ADD symptom hos vuxna
Hej vänner!
Vill börja med att säga att jag ger upp mitt gamla anonyma nick eftersom det kan bli förvirrande.
Som sagt, jag har fått preliminär diagnos nu, som läkaren sa "adhd, tourettes och eventuellt lite annat" utöver min GAD som jag har sen tidigare (allt hänger ju ihop). Ja, jag lägger korten på bordet men jag inser att eftersom detta förmodligen stämmer och det är något jag får lära mig att leva med så är det väl lika bra att börja redan nu.
Strulmaja; tack för dina fina ord! 
der="0" alt="Hjärta"> Kärlek till dig.
Nej, psykologens preliminära diagnos på mig kom inte som någon chock, jag har plöjt igenom allt jag kan hitta om npf och kommit fram till att det som stämmer in i princip till 100% på mig är just AD(H)D och Tourettes. Ändå började jag gråta när han sa det, mest av lättnad tror jag. Nu återstår ju massa tester, så ingenting är ju klart men jag är rätt säker på att testerna kommer visa samma sak. Och psykologen verkade tvärsäker efter bedömningen.
Ni talar om intuition i tråden, och det är intressant.
Jag anser mig ha väldigt god intuition och är väldigt bra på att känna av sinnesstämningar och "fel" eller hur man ska uttrycka mig. Samtidigt är jag naiv och vill alltid tro gott om alla, men min magkänsla brukar pocka på om personen är falsk eller har onda avsikter. Faktum är att min kille ofta använder mig när han träffar nya människor på ett eller annat sätt, han låter mig "känna av" eller vad man ska säga.
Dock måste jag tillägga att jag är väldigt nojig, så ibland tar min rädsla över och "skuggar" intuitionen eller vad man ska säga, men överlag så har jag skrämmande ofta rätt. Det är liksom inget som går att ta på, jag bara fylls av en speciell känsla när jag pratar med honom, och sen måste jag sätta mig och tolka den och försöka förstå vad det är jag har upplevt.
Jag har också jättesvårt att titta folk i ögonen under samtal, jag blir besvärad som f-n om jag pratar med någon som envist söker ögonkontakt och letar upp mina flyende ögon, typ böjer sig ner och försöker fånga upp min blick. Tittar gärna åt sidan när jag pratar med folk. Jag har dock övat på detta, då jag insett att i många situationer kan man inte göra så, så jag utmanar ofta mig själv och verkligen tittar i ögonen, och upptäcker då att vissa andra blir besvärade och vänder bort blicken. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Det känns lite som en maktkamp, den som håller blicken stadigast är den som "leder" konversationen, sjukt egentligen men jag tror det är s.k. mikrosignaler som de flesta använder sig av.
Nu har jag svamlat bort min tråd, återkommer senare.
PUSS på er vänner!
<div id="forummessagefooter">Moralpanik?div>
der="0" alt="Flört">
dth="15" height="15"> )div>Jag menar i Norrlan