Anonym

Äldre 12 Oct 13:11

74 svar

Självmord

Det börjar verkligen bli dags för samhället att ta diskussionen ang. självmord. Nu får man inte ens nämna ordet för då tror alla att några blir inspirerande. Men nu tror ju alla att de är ensamma med tankarna istället. Jag har varit såå nära väldigt många gånger och om någon också funderade på samma sak triggade inte mig. Hur ska vi hjälpa alla? Att vara tysta har ju inte hjälpt. För mig hjälpte det när folk faktiskt pratade om det och vågade fråga.

Vissa dagar känner jag fortfarande att livet är för svårt. Men det kommer bli bättre. Hoppas jag.

Anonym

Äldre 15 Oct 15:08

#51

Jag förstår inte varför det anses vara fult att vara egoistisk när det gäller beslut om ens eget liv. Vem ska man leva för om det inte är för sig själv?

Anonym (ingenalls)

Äldre 15 Oct 16:00

#52

Jag som från start levt i en misär som i en skräckfilm. Jag har kämpat varje dag...ute på nätterna som barn. fått skäll i skolan för att jag var trött och hade svårt att sitta still. På det så var jag inte bara utsatt i mitt hem, utan i skolan sexuellt av en lärare samt att jag var grovt mobbad psykiskt och fysiskt. Jag tog igenom mig det och avslutade gymnasiumet och jobbade ett år sen brast allt. Jag blommade ut..kastades hit och dit. tångsvårdad på psyk och behandlingshem. Det jag överlevde på sen barn var att skada mig själv den fysiska smärtan är så enklare att ta. Sen när jag gav allt en chans så slutade kommunen att betala min behandling och då var jag tillbaka lika snabbt i det destruktiva mönstrerna. Lever nu under hot....bara 2 veckor sen jag misshandlades av dom våldtäktsmännen som våldtog mig brutalt. Jag vågar inte röra mig, har inga anhöriga jag kan gråta hos, prata med osv. Fick avsluta min dbt behandling efter det allvarliga självmordsförsöket. Låg medvetslös en längre tid och dom tvingade mig att leva, Jag var så arg när jag vaknade och sen extra vak låååååång tid på sluten vård. Nyss ute igen och nu ska jag bli utförsäkrad. Jag ser inget ljus och ja det är mina psykiska besvär som gör att jag inte vill leva. Nu låter jag allt vara...har gått med på medicineringen utanför tvångsvården....allt för syns skull.
Bara en kort historia av den annars så långa bakrund jag har.
Jag vill inte leva när jag blir utförsäkrad....orkar inte kämpa mig upp mer. Hur ska jag klara av att jobba när jag inte ens knappt vågar gå ut? Jag är inte redo för terapi säger dom...för jag är för dålig...det går inte ihop...

Anonym (anna)

Äldre 15 Oct 16:09

#53

Anonym (ingenalls) skrev 2010-10-15 16:00:14 följande:

Jag som från start levt i en misär som i en skräckfilm. Jag har kämpat varje dag...ute på nätterna som barn. fått skäll i skolan för att jag var trött och hade svårt att sitta still. På det så var jag inte bara utsatt i mitt hem, utan i skolan sexuellt av en lärare samt att jag var grovt mobbad psykiskt och fysiskt. Jag tog igenom mig det och avslutade gymnasiumet och jobbade ett år sen brast allt. Jag blommade ut..kastades hit och dit. tångsvårdad på psyk och behandlingshem. Det jag överlevde på sen barn var att skada mig själv den fysiska smärtan är så enklare att ta. Sen när jag gav allt en chans så slutade kommunen att betala min behandling och då var jag tillbaka lika snabbt i det destruktiva mönstrerna. Lever nu under hot....bara 2 veckor sen jag misshandlades av dom våldtäktsmännen som våldtog mig brutalt. Jag vågar inte röra mig, har inga anhöriga jag kan gråta hos, prata med osv. Fick avsluta min dbt behandling efter det allvarliga självmordsförsöket. Låg medvetslös en längre tid och dom tvingade mig att leva, Jag var så arg när jag vaknade och sen extra vak låååååång tid på sluten vård. Nyss ute igen och nu ska jag bli utförsäkrad. Jag ser inget ljus och ja det är mina psykiska besvär som gör att jag inte vill leva. Nu låter jag allt vara...har gått med på medicineringen utanför tvångsvården....allt för syns skull.
Bara en kort historia av den annars så långa bakrund jag har.
Jag vill inte leva när jag blir utförsäkrad....orkar inte kämpa mig upp mer. Hur ska jag klara av att jobba när jag inte ens knappt vågar gå ut? Jag är inte redo för terapi säger dom...för jag är för dålig...det går inte ihop...

Har du borderline? Låter som du haft det extremt tufft! Och jag blir så arg över försäkringskassans sjuka regler!! Om man tänker på självmord så är fan jobb det sista man tänker på, man försöker ju att bara överleva!

Har medicinen inte hjälpt alls?

Anonym (ingenalls)

Äldre 15 Oct 16:13

#54

Anonym (anna) skrev 2010-10-15 16:09:28 följande:

Har du borderline? Låter som du haft det extremt tufft! Och jag blir så arg över försäkringskassans sjuka regler!! Om man tänker på självmord så är fan jobb det sista man tänker på, man försöker ju att bara överleva!

Har medicinen inte hjälpt alls?

jag har borderline, adhd, pts anorexi panikångest agorafobi....
Medicnerna hjälper ibland..men inte mot att vilja fortsätta här. Hämtar 1 grr veckan. Tar ofta överdoser för att vara i rus...i väntan på nåt bättre.......

Rabiata ragatan

Äldre 15 Oct 16:39

#55

Anonym skrev 2010-10-15 14:57:22 följande:

Så det ska sitta nån form av expertgrupp och bestämma vilka som borde få ta livet av sig?

Det finns folk som kan bli friska som ändå inte vill leva längre. Och det finns människor som inte ens är sjuka (som rent teoretiskt hade kunnat vara glada) som tar sina liv.

Ja. För är man sjuk kan man kanske inte ta ett rationellt beslut själv utan då är det bäst att någon annan tar det åt en. Hur man än vrider och vänder på det så är det inte rationellt att ta livet av sig.

Anonym (anna)

Äldre 15 Oct 16:46

#56

Anonym (ingenalls) skrev 2010-10-15 16:13:30 följande:

jag har borderline, adhd, pts anorexi panikångest agorafobi....
Medicnerna hjälper ibland..men inte mot att vilja fortsätta här. Hämtar 1 grr veckan. Tar ofta överdoser för att vara i rus...i väntan på nåt bättre.......

Gör samma sak. Jag överdoserar allt för att överleva. Tills det blir bättre, vilket det aldrig blir. Alla säger åt mig att sluta med tabletterna men det är lätt för dom att säga...

Anonym (anna)

Äldre 15 Oct 19:29

#57

Anonym (på väg) skrev 2010-10-14 20:56:58 följande:

Hallå tjejer. För jag antar att det är tjejer här inne bara? Mest tjejer som vågar prata om det verkar det som. Strax börjar det där programmet på kunskapskanalen om psykisk ohälsa. 21.00, hoppas det är bra..
Vad gör ni på dagarna? Jobbar, pluggar, sitter vid datorn, inget? Jag pluggade tidigare på komvux (hoppade av gymnasiet) men jag orkade inte mer än ett halvår. Tänkte börja igen i vår tror jag. Jag gör inget på dagarna i princip. Städar och sånt hemma, går och handlar mat..ibland träffar jag min mamma och syster.
Jag är förvirrad vad jag vill plugga till. Vårdämnen intresserar mig verkligen, kroppen är häftig..Men jag är rädd att jag inte skulle klara av tempot och det är så många hårdhudade människor inom vården har jag fått en bild av

Hade egentligen velat bli kirurg men det har jag inte betyg för alls. Jag och matematik är inte så bra vänner ;-P

Kram på er

Just nu jobbar jag deltid men har haft långa perioder som sjukskriven. Det har varit välbehövligt då jag behövt en paus från livet för att samla energi. Jag har svårt att orka när jag jobbar, kan inte hålla både jobb och hem flytande. Så man får välja det ena eller det andra.

Jag jobbar inte inom vården, men liknande. Och man tror att det kanske ska knäcka en, men det gör det inte. För mig får jag mer energi på jobbet, det ger mig en liten mening med min existens iallafall. Jag hjälper andra. Och jag hör dagligen andras problem och hur dåligt de mår, och jag stöttar dom och säger uppeppande saker som jag själv borde följa. Utan mitt jobb hade jag gett upp för länge sen. Så följ dina drömmar.

Och om du vill bli kirurg så tycker jag att du ska kämpa för det! Det finns alltid högskoleprovet. Man kan hårdstudera inför det i 6 mån eller 12 mån och sen få 2,0 och då kommer du in på läkarprogramet. Det är inte så svårt som man kan tro. Det finns förberedande kurser för högskoleprovet. Jag hade kassa betyg men lyckades ändå komma in på en utbildning med 18 i snitt på intagningspoängen. Tack gode gud för högskoleprovet.

Såg du programmet? Var det bra? Försökte hitta det på internet men lyckades inte.

Anonym (ingenalls)

Äldre 18 Oct 11:06

#58

Idag är det kris, jag bara gråter och allt känns meningslöst...jag orkar inte, jag håller inte ihop...trött, ledsen, fysisk sjuk och psykisk ostabil och helt ensam. Detta är inget liv....

Anonym (anna)

Äldre 18 Oct 11:13

#59

Anonym (ingenalls) skrev 2010-10-18 11:06:20 följande:

Idag är det kris, jag bara gråter och allt känns meningslöst...jag orkar inte, jag håller inte ihop...trött, ledsen, fysisk sjuk och psykisk ostabil och helt ensam. Detta är inget liv....

Måste fråga, vilka mediciner tar du? Jag har läst mycket om borderline, och vissa anser att lamictal (som egentligen är för bipolära) ska hjälpa de med borderline också. Kanske är det ett alternativ för dig? Det måste finnas många saker att prova. Det finns en hel rad med antideppressiva mediciner, etc mm.

Man känner alltid sig ensam när man mår så. Min omgivning blir så glad och lättad när jag har en bättre period, och jag vet att de inte orkar med mina depressioner. Det gör att jag alltid försöker låtsas att jag är glad trots att jag sakta dör inombords. För de älskar mig för min "glada" sida, inte för min depressiva sida. Det är kanske inte kärlek då heller, om man inte kan älska någon för allt dom är.

Du är inte ensam. Denna tråden är så bra för mig, för det får mig att ifrågasätta mina tankar. Jag vill absolut inte att någon av er andra i tråden ska dö, så därför undrar jag varför jag tänker att jag borde då?

Ibland önskar jag att jag fick en dödlig sjukdom eller var med om en olycka, så det inte är mitt fel att jag dör.

Anonym (anna)

Äldre 18 Oct 11:20

#60

Ni kan läsa här om olika antideppressiva medel, för att få lite hopp eftersom det säkert finns många sorter ni inte provat än.

sv.wikipedia.org/wiki/Antidepressiva_l%C3%A4kemedel

Tex TCA-mediciner ska ges mot endast svåra depressioner eftersom den ofta har en väldigt bra effekt men tyvärr också har fler biverkningar än SSRI. Men det är ju inte säkert att man får dessa biverkningar, så det är ju värt ett försök.

Hur reagerar ni på SSRI mediciner? Tänk på att om ni blir "för" glada av dom så kan det peka mot bipolaritet och man bör då prova andra mediciner.

Självmord

INNEHÅLL