Det här är en fråga till Jojo75 och andra som känner sig ganska säkra på att inte ha Add eller liknande:
Känner ni igen er i beskrivningarna i tråden angående vardagsproblemen som tex att fara och handla och komma hem med fel saker? Jag funderar om det är problem som egentligen "alla" har problem med? Om man tänker på att en affär kanske har över 10.000 artiklar är det ju egentligen inte så konstigt att man blir förvirrad av alla val man måste göra.
Eller om vi tar det här med att vika tvätt, har ni också problem med det eller går det snabbt och effektitvt för er?
Det här är en fråga till Jojo75 och andra som känner sig ganska säkra på att inte ha Add eller liknande:
Känner ni igen er i beskrivningarna i tråden angående vardagsproblemen som tex att fara och handla och komma hem med fel saker? Jag funderar om det är problem som egentligen "alla" har problem med? Om man tänker på att en affär kanske har över 10.000 artiklar är det ju egentligen inte så konstigt att man blir förvirrad av alla val man måste göra.
Eller om vi tar det här med att vika tvätt, har ni också problem med det eller går det snabbt och effektitvt för er?
Jag tror att många blir stressade och mår dåligt på grund av hur samhället är uppbyggt. Det var någon som beskrev att hon/han bara kom ihåg ansiktena på de närmaste bekanta. Jag tänker att det kanske räckte "förr i tiden" då man inte träffade så många människor. I dag kaske vi har 300 vänner på facebook och träffar nytt folk hela tiden, på bussen, på ica, på jobbet plus alla ansikten man ser på tv! Jag tycker inte det är så konstigt egentligen ifall man inte klarar att hålla isär alla ansikten.
Detta har jag också tänkt på. Att det stressade samhället i sig kan ge symtom som påminner om exempelvis ADHD/ADD. Vi matas av information och intryck från alla möjliga håll, tv, radio, internet, mobiler, klart som fan man blir trött i bollen. Det är en stress bara att leva. Man ska hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Samtidigt som man ska göra karriär och självförverkliga sig själv ska man ta sig tid och vara mamma eller pappaledig, helst tills ungarna är tre år. Nu är inte jag en av dom som känner att jag måste göra si och så för att passa in men jag lider med alla dom som är halvt ihjälstressade för att dom strävar efter det ouppnåliga.
Hur ställer man diagnosen ADD? Ni som är diagnostiserade?
Måste berätta.
Jag var hos läkaren igår och pratade om detta, ADHD/ADD, att jag misstänker att jag har det.
Läkaren frågade varför jag misstänker det och då kunde jag inte komma på ett enda symtom!!!
I alla fall så.... sa läkaren att han skulle bli högst förvånad om det visade sig att jag hade ADHD för de ADHDmänniskor h*n träffat kunde inte sitta så stilla, vara så lugna och sakliga som jag var.
Ok, nu handlar tråden om ADD och inte ADHD men jag vill ändå slänga ut frågan (kanske du Jojo kan svara) på om läkaren hade rätt i det h*n sa? Är det inte så att alla som har ADHD/ADD också är olika? Att det finns dom med ADHD som visst kan sitta ner, lugnt och stillsamt och prata?
Jo, läkaren sa också att en depression kan ta sig uttryck såhär (han syftade väl på att det nog är deprimerad jag är) men jag känner mig ju inte nedstämd eller deprimerad. Det är väl det huvudsakliga symtomet vid depression?