Usch, nu har jag verkligen en riktig down period, ju min himla PMS-vecka.. Jag tycker den bara blir värre o värre.
Jag orkar snart inte mer.. Aggression växer si bara starkare o starkare, jag blir rädd för mig själv..
Är de ingen annan som upplever dessa enorma aggressioner??
Hej alla! Hur mår ni?
Jag funderar på att starta en tråd för oss med ADHD/ADD, oavsett diagnos eller ej, men så kom jag på att eftersom det är så många anonyma här så är det kanske inte många härifrån som vill följas åt i en ny tråd om den inte skapas i känsliga rummet. Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Dilemma! Hoppas ni alla mår bra iaf.
Anonym (under utredning) och ni andra: Det här med egentid. Hur har ni det med det? Är det viktigt för er? Jag läste nämligen någonstans att människor med ADHD/ADD har ett större behov än andra att få dra sig undan, att få vara ensamma och få egentid. Och jag vet inte med er men jag känner igen mig i det och så har det mer eller mindre alltid varit.
Tyvärr är det svårt att skaffa sig egentid. För egen del blir det att jag sitter uppe om nätterna när resten av familjen sover för det är enda ggn det är tyst här i huset, enda ggn jag är "ensam" och faktiskt är det på natten eller sena kvällen när det är lugnt runtomkring mig som jag känner att mina tankar är något sånär samlade. Dessvärre finns det ju en baksida av det, jag ska ju upp på morgonen dagen efter och ta hand om två små barn. Det är ingen lätt uppgift i vanliga fall och nästan omöjligt när jag är trött och irriterad. Och ju mer irriterad jag är desto mer trotsar ungarna och allt bli skit och sen får jag dåligt samvete.
Min man säger åt mig att såhär kan vi inte ha det. Han säger att jag MÅSTE gå och lägga mig i tid, helst innan kl 23 för annars orkar jag inte upp. Jag vet att han har rätt men det är så svårt då behovet av egentid, lugn och ro är så stort och då det ju är precis vid den tiden som jag känner mig som mest "normal". Jag har provat att lägga mig tidigare men då ligger jag uttråkad i sängen och tänker på allt jag skulle vilja göra istället för att ligga där klarvaken. Härom natten gick jag och la mig 01:30. Jag var trött men trots det kunde jag inte somna. Jag låg och läste i en timme men kunde inte somna efter det heller. Så mycket tankar som snurrade runt, så många idéer.... tillslut somnar jag av ren utmattning. Och oftast är det då jag brukar gå och lägga mig... när huvudet känns tungt och benen knappt orkar bära mig och då jag gäspar käkarna ur led DÅ tycker jag det är dags att gå och sova. Att lägga sig innan dess är tråkigt. Och tristess gör mig rastlös och rastlöshet gör mig orolig.
Så.... det här med egentid är alltså superviktigt för mig. Om jag inte får det behovet tillgodosett, om jag inte får utlopp för min kreativitet blir jag en fruktansvärd sur och bitter människa. Jag blir irriterad och arg, frustrerad, grälsjuk, rastlös, deppig och det känns som om något inom mig dör... som en blomma som långsamt vissnar för att den inte får vatten. Därför, Anonym (under utredning) undrar jag om det kan vara något sådant här, att du inte ges tillräckligt med svängrum, som också påverkar ditt humör? Att du känner dig trängd? Eller som om för mycket av vardagens måste kretsar kring dig och är beroende av dig? Jag frågar därför att vi ju är ganska lika i mycket annat, och detta är sådant som i alla fall kan göra mig galet ilsk, sur och t.o.m ledsen.