ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym skrev 2011-02-07 01:09:34 följande:div>Jag fick min diagnos för ca: 1,5 år sen. Mina symtom är svårt att få struktur på livet, planera saker, göra 1 sak åt gången m.mdiv>Ja det är samma för mig, i livet får jag verkligen inte struktur men på jobbet är jag otroligt bra på det OM jag kommer till jobbet och får komma igång (har lång startsträcka). Just nu jobbar jag hemifrån och det funkar verkligen inte.

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2011-02-06 23:51:33 följande:div>Det kan ta väldigt lång tid ibland, min tog ungefär ett halvår. Jag gjorde också nån sorts "förtest", men det var flera år innan eftersom det var så långa köer här...
Vad är det för problem du hoppas få bukt på med hjälp av medicin?div>Hon är oerhört stressad men får ingenting gjort. Hon är förvirrad och glömmer allt. Betygen rasar. Hon tappar bort prylar. Hon glömmer att äta (om inte jag serverar henne), glömmer att göra läxor, hemsysslor. Hon kan sova dygnet runt. Ja det är mycket mer också. Men problemen är värst för henne själv, och som mamma blir man ju förtvivlad när hon inte mår bra.

Jag väntar då svar från läkaren om att få testa medecin. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Tack för denna tråd!

Har läst listan och inser nu att min yngsta bror har väldigt många av dessa symptom.
Jag har länge undrat över om han kan ha någon form av diagnos (vår bror har Aspergers) då han är lite speciell.
Han har dålig självkänsla (måste "köpa" sin sambo och kompisar), har noll koll på ekonomin (upp med "kortet" bara - hur det ska betalas är ett senare problem. Han har slösat bort över en miljon mer än han haft på 15 år på saker han inte behövt, trots en bra lön)
Han blir aldrig färdig till att göra saker som måste göras förrän det verkligen brinner i knutarna. Han städar aldrig, förutom ett par gånger per år och då kan du äta maten direkt från golvet efteråt.
Han påbörjar projekt, som visserligen ofta blir i stort sett slutförda, men han plockar inte iordning efter sig, så verktyg etc kan ligga kvar i månader eller år och han bara hoppar över dem istället för att plocka undan det.
Han samlar på saker som kan vara bra att ha. Istället för att köpa 1 vattenslang till trädgården så köper han 3 + en massa extra tillbehör som "kan vara bra att ha".
Han hattar mellan olika saker han ska göra och blir aldrig riktigt klar med något.
Han kommer alltid försent.
Han har alltid haft sömnsvårigheter.
Han var bulimiker i tonåren.
Han "måste" alltid äta god mat - kan inte tänka sig att äta vardagsmat. Detta syns också på hans figur.
Han skyller alltid allting på alla andra.

Ja listan kan göras lång.
Jag skulle aldrig få honom att söka efter en diagnos - han tycker inte själv att han har några problem.

Hejsan

När jag äntligen fick tummen ur att skriva så hittade jag mitt inlägg på relationsforumet...suck.
Nu orkar jag inte skriva om det.

Nåväl jag är ny och har inte diagnos ADHD/ADD.

Har pratat med en vänlig kvinna och efter en timme så sa hon ADHD/ADD.

Ville inget egentligen men jag återkommer.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Rona skrev 2011-02-07 07:34:47 följande:div>Hon är oerhört stressad men får ingenting gjort. Hon är förvirrad och glömmer allt. Betygen rasar. Hon tappar bort prylar. Hon glömmer att äta (om inte jag serverar henne), glömmer att göra läxor, hemsysslor. Hon kan sova dygnet runt. Ja det är mycket mer också. Men problemen är värst för henne själv, och som mamma blir man ju förtvivlad när hon inte mår bra.div>Det hät låter som en beskrivning av mig på varenda punkt. Jag själv missade mitt första möte nu för att jag inte sover om nätterna. I och med hennes reaktion (min chefs)  på det här och flera andra saker som tex min abort som hon tyckte inte passade in i planeringen. Hon tyckte mer synd om sig själv än mig. SÅ har jag bestämt att säga upp mig nästa gång hon ringer och klagar på mig. Dock inte med omedelbar verkan utan jag ska erbjuda mig att jobba mars ut.

<div class="quote"><div class="quote-nick">BeaBee skrev 2011-02-07 01:05:17 följande:div>Jag själv är 23 år! Välkommen hit :)div>Ok ^^ ! . tack :) . blev väldigt glad när ja hittade denna tråd, när man söker om det så finns det inte direkt jätte mycket om det och frågar man människor vet inte många vad det är för nåt..

är det någon här som har add och har barn ?
är gravid i vecka 32 och rädd för att jag inte ska orka med riktigt pga. allt med
glömska lathet oså... har ju självklart min underbara man som hjälper mig oså :) !
men han finns ju inte alltid tillhands !
isåfall hur har ni klarat det? går det utan medicin ? :)

läser era inlägg och förstår precis vad ni menar och känner....

nu känner jag bara gällande mig att jag int vet hur länge jag ska orka, känns som det tas så lätt på detta och svårt, långdrage att få en diagnos. ALLA jag pratar med tar lätt på detta och tycker att allt är normalt, och det känns dessutom lite som att jag bara är lat.

jag går ju hemma nu utan jobb med "lön" får ingenting gjort och det blir bara värre och värre. trots att man inte gör ett skit om dagarna orkar jag knappt komma upp om mornarna, min sambo hjälpte mig skicka in viktiga papper till csn. jag tänker bara "snart snart" mmen det blir ALDRIG v.
orkar inte mer, banala jävla saker som bara skjuts upp gång på gång, städning som aldrig blir av  till grunden..ja det r ju bara 2/100 saker..

som många av er skriver så existerar inte dessa problem i arbetslivet...

Jag lider av tricotillomani, jag drar hårstrån från virveln i hårbotten så fort jag får problem och känner mig stressad.

Någon som håller på likadant?