Victoria70

Äldre 17 Sep 20:38

1484 svar

Downs syndrom - Vi gjorde abort

Idag är det 11 dagar sedan aborten. Tårarna rinner fortfarande på mig varje dag och jag känner en sån stor sorg och förlust. Visst har det blivit bättre, man jag vill så gärna ha ett till barn, men tiden rinner iväg. Har tidigare haft ett missfall och det har tagit tid att bli gravid igen och så slutar det i en abort.

Hur lång tid tar det innan mensen är tilbaka igen och vågar jag försöka igen?

Gjorde aborten efter 17 veckor och det var inte roligt. Orkar jag gå igenom samma sak igen, jag jag tror det, men då vill jag göra moderkaksprov istället för fostervattenprov då man kan göra det betydligt tidigare. Är det någon som har varit i samma situation som jag?

Sorgsen

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-02-09 11:43
I början av februari för 1 år sedan var det tänkt att vårt barn skulle ha kommit. Känner att jag vill uppdatera tråden med hur jag mår nu när det har gått en tid för er alla som behöver stöd i ert beslut. Livet går vidare och jag mår bättre.

Klart att jag tänker på det barn som jag inte fick, men för mig var det ett val som var rätt för mig. Vi som är här och har varit i den här tråden har funnit ett stort stöd genom att känna att man inte är ensam. Här kan man älta, vara ledsen, glad, frusterad, arg eller bara läsa.

Det finns många som gärna vill påpeka att det val vi gjort inte är rätt. Du som besöker den här tråden och tycker att vi fel som gjort abort pga. DS har rätt att tycka så och jag är medveten om att man kan tycka så, men skriv det inte här.

Låt tråden vara ett stöd för alla som tagit detta svåra beslut att avstå från ett barn.

Kramar till er alla superkvinnor!

Kravmärkt

Äldre 30 Mar 13:14

#941

Kattflickan skrev 2012-03-30 10:32:49 följande:

Hej Kravmärkt! Jättetråkigt att höra vad du behövt gå igenom. Förstår att livet är tungt nu! Se till att sörja ordentligt nu så du inte håller sorgen inom dig.

Det är ingen bra dag för mig. Fick ett svagt positivt gravtest i måndags, på testdagen efter min första Ivf pgd. Idag var tyvärr plusset borta när jag gjorde ett nytt gravtest. Har tagit blodprov men har inga förhoppningar kvar.

Vi får försöka med PGD igen. Jag hoppas vi hinner innan sommaren. Känns bara så tungt att vi nästan lyckades.

Ta hand om dig! Nästa gång kommer det gå bra! Kram!

Nej så tråkigt

Hoppas ni hinner en innan sommaren då och att det sätter sig då!

Ja sörjer det gör jag, har inte lämnat sängen många gånger och har nog sovit fler timmar än jag varit vaken. Ögonen är alldeles svullna och jag har en ständig värk i panna och kinder. Känner mig helt sjuk faktiskt. Men nu måste jag gå upp snart för jag har lovat sambon att möta honom i stan vid 14. Ångrat det lite nu men jag måste nog ut och röra på mig så jag får lite distans.

Fairytale01

Äldre 30 Mar 18:34

#942

Hur gick det idag Kravmärkt? Lyckades du ta dig ut? Jag känner så väl igen att man bara gråter och gråter och inte lämnar sängen, jag gjorde precis likadant, suck. Efter ett tag börjar allt sacka ihop runt omkring..och det var bara att knalla upp och sätta igång tvättmaskinen. Grät ilskna och besvikna och förtvivlade tårar över alla mammakläder som skulle tvättas och förpassas in i garderoben. För varje plagg jag lade in tjöt jag lite till. Men en sak i taget... slowly! Kram <3

Kravmärkt

Äldre 30 Mar 21:41

#943

Fairytale01 skrev 2012-03-30 18:34:29 följande:

Hur gick det idag Kravmärkt? Lyckades du ta dig ut? Jag känner så väl igen att man bara gråter och gråter och inte lämnar sängen, jag gjorde precis likadant, suck. Efter ett tag börjar allt sacka ihop runt omkring..och det var bara att knalla upp och sätta igång tvättmaskinen. Grät ilskna och besvikna och förtvivlade tårar över alla mammakläder som skulle tvättas och förpassas in i garderoben. För varje plagg jag lade in tjöt jag lite till. Men en sak i taget... slowly! Kram

Jag kom faktiskt ut. Det var lite skönt att bara vara en i mängden även fast det känns som om folk ser. Hur de nu skulle kunna göra det. Det som däremot tar är när jag hämtar sonen på dagis. De flesta mammor på vår avdelning är gravida eller har redan fått barn nummer två och det känns.. Ni vet man har en bild av hur ens vuxna liv ska te sig och så går det inte riktigt som man skulle vilja. Det är svårt att smälta att jag inte kommer ha 2,5-3 år mellan barnen. Nu är det snarare så att jag ska vara lycklig över det barn vi faktiskt har! Men så dyker de där superfertila familjerna upp med sina tre-fyra friska barn som alla kom på typ andra försöket eller helt oplanerat. Men man ska inte vara bitter! Det svärtar bara ner och jag ska vara lycklig över det jag har: tak över huvudet, jobb, en underbar sambo och ett underbart barn. Vissa får ju inte det ens om man ska se det så. Man måste väl lära sig att acceptera situationen som den är, eftersom den är omöjlig att ändra. Det man kan är (efter att ha brytit ihop och sörjt) ta nya tag. Mycket svammel från mig, tror jag är inne i en ny sorgefas.

Har ni andra besökt minneslunden och gett barnet ett namn?

Fairytale01

Äldre 31 Mar 18:30

#944

Kravmärkt - det är ok att svamla hur mycket man själv vill känner igen det där!
Klart man får lov att vara bitter och besviken och ledsen - varför ska man jämföra sig med alla andra? När det inte gick som man ville, klart att man är nere!
Det bästa kände jag, är att sörja så mycket man bara orkar, och tro mig, jag gjorde inte annat den första veckan. Klart jag fortfarande sörjer men livet rusar liksom förbi samtidigt med allt som måste göras och det går inte att hoppa av. Tvätt, städning, matlagning, läxor för de större barnen osv. När man orkar är det bara att ta en sak i taget. Det första jag gjorde var att ge mig ut på ett shoppingcenter. Det gick en liten stund. Men det var ett steg framåt!

Minneslunden har jag inte ens orkat tänka på. Där går min gräns än så länge. Namn har jag gett min lille, för mig själv. Min man vill absolut inte ta det, så jag har döpt min lille pojke för mig själv. Mina stora barn vet också hans namn. Så småningom ska jag köpa en blomma och ta mig till minneslunden, men att bara gå in i en blomsteraffär är totalt omöjligt än så länge. Väntar tills den dagen kommer och stressar inte fram det...

Ta det lugnt bara och gör precis inte mer än vad du orkar...efter ett tag kändes det nästan overkligt för mig att det skett..och det är bara 17 dagar sedan! Trodde aldrig att jag skulle sitta här och säga det för två veckor sedan!!!

Kravmärkt

Äldre 1 Apr 22:48

#945

Fairytale01 skrev 2012-03-31 18:30:56 följande:

Kravmärkt - det är ok att svamla hur mycket man själv vill känner igen det där!

Klart man får lov att vara bitter och besviken och ledsen - varför ska man jämföra sig med alla andra? När det inte gick som man ville, klart att man är nere!

Det bästa kände jag, är att sörja så mycket man bara orkar, och tro mig, jag gjorde inte annat den första veckan. Klart jag fortfarande sörjer men livet rusar liksom förbi samtidigt med allt som måste göras och det går inte att hoppa av. Tvätt, städning, matlagning, läxor för de större barnen osv. När man orkar är det bara att ta en sak i taget. Det första jag gjorde var att ge mig ut på ett shoppingcenter. Det gick en liten stund. Men det var ett steg framåt!

Minneslunden har jag inte ens orkat tänka på. Där går min gräns än så länge. Namn har jag gett min lille, för mig själv. Min man vill absolut inte ta det, så jag har döpt min lille pojke för mig själv. Mina stora barn vet också hans namn. Så småningom ska jag köpa en blomma och ta mig till minneslunden, men att bara gå in i en blomsteraffär är totalt omöjligt än så länge. Väntar tills den dagen kommer och stressar inte fram det...

Ta det lugnt bara och gör precis inte mer än vad du orkar...efter ett tag kändes det nästan overkligt för mig att det skett..och det är bara 17 dagar sedan! Trodde aldrig att jag skulle sitta här och säga det för två veckor sedan!!!

Tack för att du tar dig tid att skriva! Så mycket du säger stämmer in. Idag har varit en dålig dag. Vi var barnfria och skulle få sova ut utan några måsten att göra. Det gjorde att jag klev upp ur sängen först vid fyratiden med igensvullna ögon av allt gråt. Imorgon är det dags att jobba och det känns oöverstigligt. Mina närmsta kolleger vet om vad som hänt så det kommer bli tufft att hålla modet uppe när de ska beklaga. Men jag får ta minut för minut.

Hur har din helg varit? Och er andras?

Fairytale01

Äldre 3 Apr 00:15

#946

Kravmärkt - hur gick det på jobbet idag?
Låt jobbet bli som det blir och gör inte mer än vad du orkar. Jag var retlig, känslosam och ledsen hela helgen. Var mest orolig tror jag för jag började också jobba idag (50%). Gick inget vidare till en start, fick springa ifrån och gråta vid två tillfällen, sen lugnade det sig lite. Åkte iaf inte hem utan stannade där, men gjorde ingen nytta. Ett steg i taget

Kravmärkt

Äldre 3 Apr 21:10

#947

Fairytale01 skrev 2012-04-03 00:15:31 följande:

Kravmärkt - hur gick det på jobbet idag?

Låt jobbet bli som det blir och gör inte mer än vad du orkar. Jag var retlig, känslosam och ledsen hela helgen. Var mest orolig tror jag för jag började också jobba idag (50%). Gick inget vidare till en start, fick springa ifrån och gråta vid två tillfällen, sen lugnade det sig lite. Åkte iaf inte hem utan stannade där, men gjorde ingen nytta. Ett steg i taget

Precis, ett steg i taget. Hoppas det kändes ok för dig idag?

För mig har det gått bra, fick till en början smått panik och var tvungen att samla mig på toaletten precis när jag kom, blev någon slags torgskräckskänsla över det hela. Men jag blev mottagen bra och alla är förstående nog att inte prata om vad som hänt utan jag tar upp det själv. Var dessutom förbi läkaren idag också då jag har sådan värk i höger ansiktshalva. Trodde först det berodde på att jag gråtit så mycket men det släppte aldrig och det var visst bihålsinflammation så nu är det penicillin också.

En annan grej, blöder du fortfarande? Mitt är nästan slut, bara lite brunt nu och det är en vecka sedan avbrytandet imorgon. Känns som om jag borde blöda mer?

Fairytale01

Äldre 3 Apr 21:59

#948

Kravmärkt skrev 2012-04-03 21:10:07 följande:

Precis, ett steg i taget. Hoppas det kändes ok för dig idag?
För mig har det gått bra, fick till en början smått panik och var tvungen att samla mig på toaletten precis när jag kom, blev någon slags torgskräckskänsla över det hela. Men jag blev mottagen bra och alla är förstående nog att inte prata om vad som hänt utan jag tar upp det själv. Var dessutom förbi läkaren idag också då jag har sådan värk i höger ansiktshalva. Trodde först det berodde på att jag gråtit så mycket men det släppte aldrig och det var visst bihålsinflammation så nu är det penicillin också.

En annan grej, blöder du fortfarande? Mitt är nästan slut, bara lite brunt nu och det är en vecka sedan avbrytandet imorgon. Känns som om jag borde blöda mer?

Ja, verkligen ett steg i taget. Mitt steg idag blev totalt bakåt. Har varit otröstligt ledsen hela dagen och orkade inte ens med tanken att ta mig till jobb, så det blev en runda ner på vårdcentralen och sjukskrivning resten av veckan. Vad skönt att det fungerade hyfsat bra för dig. Man vet ju inte hur kollegorna ska ta emot en och hur man själv ska reagera. Blä för penicillin. Ska du vara hemma och vila dig eller du jobbar ändå? Vad jobbar du med?

Jag blöder inte mer. Var också lite konfunderad att det inte blödde större mängder i flera dagar. Det höll i sig i normal takt i ungefär en vecka, sen har det varit mest brunt veckan efter det, mer flytningar, slemmigt (sorry!!) och sen höll det upp någon dag och sen kom det tillbaka. Allt har varit borta mer el mindre sedan dag 16, och idag är det 20:e dagen. Så det är nog väldigt individuellt. 1-2 veckor stod det på infon jag fick, att man skulle blöda. Så var lugn du bara, det går på rätt håll

Kram <3

Kattflickan

Äldre 4 Apr 01:14

#949

Första veckorna är jättejobbiga på jobbet. Jag tyckte det var jobbigt att många av mina kollegor hade vetat om att jag varit gravid. Typ alla 50 kollegorna kom in på rummet och beklagade och ville veta vad som hänt. Det var urjobbigt att berätta om och om igen om vad som hänt och alla skulle kramas etc. Jättefint av dem men jobbigt.

Var glada att ni inte blöder mer, jag blödde typ över 10 veckor efter senaste aborten och fick skrapas igen för att sluta.

Ta hand om er, Fairytale: det var nog bra med ytterligare sjukskrivning!

Kram!

Millan

Kravmärkt

Äldre 4 Apr 19:26

#950

Fairytale01 skrev 2012-04-03 21:59:34 följande:

Ja, verkligen ett steg i taget. Mitt steg idag blev totalt bakåt. Har varit otröstligt ledsen hela dagen och orkade inte ens med tanken att ta mig till jobb, så det blev en runda ner på vårdcentralen och sjukskrivning resten av veckan. Vad skönt att det fungerade hyfsat bra för dig. Man vet ju inte hur kollegorna ska ta emot en och hur man själv ska reagera. Blä för penicillin. Ska du vara hemma och vila dig eller du jobbar ändå? Vad jobbar du med?

Jag blöder inte mer. Var också lite konfunderad att det inte blödde större mängder i flera dagar. Det höll i sig i normal takt i ungefär en vecka, sen har det varit mest brunt veckan efter det, mer flytningar, slemmigt (sorry!!) och sen höll det upp någon dag och sen kom det tillbaka. Allt har varit borta mer el mindre sedan dag 16, och idag är det 20:e dagen. Så det är nog väldigt individuellt. 1-2 veckor stod det på infon jag fick, att man skulle blöda. Så var lugn du bara, det går på rätt håll

Kram

Skönt att du fick förlängd sjukskrivning. Du ska ju inte behöva gå runt och må dåligt på jobbet. Skönt med lite påskledigt också.

För mig går det bra, jobbet är det ställe där jag inte har tid att tänka och grubbla så det känns skönt. Har precis fått ny tjänst och det innebär sjukt mycket nytt som inte lämnar tid för eftertanke.

På tal om blödningen så satte det fart i morse igen med lite klumpar (ursäkta) så det kanske var lite stopp. Vill känna att allt kommer ut ordentligt.

Har ni pratat om att försöka igen?

Downs syndrom - Vi gjorde abort

INNEHÅLL