ADD symptom hos vuxna

värmland här dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

dalarna här

Aja, då bor ni ändå för långt söderut.. synd att det är så långa avstånd. der="0" alt="Rynkar på näsan">

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-15 11:33:21 följande:div>Men du hur vet du att det är lång kötid?div>Jag fick höra det av någon som själv sökt den vården...men ja, jag måste höra av mig själv för bli säker. Har bara varit så förbannat orkeslös denna vecka då hela min värld vändes upp och ned och jag mådde AS. Men på måndag kanske jag bara hör av mig och hör efter hur det ligger till.<div id="forummessagefooter">Conscience is deaddiv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2011-01-15 11:52:24 följande:div>Fast, du kan ju lika gärna leva ditt liv och ha en köplats som att leva ditt liv utan att ha en. dth="15" height="15"> Det påverkar ju inte på något sätt. Tänk om du ångrar dig om ett år, då har du tre år kvar istället för två? dth="15" height="15">div>Jag vet, du har helt rätt naturligtvis. Jag var bara orolig för att jag inte skull stå ut med all väntan. Sen undrar jag, blir inte läkare mer anti till undersökning ju äldre man är? Jag är ju 31 nu och blir 32 i år...<div id="forummessagefooter">Conscience is deaddiv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Harlow skrev 2011-01-15 14:20:38 följande:div>

Hej vänner!
Vill börja med att säga att jag ger upp mitt gamla anonyma nick eftersom det kan bli förvirrande.
Som sagt, jag har fått preliminär diagnos nu, som läkaren sa "adhd, tourettes och eventuellt lite annat" utöver min GAD som jag har sen tidigare (allt hänger ju ihop). Ja, jag lägger korten på bordet men jag inser att eftersom detta förmodligen stämmer och det är något jag får lära mig att leva med så är det väl lika bra att börja redan nu.
Strulmaja; tack för dina fina ord! der="0" alt="Hjärta"> Kärlek till dig.

Nej, psykologens preliminära diagnos på mig kom inte som någon chock, jag har plöjt igenom allt jag kan hitta om npf och kommit fram till att det som stämmer in i princip till 100% på mig är just AD(H)D och Tourettes. Ändå började jag gråta när han sa det, mest av lättnad tror jag. Nu återstår ju massa tester, så ingenting är ju klart men jag är rätt säker på att testerna kommer visa samma sak. Och psykologen verkade tvärsäker efter bedömningen.

Ni talar om intuition i tråden, och det är intressant.
Jag anser mig ha väldigt god intuition och är väldigt bra på att känna av sinnesstämningar och "fel" eller hur man ska uttrycka mig. Samtidigt är jag naiv och vill alltid tro gott om alla, men min magkänsla brukar pocka på om personen är falsk eller har onda avsikter. Faktum är att min kille ofta använder mig när han träffar nya människor på ett eller annat sätt, han låter mig "känna av" eller vad man ska säga.
Dock måste jag tillägga att jag är väldigt nojig, så ibland tar min rädsla över och "skuggar" intuitionen eller vad man ska säga, men överlag så har jag skrämmande ofta rätt. Det är liksom inget som går att ta på, jag bara fylls av en speciell känsla när jag pratar med honom, och sen måste jag sätta mig och tolka den och försöka förstå vad det är jag har upplevt.

Jag har också jättesvårt att titta folk i ögonen under samtal, jag blir besvärad som f-n om jag pratar med någon som envist söker ögonkontakt och letar upp mina flyende ögon, typ böjer sig ner och försöker fånga upp min blick. Tittar gärna åt sidan när jag pratar med folk. Jag har dock övat på detta, då jag insett att i många situationer kan man inte göra så, så jag utmanar ofta mig själv och verkligen tittar i ögonen, och upptäcker då att vissa andra blir besvärade och vänder bort blicken. dth="15" height="15"> Det känns lite som en maktkamp, den som håller blicken stadigast är den som "leder" konversationen, sjukt egentligen men jag tror det är s.k. mikrosignaler som de flesta använder sig av.

Nu har jag svamlat bort min tråd, återkommer senare.

PUSS på er vänner!

div>dlg.flower}" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-flower.gif" loading="lazy" border="0" alt="{#emotions_dlg.flower}"> Så skönt att ha fått svar! Intressant läsning!<div id="forummessagefooter">Conscience is deaddiv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2011-01-15 15:50:37 följande:div>Precis! Jag blir lika förvånad varje gång! "Vad tittar du på?" liksom...div>Hahaha! Exakt!

<div class="quote"><div class="quote-nick">Blackbird skrev 2011-01-15 17:09:26 följande:div>Jag vet, du har helt rätt naturligtvis. Jag var bara orolig för att jag inte skull stå ut med all väntan. Sen undrar jag, blir inte läkare mer anti till undersökning ju äldre man är? Jag är ju 31 nu och blir 32 i år...div>Det tror jag inte. Vi är av samma årgång förresten.

Och ang kötid. För mig tog det ganska exakt tre månader från första besök på VC till psyk. Psykiatern tyckte det var lång tid och förstod inte riktigt hur det hade kommit sig men jag tror det var att min journal från förra psykstället som inte skickades i tid. Tror det beror på vilken kommun man vill göra utredningen. Där jag bor var inte kötiden lång alls.

här sa dom att kötiden var flera år (finns tydligen bara 1 utredare för hela värmland!?), men jag skulle ändå få en bedömning av min läkare för att prova medecinering

Haha det där att andra tittar bort när man tittar dem i ögonen (harlow skriver) det kanske är så att man tittar på fel sätt? Folk brukar liksom på nåt sätt kommunicera med blicken, och när man tittar där bara för att titta där, så säger man ingenting. Då är det inte konstigt att den andra personen blir besvärad då han inte kan "läsa av" dig. Det är vad jag har kommit fram till. 
Själv kan jag antingen titta personen i ögonen, fast min blick vandrar så fort jag inte tänker mig för, eller så kan jag titta någon annanstans och höra vad de faktiskt säger. Inte ett enda ord går in när jag tittar på personen som pratar (kan typ se deras mun röra sig men det blir helt tyst och mina tankar vandrar), och det är samma med tv så har jag svårt att titta på en person i rutan och höra vad de säger samtidigt, så jag kommer ofta på mig själv att titta på något annat och lyssna på en film. Som ni kanske förstår tittar jag inte på tv allt för ofta för det blir bara splittrat och jobbigt för mig.

Jag ser dåligt och allt är ganska suddigt i min värld. Men jag klarar bara inte att använda mina glasögon, har haft glasögon sen mellanstadiet och aldrig kunnat vänja mig vid dem.
När jag har dem på så känns det som att jag blir blind, för alla detaljer som kommer fram och stjäl min uppmärksamhet så jag glömmer att titta dit jag går. Ibland tittar jag på något långt borta och trevar i blindo framför mig för att hitta en dörr som jag vet att jag borde komma fram till snart.. På ett sätt fungerar det som skygglappar för mig att allt är så suddigt, men kan ju inte ha det så här heller i längden. Trodde det var en vanesak så jag tvingade mig helt hardcore att ha på mig glasögonen varje dag varje vaken timme hela tiden (utom i duschen) i ett halvår, utan minsta förbättring. Någon som känner igen detta att bli så distraherad av saker man ser hela tiden (typ oviktiga detaljer och ovidkommande skit)?