ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-15 09:06:27 följande:div>Tack för svaret vännen!

Har du varit med om att du känt någons humör (låt säga ilska) och frågat personen ifråga om han/hon är arg varpå han/hon nekat och sagt att du har fel? Fast din känsla har förstås funnits kvar och trots att du börjar tvivla på din förmåga "vet" du nånstans att du har rätt? 

Det här med att befinna sig i ett rum där det är mycket stress och förväntan känner jag igen. Jag har svårt för när andra människor går upp i varv och blir sådär töntigt förväntansfulla och stressade. Just stressen smittar av sig på mig och jag som redan är uppe i varv normalt (åtminstone i huvudet) blir irriterad av sådant och tycker att folk ska lugna sig. Kanske lite också för att jag inte förstår upphetsningen.  

En annan grej jag känner/läser av är falskhet. Jag säger inte att jag alltid har eller har haft rätt men många ggr har jag det. Om jag pratar med en person kan jag inte avgöra exakt vad han/hon säger är lögn men jag kan känna av om personen är ärlig mot själv och mig i det stora hela. Jag registerar ton och röstläge, noterar personens kroppsspråk, minspel och ögonrörelser. Det är helt sjukt egentligen är jag tänker på det! Men det sker helt omedvetet. Jag går liksom inte runt och tänker att jaha, vem ska jag läsa av idag då? det sker helt per automatik och jag TROR att detta bland annat är vad som gör mig så sabla trött när jag umgås med flera människor åt gången.  div>Ja, ja, Ja! Precis!!

Jag har även lätt för att känna om folk har "lågt blodsocker", alltså att anting är extra taggiga, lättretade eller trötta. Jag känner ofta det före dom själva gör det. Men jag har lärt mig att det inte uppskattas om man påpekar det, inte rakt ut i alla fall. Att säga: "Kanske vi skulle ta och fika lite!?" brukar däremot funka. der="0" alt="Flört">

Ja, att känna av en annan människa i taget går bra, men ett helt rum med folk blir bara för mycket!

Strulmaja, tack för dina två långa svar till mig. Fick större inblick i ditt liv och din vardag. Kände igen mig i vissa händelser och inte alls i vissa. Men så är det.

<div id="forummessagefooter">Conscience is deaddiv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-15 09:06:27 följande:div>Tack för svaret vännen!

Har du varit med om att du känt någons humör (låt säga ilska) och frågat personen ifråga om han/hon är arg varpå han/hon nekat och sagt att du har fel? Fast din känsla har förstås funnits kvar och trots att du börjar tvivla på din förmåga "vet" du nånstans att du har rätt? 

Det här med att befinna sig i ett rum där det är mycket stress och förväntan känner jag igen. Jag har svårt för när andra människor går upp i varv och blir sådär töntigt förväntansfulla och stressade. Just stressen smittar av sig på mig och jag som redan är uppe i varv normalt (åtminstone i huvudet) blir irriterad av sådant och tycker att folk ska lugna sig. Kanske lite också för att jag inte förstår upphetsningen.  

En annan grej jag känner/läser av är falskhet. Jag säger inte att jag alltid har eller har haft rätt men många ggr har jag det. Om jag pratar med en person kan jag inte avgöra exakt vad han/hon säger är lögn men jag kan känna av om personen är ärlig mot själv och mig i det stora hela. Jag registerar ton och röstläge, noterar personens kroppsspråk, minspel och ögonrörelser. Det är helt sjukt egentligen är jag tänker på det! Men det sker helt omedvetet. Jag går liksom inte runt och tänker att jaha, vem ska jag läsa av idag då? det sker helt per automatik och jag TROR att detta bland annat är vad som gör mig så sabla trött när jag umgås med flera människor åt gången.  div>*känner igen*<div id="forummessagefooter">Conscience is deaddiv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-15 09:41:05 följande:div>Jag är likadan. Fast jag tittar inte på deras mun. Jag växlar nog från att titta i ögonen och på något helt random ställe vid sidan om eller bakom eller ner på mig själv.

Sen är jag URKASS på att läsa läppar eller vafan det heter. URKASS verkligen.div>Ja, men det är så olika. Problemet här för mig var att ögon ger för stark intryck och det känns som att de märker av att jag blir så nervös.<div id="forummessagefooter">Conscience is deaddiv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Blackbird skrev 2011-01-15 09:59:52 följande:div>Ja, men det är så olika. Problemet här för mig var att ögon ger för stark intryck och det känns som att de märker av att jag blir så nervös.div>För mig är det nog snarare att jag är rädd över att de ska se igenom mig så som jag ser igenom dom. Delvis. Jag vet (för sååå många har påpekat det) att jag har ett dålig pokerface och att vad jag tycker, tänker, känner syns direkt på mig. Om någon då sitter och gaggar om nått jag är helt ointresserad av kan jag inte dölja det ens om jag försöker. Det gör mig generad. Jag vill inte verka ohyfsad men det är sååå svårt.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2011-01-15 07:52:20 följande:div>Strulmaja: Jag har fått höra att jag är bra på att läsa av folk men jag tycker det är svårt att bedöma själv om det stämmer. Jag tror inte att jag är så superbra på att läsa av folks ansikten men däremot tycker jag mig kunna känna av humör i "luften", läsa av tonläget på rösten, hastigheten på stegen osv. Jag kan tex tycka att det är riktigt jobbigt att vistas i rum där det är mycket stress och förväntan, tex inför ett bröllop (alltid minst en som är överstressad) eller julaftonsmorgon (då allt måste vara perfekt när gästerna kommer) då tycker jag det blir för mycket stress i luften och vill bara springa därifrån.div>Det där är jag också rätt bra på förutom när det gäller EN person. En gång var jag väldigt, väldigt säker på att jag visste vad den personen kände och agerade därefter, men som det visade sig vara så fel att jag skämdes något så oerhört. 

MEN - det KAN ha varit så att personen har förnekat också. Det lär jag nog aldrig få veta. <div id="forummessagefooter">Conscience is deaddiv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Blackbird skrev 2011-01-15 09:56:23 följande:div>Strulmaja, tack för dina två långa svar till mig. Fick större inblick i ditt liv och din vardag. Kände igen mig i vissa händelser och inte alls i vissa. Men så är det.div>Oj, orkade du verkligen läsa igenom allt? Började som svar till dig men blev sen bara massa tankar jag satt med för stunden kände jag.

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-15 10:03:41 följande:div>För mig är det nog snarare att jag är rädd över att de ska se igenom mig så som jag ser igenom dom. Delvis. Jag vet (för sååå många har påpekat det) att jag har ett dålig pokerface och att vad jag tycker, tänker, känner syns direkt på mig. Om någon då sitter och gaggar om nått jag är helt ointresserad av kan jag inte dölja det ens om jag försöker. Det gör mig generad. Jag vill inte verka ohyfsad men det är sååå svårt.div>Hehe, kan trösta dig med att jag också är lätt att läsa av. Och det HATAR jag, för jag vill inte vara så genomskinlig. <div id="forummessagefooter">Conscience is deaddiv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-15 10:05:06 följande:div>Oj, orkade du verkligen läsa igenom allt? Började som svar till dig men blev sen bara massa tankar jag satt med för stunden kände jag.div>Ja, men om jag ska vara ärligt tog det mig ganska lång stund dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy">  <div id="forummessagefooter">Conscience is deaddiv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2011-01-15 09:52:14 följande:div>Ja, ja, Ja! Precis!!

Jag har även lätt för att känna om folk har "lågt blodsocker", alltså att anting är extra taggiga, lättretade eller trötta. Jag känner ofta det före dom själva gör det. Men jag har lärt mig att det inte uppskattas om man påpekar det, inte rakt ut i alla fall. Att säga: "Kanske vi skulle ta och fika lite!?" brukar däremot funka. der="0" alt="Flört">

Ja, att känna av en annan människa i taget går bra, men ett helt rum med folk blir bara för mycket!div>Fan alltså. Det är inte konstigt det är svårt att hänga med i samtalen när man är fullt upptagen med att känna in och registrera andra människor såhär. Undrar egentligen varför det är så? Varför det (enligt den där boken) är så att många eller alla som har ADHD är så inutiativa och känsliga. Jag har trott att jag fick den gåvan (som ibland blir till en förbannelse) för att väga upp och kompensera för mina övriga brister. Att det te.x är lättare att få personen att tro jag är med i samtalet om jag är "tuned in" så att säga i hur personen känner sig för stunden eller för att jag ska veta hur jag ska agera och reagera eftersom det annars inte finns där naturligt.