveten om att man kan tycka så, men skriv det inte här.

    Låt tråden vara ett stöd för alla som tagit detta svåra beslut att avstå från ett barn.

    Kramar till er alla superkvinnor!

Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort
  • Fre 5 jun 2020 13:03
    Rickis80 skrev 2020-05-27 19:54:45 följande:

    Här kommer en till som idag fick svar på fostervattenprovet jag gjorde i måndags att bäbis har downs syndrom. Fick på kuben 1:195 fin nackspalt och man kunde se näsben det var mitt blodprov som drog ner resultatet. Sen fick jag göra nipt som visade hög sannolikhet och fick det bekräftat med fostervattenprov. Fy fan jag är helt förstörd. Sen drog dom även bak mig 10 dagar och det är helt omöjligt för jag vet när vi gjorde barnet. Vi har beslutat att avbryta vågar inte chansa. Sen jobbar jag inom LSS och är väl insatt av personer med downs syndrom och dess följd sjukdomar. Men fy tusan för att måsta ta detta beslut det önskar man ingen....


    Samma dag som du fick jag samma tunga besked efter bekräftelse via moderkaksprov. Kom hem i förrgår efter att ha slutfört avbrytandet. Vilken jäkla situation. Otroligt fint att få ta del av andras upplevelser här. När jag hittade hit igår var det som att jag fick ny kraft. Tack till alla som delat med sig.
  • Fre 5 jun 2020 15:08
    Torn skrev 2020-06-05 13:03:23 följande:

    Samma dag som du fick jag samma tunga besked efter bekräftelse via moderkaksprov. Kom hem i förrgår efter att ha slutfört avbrytandet. Vilken jäkla situation. Otroligt fint att få ta del av andras upplevelser här. När jag hittade hit igår var det som att jag fick ny kraft. Tack till alla som delat med sig.


    Beklagar att du oxå fått vara med om samma. Jag gjorde mitt avbryt i måndags och nu känns allt så tungt. Jag vet inte hur många gånger jag har läst om denna tråd men det är otroligt skönt o läsa känns lite bättre då..
  • Fre 5 jun 2020 16:18
    Rickis80 skrev 2020-06-05 15:08:15 följande:

    Beklagar att du oxå fått vara med om samma. Jag gjorde mitt avbryt i måndags och nu känns allt så tungt. Jag vet inte hur många gånger jag har läst om denna tråd men det är otroligt skönt o läsa känns lite bättre då..


    Beklagar för din del med. Håller med dig, sorgligt men ändå skönt att inte vara ensam. Allt som gör att tillvaron känns lite bättre är en lättnad. Ta hand om dig!!
  • Fre 5 jun 2020 16:44
    Torn skrev 2020-06-05 16:18:47 följande:

    Beklagar för din del med. Håller med dig, sorgligt men ändå skönt att inte vara ensam. Allt som gör att tillvaron känns lite bättre är en lättnad. Ta hand om dig!!


    Tack och detsamma!
  • Ons 5 aug 2020 18:23

    Är det några som fortfarande följer tråden? Hoppas jag kan få vara med och kanske få lite stöd i denna svåra process. 


    Jag är i vecka 16 och har precis fått veta via fostervattensprov att vår mycket efterlängtade groda har trisomi 18. Hoppades jag får vara med i tråden eftersom jag också ska göra sen abort och att det inte finns någon lika bra tråd specifikt för trisomi 18 för detta (det är för sällsynt).


    Det är helt overkligt att man ska behöva ge upp sin lilla groda som sparkat hejvilt i UL och inte ens hade synliga avvikelser. Ändå är jag säker på att det är det bästa tänkbara alternativet, men det gör det inte bra utan det suger verkligen :(.


    Hoppas jag får komma till abort snabbt så att man kan börja livet igen på något sätt. Jag vill också gärna bli gravid igen. Det blir inte lätt alls, har åldern emot mig. Känns tomt. 

  • Ons 5 aug 2020 19:48
    AndraSladdis skrev 2020-08-05 18:23:44 följande:

    Är det några som fortfarande följer tråden? Hoppas jag kan få vara med och kanske få lite stöd i denna svåra process. 

    Jag är i vecka 16 och har precis fått veta via fostervattensprov att vår mycket efterlängtade groda har trisomi 18. Hoppades jag får vara med i tråden eftersom jag också ska göra sen abort och att det inte finns någon lika bra tråd specifikt för trisomi 18 för detta (det är för sällsynt).

    Det är helt overkligt att man ska behöva ge upp sin lilla groda som sparkat hejvilt i UL och inte ens hade synliga avvikelser. Ändå är jag säker på att det är det bästa tänkbara alternativet, men det gör det inte bra utan det suger verkligen :(.

    Hoppas jag får komma till abort snabbt så att man kan börja livet igen på något sätt. Jag vill också gärna bli gravid igen. Det blir inte lätt alls, har åldern emot mig. Känns tomt. 


    Jag finns.. Jag avbröt 1 juni min pojke hade downs syndrom. Första tiden efteråt var fruktansvärt jobbig, jag trodde aldrig jag skulle känna glädje i livet men det blir bättre för varje dag. Men jag saknar min lilla pojke oerhört mkt. Jag vill oxå försöka igen men jag är livrädd för att det ska bli samma igen. Hur gammal är du?
  • Tor 6 aug 2020 19:53
    Rickis80 skrev 2020-08-05 19:48:57 följande:

    Jag finns.. Jag avbröt 1 juni min pojke hade downs syndrom. Första tiden efteråt var fruktansvärt jobbig, jag trodde aldrig jag skulle känna glädje i livet men det blir bättre för varje dag. Men jag saknar min lilla pojke oerhört mkt. Jag vill oxå försöka igen men jag är livrädd för att det ska bli samma igen. Hur gammal är du?


    Beklagar förlusten av din pojke! En tröst att det blir bättre med tiden.

    Var dagarna efter värre för dig än dagarna före? Tänker på jag ska förvänta mig, kommer att genomföra aborten nästa vecka, planeringssamtal i morgon.

    Jag har fyllt 41. Är också rädd för att det ska bli samma en gång till, eller kanske inte exakt samma men någon annan kromosomavvikelse.
  • Tor 6 aug 2020 20:09
    AndraSladdis skrev 2020-08-06 19:53:50 följande:

    Beklagar förlusten av din pojke! En tröst att det blir bättre med tiden.

    Var dagarna efter värre för dig än dagarna före? Tänker på jag ska förvänta mig, kommer att genomföra aborten nästa vecka, planeringssamtal i morgon.

    Jag har fyllt 41. Är också rädd för att det ska bli samma en gång till, eller kanske inte exakt samma men någon annan kromosomavvikelse.


    Ja dagen efter avbrytet och framåt var värst. På själva dagen var jag alldeles lugn det kom som efteråt. Vi valde att se honom och han var hos oss i några timmar och jag tog ett foto på honom. Jag är lovad nipt test direkt om vi vill försöka igen.
  • Sön 9 aug 2020 23:09
    Rickis80 skrev 2020-08-06 20:09:30 följande:
    Ja dagen efter avbrytet och framåt var värst. På själva dagen var jag alldeles lugn det kom som efteråt. Vi valde att se honom och han var hos oss i några timmar och jag tog ett foto på honom. Jag är lovad nipt test direkt om vi vill försöka igen.

    Jag har avbryt i övermorgon, första tabletten i morse. Vi tänker också se barnet, vet inte än om det är en pojke eller flicka för jag glömde fråga om det när de ringde med det dåliga beskedet från fosterdiagnostiken. Jag vill inte göra dig orolig, men enligt studier det är vanligare att NIPT inte fungerar (för lite DNA i blodet) om barnet har en kromosomavvikelse. Jag gjorde NIPT redan innan KUB, fick inget svar, två gånger i rad. Om jag blir gravid igen så ska jag försöka få ett moderkaksprov direkt för att slippa vänta två veckor till i fall NIPT inte ger svar.

  • Mån 10 aug 2020 09:47
    AndraSladdis skrev 2020-08-09 23:09:04 följande:

    Jag har avbryt i övermorgon, första tabletten i morse. Vi tänker också se barnet, vet inte än om det är en pojke eller flicka för jag glömde fråga om det när de ringde med det dåliga beskedet från fosterdiagnostiken. Jag vill inte göra dig orolig, men enligt studier det är vanligare att NIPT inte fungerar (för lite DNA i blodet) om barnet har en kromosomavvikelse. Jag gjorde NIPT redan innan KUB, fick inget svar, två gånger i rad. Om jag blir gravid igen så ska jag försöka få ett moderkaksprov direkt för att slippa vänta två veckor till i fall NIPT inte ger svar.


    På mitt sjukhus görs inte moderkaksprov bara fostervattenprov. Men om jag blir gravid igen så kommer jag kräva att få en remiss till närmsta sjukhus för moderkaksprov men nackdelen med moderkaksprov är ju att ligger moderkakan i bakvägg går det väl inte att göra det.

    Hur kändes det att svälja tabletterna? Jag tyckte det var hemskt..
  • Tor 13 aug 2020 21:59

    Vi råkade ju ut för samma sak i vintras och eftersom jag redan är 41 och IVF gav sämre och sämre resultat har vi nu gått över till äggdonation - lyckades på första försöket. Vi ska få göra NIPT också lovade vårt sjukhus....håll tummarna.

  • Fre 14 aug 2020 11:28

    Hej allihopa,

    Var med om samma sak i november och avbröt, är nu gravid igen och är orolig över att samma sak ska hända igen.

    Har läst igenom tråden lite men ser inte mycket om hur det har gått för er i nästa graviditet, gick det bra och var bebisen frisk?

    Såvitt jag har förstått så är det ovanligt att det händer två gånger på raken om man inte har någon sjukdom eller att det är något fel, men kan ni som det har gått bra för i nästa graviditet vara vänliga och berätta?

    Behöver lite positivitet så att oron inte äter upp en.

    Kram

  • Mån 24 aug 2020 15:10
    Rickis80 skrev 2020-08-10 09:47:15 följande:

    På mitt sjukhus görs inte moderkaksprov bara fostervattenprov. Men om jag blir gravid igen så kommer jag kräva att få en remiss till närmsta sjukhus för moderkaksprov men nackdelen med moderkaksprov är ju att ligger moderkakan i bakvägg går det väl inte att göra det.

    Hur kändes det att svälja tabletterna? Jag tyckte det var hemskt..


    Ja, det kändes hemskt och även cytotec kändes hemskt, men jag var tvungen att inte tänka/känna efter just då, annars hade jag aldrig klarat det. Dagarna efter kändes det så mycket som att man velat ha det ogjort, hur kunde jag göra detta mot mitt barn som annars fortfarande skulle leva och sparka i magen, liksom.

    Dagarna efter avbrytandet var väldigt tunga. Jag var lite naiv och trodde man skulle känna lättnad för att det var över. Men nej, det var en fruktansvärd sorg eftersom ens barn har dött. Det var en liten fin pojke. Vi har en minnesceremoni för honom i morgon.

    Det var exakt 2 veckor sedan efter avbrytandet, och nu gråter jag inte längre lika ofta, och jag har börjat jobba dessutom, men sorgen är inte borta på långa vägar.

    Hur är det för dig nu Rickis80?

    Ang. moderkakan i bakvägg och moderkaksprov, har fått och läst olika besked ang. det. Jag hade i bakvägg och den ena läkaren ville inte ta och därför fick vi vänta 2 veckor på fostervattensprov. Men läkaren som tog fvp ville faktiskt hellre ta mkp och han sa att han kunde ta det...men då insisterade jag på fvp eftersom man då är helt säker på att avvikelsen finns hos fostret och inte bara hos moderkakan.
  • Fre 28 aug 2020 22:42

    Snart 3 månader efter avbrytande är det som att allting ?förväntas? vara tillbaks som vanligt. Mycket är nu iofs som vanligt men det är ändå inte alls som vanligt, det är ju skit att det blev såhär. Har inte alls lika mycket ork med andras trubbel och jobbet känns inte lika motiverande.

    Har haft otroligt påfrestande återbesök och undersökningar då det fortfarande verkar vara rester kvar. Som att det behövdes en fysisk påminnelse också....det har tagit enormt med energi.

    Vården efteråt har varit så splittrad för mig. Medans en läkare på återbesök säger ?jaha, hur har ni haft det... eller, du kanske är gravid igen? som att det skulle vara självklart redan, säger en annan ?det här får vi gå in med kamera och undersöka?, och en tredje säger ?avvakta några månader så kroppen kommer i fas? och en barnmorska säger ?har du ont och blödningar kan du äta p-piller?. Med full förståelse för att det kan vara svårt att jobba inom sjukvården måste jag ändå säga att bemötandet skulle kunna snäppas upp ibland. Tar själv den lärdomen med mig.

    Känner med er andra på alls sätt och vis och är glad för er som vågat och lyckats bli gravida igen, stort lycka till med allt och hoppas det går att njuta lite av tillvaron också.

  • Kattfl­ickan
    Tor 3 sep 2020 18:06
    surtanten skrev 2020-05-13 10:21:42 följande:

    Tydligen har man maximal otur...

    Avbröt en graviditet i september pga DS i vecka 18+0, fruktansvärt. Det blev sent pga vi fick vänta på långa analysen på fostervattenprovet då den snabba inte gick att göra då det kommit med några droppar av mitt blod i provet. KUB visade 1:2, NIPT visade också på DS men ville då vara helt säker och fostervattenprovet bekräftade det.

    Blev gravid igen, hoppade över KUB då det bara kändes jobbigt att få en sannoliksbedömning. Bad att få NIPT men på ultraljudet såg de en bred nackspalt och uppmanades att göra moderkaksprov istället så de då tog inte NIPT provet då. Fick tid för mkp 4 dagar senare, misslyckades med att ta provet då moderkakan låg i bakvägg och jag var alldeles för nervös/spänd för att låta dem försöka igen. Fick väldigt dålig erfarenhet när de stack mig på fvp ( andra gången förra gravividiteten då snabbanalysen inte funkade) så jag vägrade låta dem fortsätta efter att de inte lyckades på första försöket. Fick istället ta om NIPT veckan efter, fick svar igår (v14+6). Downs syndrom igen !!! Bokade direkt tid för avbrytande och ska in och ta första tabletten idag. Tänker inte utsätta mig för fostervattenprov igen och den olidliga väntan...

    Men hur e det möjligt? Läkaren sa att jag helt enkelt har haft maximal otur... att det inte är något ärftligt eller så. Är 39 år, har tre barn sedan tidigare utan kromosonfel. Hur ska man orka igen? (Har ny partner som inte har barn sedan tidigare)


    Hej!

    Först vill jag verkligen beklaga! Det är helt fruktansvärt att vara med om detta två gånger. MEN!!!Det är troligtvis inte alls bara otur! Samma sak hände mig och jag fick träffa en genetiker som sa att jag troligen hade gonadal mosaik för trisomi 21. Det är dock svårt att bevisa. Sannolikheten att det är otur är mycket lägre! Jag har gjort PGD och fått två friska barn! Du kan göra detsamma! Kram!
  • Ons 6 jan 2021 14:31

    Givetvis ett svårt val. Livet blir inte alltid vad man vill eller hoppas på. Men jag tror att med tiden tänker man mindre på aborten. Jag tycker att det var modigt av er och jag tycker ni fattade rätt beslut. Livet med barn med downssyndrom är säkerligen väldigt jobbigt och slitsamt.

    Det blir heller inget fullvärdigt liv för personen som jag ser det. Man vet inte heller hur framtiden ser ut med stöd och hjälp från samhället. Det dras ju ner på nästan allt.

Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...