Anonym

Äldre 12 Oct 13:11

74 svar

Självmord

Det börjar verkligen bli dags för samhället att ta diskussionen ang. självmord. Nu får man inte ens nämna ordet för då tror alla att några blir inspirerande. Men nu tror ju alla att de är ensamma med tankarna istället. Jag har varit såå nära väldigt många gånger och om någon också funderade på samma sak triggade inte mig. Hur ska vi hjälpa alla? Att vara tysta har ju inte hjälpt. För mig hjälpte det när folk faktiskt pratade om det och vågade fråga.

Vissa dagar känner jag fortfarande att livet är för svårt. Men det kommer bli bättre. Hoppas jag.

Anonym (ingenalls)

Äldre 14 Oct 20:03

#21

Anonym (anna) skrev 2010-10-14 19:55:38 följande:

Ja gud ja, flashback bland annat har ju så sjuka trådar när det gäller sånt. Man får ju tips på vilka tabletter som man ska ta för ett 100% resultat osv. Skrämmande att ingen ens försöker övertala personen som frågar att kämpa vidare. De bidrar bara glatt med infon som kommer leda personen in i döden.

Tycker hela grejen med denna unge killen på FB var tragisk, vad folk skrev till honom. Även om jag tycker det är hemskt att han är död så är jag samtidigt avundsjuk. Han har fått frid. Jag önskar bara att han hade tagit mig med sig. Men jag håller mig borta från FB framöver...

Anna jag hoppas att du lever vidare, jag kanske inte ska yttra mig men jag önskar att du slapp tankarna och få må bra och vara kvar här glad och med livs glädje. Försök skriva 3 positiva saker om dagen...kan vara små saker. Det kan hjälpa....skriv det i en liten bok.

Anonym (på väg)

Äldre 14 Oct 20:56

#22

Hallå tjejer. För jag antar att det är tjejer här inne bara? Mest tjejer som vågar prata om det verkar det som. Strax börjar det där programmet på kunskapskanalen om psykisk ohälsa. 21.00, hoppas det är bra..
Vad gör ni på dagarna? Jobbar, pluggar, sitter vid datorn, inget? Jag pluggade tidigare på komvux (hoppade av gymnasiet) men jag orkade inte mer än ett halvår. Tänkte börja igen i vår tror jag. Jag gör inget på dagarna i princip. Städar och sånt hemma, går och handlar mat..ibland träffar jag min mamma och syster.
Jag är förvirrad vad jag vill plugga till. Vårdämnen intresserar mig verkligen, kroppen är häftig..Men jag är rädd att jag inte skulle klara av tempot och det är så många hårdhudade människor inom vården har jag fått en bild av Hade egentligen velat bli kirurg men det har jag inte betyg för alls. Jag och matematik är inte så bra vänner ;-P

Kram på er

Anonym (En mamma)

Äldre 14 Oct 21:25

#23

Till alla ni som skrivit här i tråden: Fortsätt kämpa! Det finns alltid någon som lyssnar och bryr sig , jag lovar!
Har en tonårig son som pratat om självmord i över ett års tid. Nu vet jag att han haft dom tankarna mycket längre.

Jag pratar öppet med mina närmaste vänner och även med min son om självmord. Det finns inget skambelagt med det! Tyvärr finns det människor som kommer med "goda råd", som att rycka upp sig e.t.c. Dom personerna finns inte längre i min bekantskapskrets. De som visar en äkta empati är däremot guld värda.

Har också mått dåligt över den stackars killens självmord och hans anhöriga. Det skulle mycket väl kunnat vara min son....
Önskar att politikerna håller det dom lovat...psykvården behöver så mycket mer resurser samt att det behövs mycket mer öppenhet och debatter om det här.

Skulle vilja krama om er allihop! Ge inte upp!!! Snälla...
Massor av kärlek

Anonym (anna)

Äldre 14 Oct 21:28

#24

Anonym (En mamma) skrev 2010-10-14 21:25:35 följande:

Till alla ni som skrivit här i tråden: Fortsätt kämpa! Det finns alltid någon som lyssnar och bryr sig , jag lovar!
Har en tonårig son som pratat om självmord i över ett års tid. Nu vet jag att han haft dom tankarna mycket längre.

Jag pratar öppet med mina närmaste vänner och även med min son om självmord. Det finns inget skambelagt med det! Tyvärr finns det människor som kommer med "goda råd", som att rycka upp sig e.t.c. Dom personerna finns inte längre i min bekantskapskrets. De som visar en äkta empati är däremot guld värda.

Har också mått dåligt över den stackars killens självmord och hans anhöriga. Det skulle mycket väl kunnat vara min son....
Önskar att politikerna håller det dom lovat...psykvården behöver så mycket mer resurser samt att det behövs mycket mer öppenhet och debatter om det här.

Skulle vilja krama om er allihop! Ge inte upp!!! Snälla...
Massor av kärlek

Vad hemskt det måste vara för dig... Kan tänka mig att det nästan är värre för anhöriga att veta om att ens barn har dessa tankar, än att själv ha dessa tankar. Jag vet iallafall var min gräns går, och att jag nog aldrig kommer göra det. Som anhörig är man säkert alltid orolig. Ta hand om din son, du verkar vara en bra mamma!

Anonym

Äldre 14 Oct 21:32

#25

några tips för info och stöd: http://www.spes.nu
ki.se/nasp

Rabiata ragatan

Äldre 14 Oct 21:33

#26

Jag har haft ett svårt liv och har haft tanken på självmord många gånger. En gång sa jag det till min psykolog och då svarade hon att det är inte konstigt, tanken på självmord är oftast en reaktion på svår ångest; man vill inte ta livet av sig på riktigt men tanken på att man faktiskt kan göra det valet lindrar och stoppar ångesten för då har man äntligen makt över sig själv i stället för att ångesten har makten, förstår ni hur jag menar eller svamlar jag?

Anonym (anna)

Äldre 14 Oct 21:40

#27

Rabiata ragatan skrev 2010-10-14 21:33:00 följande:

Jag har haft ett svårt liv och har haft tanken på självmord många gånger. En gång sa jag det till min psykolog och då svarade hon att det är inte konstigt, tanken på självmord är oftast en reaktion på svår ångest; man vill inte ta livet av sig på riktigt men tanken på att man faktiskt kan göra det valet lindrar och stoppar ångesten för då har man äntligen makt över sig själv i stället för att ångesten har makten, förstår ni hur jag menar eller svamlar jag?

Du har så rätt. Jag vill dö när ångesten blir ouhärdlig. Egentligen vill man inte dö, man vill bara att lidandet ska ta slut. Tanken på att jag KAN avsluta mitt liv om jag vill ger mig lugn. På något sätt tänker jag då att det spelar ingen roll vilka misstag jag gör i livet, det finns alltid en väg ut. Så då fortsätter jag att leva. Låter nog konstigt för många, men det är en trygghet. Blir livet helt förstört så har man ett val.

7 små apor

Äldre 14 Oct 21:44

#28

Rabiata ragatan skrev 2010-10-14 21:33:00 följande:

Jag har haft ett svårt liv och har haft tanken på självmord många gånger. En gång sa jag det till min psykolog och då svarade hon att det är inte konstigt, tanken på självmord är oftast en reaktion på svår ångest; man vill inte ta livet av sig på riktigt men tanken på att man faktiskt kan göra det valet lindrar och stoppar ångesten för då har man äntligen makt över sig själv i stället för att ångesten har makten, förstår ni hur jag menar eller svamlar jag?

För mig som anhörig var det där ytterligare en pusselbit.
Tack. ${#emotions_dlg.flower}$

Rabiata ragatan

Äldre 14 Oct 21:50

#29

Anonym (anna) skrev 2010-10-14 21:40:45 följande:

Du har så rätt. Jag vill dö när ångesten blir ouhärdlig. Egentligen vill man inte dö, man vill bara att lidandet ska ta slut. Tanken på att jag KAN avsluta mitt liv om jag vill ger mig lugn. På något sätt tänker jag då att det spelar ingen roll vilka misstag jag gör i livet, det finns alltid en väg ut. Så då fortsätter jag att leva. Låter nog konstigt för många, men det är en trygghet. Blir livet helt förstört så har man ett val.

Exakt så. Ångest kan vara, om den är stark, helt outhärdlig och man gör vad som helst för att få det att sluta, man vill kanske inte ända sitt liv, men plågan är så svår att man ser det som sitt enda alternativ, ungefär som att man satt fast med benet under en stenkoloss och plågorna gjorde en vansinnig och man kunde inte komma loss, då vill man ju helst dö för att slippa plågan, inte för att man inte vill leva utan för att plågan är outhärdlig.

Med ångest är det så att man kan "hota" den geom att säga att backar du inte så gör jag slut på det, man menar det inte men det är ett sätt att kontrollera och stävja ångestväsendet, det backar när man säger så, det ger en känsla av kontroll fastän man inte menar det bokstavligen.

Anonym (ingenalls)

Äldre 15 Oct 11:11

#30

Önskar ibland att jag var rädd för att utföra det, men jag är ju inte det. Det är bara så att jag inte vill misslyckas. det är ju därför jag tog kontakt med självmords sajten. Vården har blivit så dålig och dom som ska hjälpa har nu fått mig att bli mer säker på att jorden inte är platsen för mig istället. Det är så ensamt och jag är rätt säker på att världen blir bättre utan mig. Jag gör världen en tjänst och så spar dom pengar.
Jag är inte ens en droppe i havet så varför inte fara vidare. Känns iallafall skönt men samtidigt så hemskt att det finns fler som jag. Vill inte att ni ska välja den väg jag är påväg att göra....

Självmord

INNEHÅLL