Downs syndrom - Vi gjorde abort

Hej,

jo VUL gick bra. Det är ju inte så mycket de kan säga egentligen, men läkaren hittade igen ett hjärta som slog och embryot var så stort som det borde vara med tanke på när jag hade min sista mens. Hon visade mig även gulkroppen och var moderkakan höll på att bildas. Hon tyckte att allt såg normalt ut för att vara någonstans i v.7-8. Så nu ska jag försöka slappna av lite, men det är svårt. Har nästa UL inplanerat i slutet av april då jag är i v.12-13 någonting. Huh, det är nu nästa delmål att klara sig dit! Jäklar vilken skillnad i oro mot min förra graviditet. Då hade jag inte en tanke på att något kunde gå fel och jag mådde hur bra som helst. Nu känner jag en ständig oro och på detta har jag ett konstant illamående. Fast illamåendet får jag försöka se positivt på!

försök ha en bra helg med din kompis!

Emuz, vad glad jag blir för din skull! Du är mitt lilla hopp just nu att vad jag ser fram emot! kan mycket väl förstå att det finns en jätteoro jämfört med förra gången!

Är hemkommen från en trevlig helg med väninnan. Blev massa shopping, fast hade ju sett fram emot att handla babysaker också. Kunde inte låta bli att köpa en liten, mjuk, vit filt som var helt bedårande...

Just nu önskar jag mest att det eländiga blödandet ska sluta. Det är helt försvunnet en dag, sen kommer det bruna flytningar en dag, sen försvinner de igen, sen kommer de tillbaka - så jävla irriterande! Hur länge ska man stå ut med eländet? Hur länge höll de på för er? Antar att jag är grymt otålig, det har ju bara gått 12 dagar sedan avbrytandet... värker lite emellanåt, som lätt mensvärk, men för övrigt mår jag bra.

Ska sluta med Niferex idag...blev rådd av läkaren att fortsätta äta dem förra veckan ut pga mina usla järndepåer, så nu tänker jag bara äta folsyra...

Något annat man kan ladda med för att vara i form? Hur har ni gjort?

Jag blödde i 6 v. efteråt. Det kunder lugna ner sig någon dag och då tänkte jag att det äntligen var över men sen kom det ut klumpar (levrat blod som då legat i vägen och stoppat upp) och så var floden i gång igen. Sjukt jobbigt. Det var så skönt då det äntligen slutade helt.

jag kommer inte riktigt ihåg hur länge jag blödde och hade flytningar. Jag gjorde avbrytandet 19 aug. Sedan vet jag att jag blödde ganska mycket i åtminstone 1 vecka. Så mycket att jag behövde ha de största nattbindorna och ändå kändes det osäkert. Eftersom jag hade binda så mycket o så länge blev jag jätteirriterad i huden så tillslut körde jag utan på natten o så låg jag på en massa handdukar istället. Om jag kände mig fräsch? svar nej... jag var i tyskland i början av september o hälsade på brorsan. Då vet jag att jag hade lite lite blodblandade flytningar. Tänkte att jag nog kunde bada, men jag lät ändå bli för säkerhetsskull. Bättre än så kan jag inte svara.

Eftersom vår bebis hade hjärnbråck som räknas som en neuralrörsskada fick jag utskrivet starka folsyratabletter som jag har ätit sedan dess. Antagligen har jag nu superhöga nivåer i kroppen, men det får vara så. jag vill minimera risken för någon typ av ryggmärgs/hjärnbråck den här gången! något annat vet jag inte om man borde äta? jag har ganska bra järnnivåer i kroppen o äter bra o varierat i vanliga fall så jag försöker undvika kosttillskott, vitaminer m.m. däremot har jag fått föreskrivet levaxin nu eftersom jag har lite för låga nivåer av något sköldkörtelhormon.

Jag hoppas farirytale att det snart lyckas för er igen. Tålamodet är inte det bästa och jag tror det är lätt hänt att man nästan blir lite besatt. Jag är ganska säker på att jag blev gravid igen ganska snabbt (i oktober), men tyvärr fick jag missfall. Jag hann aldrig göra något gravtest den gången, men med tanke på att mensen var 1 vecka sen och jag kände mig konstig i kroppen och mensen var klumpigare än normalt antog jag att det var ett missfall. då kändes det helt ok, typ som att jag kunde se det positiva i det att jag ändå hade blivit gravid o att min kropp fungerade igen. Sedan dröjde det som sagt ända till februari innan jag blev gravid igen och tiden fram till då var faktiskt ganska jobbig. Flera av mina kompisar blev gravida under hösten och det direkt medan vi försökte o försökte, men ingenting hände. Att jag inte heller var gravid i januari då jag var beräknad var också skitjobbigt. Med detta vill jag alltså bara säga att det kan ta tid och att det är jättejobbigt!

veckorna tickar på oändligt långsamt tycker jag nu. det är alldeles för många veckor kvar innan de "magiska" 12 veckorna har passerat, men man får ta en dag i taget. har haft en lite småjobbig helg då det vid några tillfällen varit lite lite blod i mina flytningar, men alla försöker lugna mig o säger att det är ganska vanligt och att det inte är någon fara så länge det inte är några mängder. Jag känner mig ju fortfarande väldigt gravid så det är nog lugnt.

lycka till o fortsätt fråga. jag försöker svara så gott jag kan

kram

 

Tack för era svar <3

Idag har det gått 2 veckor exakt sedan avbrytandet. Igårkväll började dessa förbannade bruna flytningar igen efter att ha varit borta hela dagen. Så irriterad! Känner mig nästan pms-irriterad! Trodde aldrig att jag skulle tycka det var kul att ha pms igen men nu kan jag faktiskt se fram emot det för då vet jag att kroppen börjar fungera igen!

Håller med om att tålamodet inte är det bästa men i detta fall är finns det ju inget annat att göra än att bara vänta..zzz. Roar mig med folsyran och ska försöka ge mig ner på gymmet ikväll och röra på mig lite grann. Måste distrahera tankarna lite. Är rädd att tjata för mycket och bli besatt här hemma så maken inte orkar lyssna på mig mer...

Var och träffade kuratorn igår och det var jätteskönt, vi pratade om min sjukskrivning, jag kommer att vara hemma denna veckan ut och sen försöka jobba halvtid from måndag. Känns både bra och inte bra. Hoppas det inte blir någon större uppståndelse och att man grejar det. Blev också lovad att när jag blir gravid igen får jag gå på specialist-mödravården och det känns tryggt och bra. Nu vill jag ju bara ha igång ägglossningen igen

Hoppas att allt går bra för dig Emuz och att du kan slappna av så mycket som möjligt...kan dock förstå din oro!!! Det har väl aldrig varit så långt att räkna till 12 veckor..!!! men snart så!!!
Kram

Hej alla. Hittade äntligen hit efter att ha letat ihjäl mig på nätet om var man kan hitta någon i samma situation. Sedan slog det mig idag att jag skulle gå in på Änglaforumet. Kanske ska börja med att berätta min historia men först vill jag ge alla er en varsin kram.

Jag och min sambo har ett barn (född juli 09) sedan tidigare och började våren 11 med att försöka få syskon. På sensommaren plussar vi men graviditeten slutar i missfall några veckor senare. Sen plussar vi igen i vintras och den 21 mars var det dags för kub-test. Då visar det sig att barnet har ett jättestort nackhygrom så det finns ingen nackspalt att mäta. Så kub-testet avbryts och vi blir skickade direkt till Huddinge för expertutlåtande. Här visar det sig att barnet även har svullnader runt hela kroppen, i buken och i hjärnan. Doktorns utlåtande är att barnet inte har chans till liv utanför livmodern och att den troligtvis kommer att dö inom kort. Avbrytandet gjordes igår och då var jag i v 14. Pojken som kom ut var alldeles perfekt och det var så jobbigt att veta att vi aldrig skulle få ses på riktigt. Att få gå igenom det här har varit helt fruktansvärt och jag känner så för alla som får genomgå liknande.

Ligger hemma nu sjukskriven veckan ut sedan har jag bestämt att gå tillbaka till jobbet på måndag. Hur har ni andra gjort?

Kram igen

Hej Kravmärkt! Jättetråkigt att höra vad du behövt gå igenom. Förstår att livet är tungt nu! Se till att sörja ordentligt nu så du inte håller sorgen inom dig.

Det är ingen bra dag för mig. Fick ett svagt positivt gravtest i måndags, på testdagen efter min första Ivf pgd. Idag var tyvärr plusset borta när jag gjorde ett nytt gravtest. Har tagit blodprov men har inga förhoppningar kvar.

Vi får försöka med PGD igen. Jag hoppas vi hinner innan sommaren. Känns bara så tungt att vi nästan lyckades.

Ta hand om dig! Nästa gång kommer det gå bra! Kram!

Kattflickan...vad tråkigt usch, beklagar verkligen...<3
Nu måste det bara gå vägen nästa gång!!!!! Stor kram till dig!