Självmord

Precis. Ska fundera på något man kan göra som syns. Som rosa bandet fast för psykisk ohälsa typ..
Folk ställde ju sig på plattan i t-centralen och demonstrerade mot rasism. Vill göra samma sak men mot den "psykstörda" psykvården.
Tack! Kämpa på du med! Du verkar vara en fin person

tack detsamma du verkar vara en fin person du med. Jag tror att vi som gått igenom mycket får en helt annan empatisk sida och om vi lyckas att ta oss igenom skiten så är vi menade för att hjälpa andra. Det märks direkt när någon har haft det svårt sen innan och som jobbar på sluten vården tex. Dom ger så mycket. Sen finns det dom med höga utbildningar men nada empati utan kör på rutin och går  prick för prick i en läsebok från utbildningen...självklart finns där undantag.
Ja...vi borde samla ihop oss och strejka....får sån här bild i huvudet att tusentals människor står någonstans ihop bundna och tänker begå grupp självmord om inte...bla bla bla...ja eller nåt.

Härligt att så många underbara människor har hittat hit!

Ja, någon måste ske... vi är inte ensamma.

När jag läste till socionom sa det att man ALDRIG får prata om självmord och att tidningar tystar ner så mycket det kan.

de flesta familjer säger att de aldrig kunde tro att deras barn skulle göra det. Jag har träffat väldigt många som velat göra det och tro mig det märks på oss. Men folk är blinda. De vill inte se. De vill inte höra.

Det är så skönt att kunna prata med människor som vet vad man pratar om. Som inte säger "ryck upp dig". I vår värld kan små saker bara just det som får bägaren att rinna över. Och nej, vi kan inte alltid precis förklara vad det är.

Man skulle samla folk som själva känt att de velat ta sitt liv, familjer till dem som gjort det och deras vänner och demonstrera och framför allt VISA att de inte är ensamma där ute!

Mådde riktigt dåligt av han som tog sitt liv igår då min låtsasbror har aspergers och alltid velat ta sitt liv. Pratade med en i hans familj idag och hon sa att hon inte visste att han velat ta sitt liv...

Inte många som hittat hit precis. Jag hoppas att du mår ok. Själv är det inte bra. Har varit vaken hela natten och bara funderat är det någon mening att fortsätta leva? orkar jag? Jag är inte rädd för att dö, bestämmer jag mig så gör jag det, ingen tvekan alls. Men jag är nog rädd för att leva....känner mig så ensam och obetydlig, ett problem för världen, vill ine vara det....

Det finns redan fast jag är inte säker på om Sverige. Silver ribbon, som är för alla hjärnans sjukdomar.
Jag och min vän har utsett november till Silverbandets månad - helt på eget bevåg så jag ska leta upp ett lämpligt band lagom iögonfallande stort och gå runt med.
Sen tog orken och tiden slut... 

Min syn som anhörig är att det inte alls pratas om självmord utan det stannar oftast vid att det är fegt eller att människor blir helt förstummade. Just det kategoriska uttalandet om feghet ser jag som ett tecken på att de slår knut på sig själva vid blotta tanken.
Jag försöker att diskutera döden och självmord ibland, det slutar nästan alltid med undertoner att jag är morbid eller totalt vettlös som bara vågar. Det är ju sånt man inte diskuterar.

Så länge som människor inte vill prata om det hur ska de då kunna hjälpa de som behöver hjälp?

Det vänder, jag har varit där, jag har varit död på insidan, kände absolut inga känslor. Att skära sig varje dag var största ljuset i mitt liv, inget annat betydde nått. Det är hemskt när ingen ser men när man står med ett leende på läpparna med gömda armar och säger att allt är bra så litar dom på en.

Nu däremot lever jag det mest perfekta liv som finns, jag har en helt underbar dotter, jag har en man som älskar mig och är bara bäst, vi har det bra ställt både ekonomiskt och bland vänner. Jag känner verkligen lycka varje dag, vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag försökte ta livet av mig 3 gånger, men det var nått som gjorde att jag inte kunde.

Det går att komma ur det onda, den onda cirkeln jag lovar det går. Men man måste få hjälp, dom flesta klarar det inte själv. Men hur lätt är de o berätta för någon att jag vill ta livet av mig? Det gör man ju inte.

Hoppas innerligt att det löser sig och du också får känna lycka, det är en häftig känsla efter man mått dåligt i flera år!

Precis det tas inte på allvar och tex som någon som mig som VILL är det bra, men tänker jag på mina medmänniskor så önskar jag att dom får den hjälp jag tyvärr inte får. Tillslut när man kämpat som jag men blir sviken gång på gång så finns där ingen annan utväg. Fegt eller inte det är nog bara ett uttryck för att ämnet är svårt att ta till sig. Men har man aldrig känt denna befriande väg eller är helt oempatisk så tycker jag att man ska låta bli att säga något. Kan ju bara prata utifrån mig själv, men när man inte ser någon ljusning, skrattet och musiken har tystnat, dagarna känns inte längre som om dom behövs då är jag klar här på jorden.

Fast jag vet inte om det är bra eller ej att prata om det... Jag har haft många självmordstankar, men aldrig försökt fullt ut. Bara halvdana försök. Men tex nu med denna killen som hängde sig, det fick mig att känna att jag inte är ensam, det är ok om jag tar steget fullt ut för vi gör det tillsammans. Så på något sätt ger det mig mer mod att faktiskt ta steget. Så att prata allmänt är nog bra, men att skriva om enskilda fall känns inte så bra.

håller med dig...även om jag vågar ta steget fullt ut så tror jag att dom som har bara tankarna och det skrivs så mycket om en person som det gör om den killen så öppet, bilder, videor och allt var det är kan nog leda till att sårbara personer vågar ta det där extra steget tyvärr.

Jag skulle aldrig ge tips eller något till någon person, men jag själv har fått "hjälp" via självmords sajt på nätet. Till och med hemkskickat coctail gratis. Det är ju konstigt nog lagligt att driva såna sidor som den mannen gör...han var ju med i kalla fakta också för er som såg det för något år sen drygt.

Ja gud ja, flashback bland annat har ju så sjuka trådar när det gäller sånt. Man får ju tips på vilka tabletter som man ska ta för ett 100% resultat osv. Skrämmande att ingen ens försöker övertala personen som frågar att kämpa vidare. De bidrar bara glatt med infon som kommer leda personen in i döden.

Tycker hela grejen med denna unge killen på FB var tragisk, vad folk skrev till honom. Även om jag tycker det är hemskt att han är död så är jag samtidigt avundsjuk. Han har fått frid. Jag önskar bara att han hade tagit mig med sig. Men jag håller mig borta från FB framöver...