ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (19) skrev 2011-02-01 23:17:55 följande:div>Jag undrar om ni andra är som mig, och har ett dåligt kortids/arbetsminne och ett egendomligt långtidsminne?

Jag har tex problem med att minnas möten, räkningar och saker jag ska ha med mig ut osv - men har tydliga minnen sedan 2-års åldern.div>Jag har både dåligt långtidsminne och arbetsminne/korttidsminne. Läskigt dåligt.

Haft några jobbiga veckor nu.
Haft långdragna panikångestattacker som slutade med att jag kännde det som att jag tappade verkligheten.
Svimmade nästan av en gång (blodsockerfall+panikattack).
Riktigt otäckt.
Trodde jag skulle få hjärtattacker mm, fick göra EKG och testa blodtrycket (som var normala) och då lugnade jag ner mig.
Nu är jag förkyld men håller på att hämta mig psykiskt igen.
Men vet att jag är skör just nu (har hänt mycket omkring mig, dödsfall mm)och försöker tänka att det är psykiskt och inget annat...

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym ((ny med adhd)) skrev 2011-02-03 11:08:41 följande:div>Haft några jobbiga veckor nu.
Haft långdragna panikångestattacker som slutade med att jag kännde det som att jag tappade verkligheten.
Svimmade nästan av en gång (blodsockerfall+panikattack).
Riktigt otäckt.
Trodde jag skulle få hjärtattacker mm, fick göra EKG och testa blodtrycket (som var normala) och då lugnade jag ner mig.
Nu är jag förkyld men håller på att hämta mig psykiskt igen.
Men vet att jag är skör just nu (har hänt mycket omkring mig, dödsfall mm)och försöker tänka att det är psykiskt och inget annat...div>Men oj! :(   Det var inte roligt alls. Förstår om du mår dåligt. Långdragna panikångestattacker var jag ju med om här efter jul och jag är lite orolig för att få tillbaka dem även om jag mår bra nu.
Om du vill får du gärna höra av dig , du vet bara skriva av dig om du behöver.
Det är vid såna här tillfällen man får ta en stund i taget. :)

Skickar en styrkekram till dig!

<div class="quote"><div class="quote-nick">Samarkand skrev 2011-02-03 12:39:26 följande:div>Men oj! :(   Det var inte roligt alls. Förstår om du mår dåligt. Långdragna panikångestattacker var jag ju med om här efter jul och jag är lite orolig för att få tillbaka dem även om jag mår bra nu.
Om du vill får du gärna höra av dig , du vet bara skriva av dig om du behöver.
Det är vid såna här tillfällen man får ta en stund i taget. :)

Skickar en styrkekram till dig!div>Tack för kramen och omtanken, det värmer.

Jag är också rädd att det ska komma tillbaka, känns som att allt möjligt kan "trigga igång" det.
Fast för varje dag som går känns det lite bättre. Idag är det mycket bättre än igår.

Blev du också lite "borta" och kännde det som att verkligheten falerade?

Jag har mycket tvångshandlingar för mig i vanliga fall, men på sista tiden har jag "tappat" dem.
Det började med att jag fick tics istället för tvånget (två dagar innan min mormors begravning), sen försvann ticsen och ersattes av ångest (låter säkert jättesvamligt).

Nu "förstår" jag varför jag har mina tvångshandlingar, de hjälper mig att få struktur i vardagen mitt i allt kaos.
Mina tvångsritualer börjar komma tillbaka nu och jag välkomnar dem faktiskt...knäppt men sant.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym ((ny med adhd)) skrev 2011-02-03 13:19:11 följande:div>Tack för kramen och omtanken, det värmer.

Jag är också rädd att det ska komma tillbaka, känns som att allt möjligt kan "trigga igång" det.
Fast för varje dag som går känns det lite bättre. Idag är det mycket bättre än igår.

Blev du också lite "borta" och kännde det som att verkligheten falerade?

Jag har mycket tvångshandlingar för mig i vanliga fall, men på sista tiden har jag "tappat" dem.
Det började med att jag fick tics istället för tvånget (två dagar innan min mormors begravning), sen försvann ticsen och ersattes av ångest (låter säkert jättesvamligt).

Nu "förstår" jag varför jag har mina tvångshandlingar, de hjälper mig att få struktur i vardagen mitt i allt kaos.
Mina tvångsritualer börjar komma tillbaka nu och jag välkomnar dem faktiskt...knäppt men sant.div>Ja, man ska verkligen försöka se att man mår bättre idag än igår ex för annars blir det jättejobbigt.
O peppa sig själv jättemycket att det går framåt.
Jag var så inne i panikångesten att jag nog inte märkte så mycket annat än att jag var livrädd för att få hjärtattack eller svimma eller något annat.
Jag vet vad som triggar igång mina attacker och det har alltid var samma sak även om jag inte har haft några på flera år. Därför försöker jag att inte snurra för mycket runt i de tankarna kring det. Och sen försöker jag att hitta mycket roligt att göra och fokusera på. Det som jag mår dåligt av lägger jag åt sidan o låter mig må gott. :)

Har börjat läsa "Sanna Ehdins" böcker vilket verkligen har gett mig små kickar och insikter.
Så nu kan jag lättare ta till mig positiva saker och faktiskt fokusera på att göra saker för mig själv, saker som jag vill, saker som får mig att må gott.
I min uppväxt fick jag oftast stå tillbaka, alla andras önskningar och viljor var viktigare i min familj. Så jag lärde mig att prioritera andra och sätta mig själv sist. Inte undra på att jag började jobba inom barnomsorgen sen eftersom man där bryr sig om andra.
Detta har jag också märkt i relationen till min kärlek eftersom jag ofta prioriterat hans önskningar och planer. Jag har mycket väl varit medveten om att mina önskningar är viktiga också men eftersom hans vilja har varit så stark har jag lagt mitt åt sidan. Till slut har jag mått väldigt dåligt över att jag hela tiden ska sätta mina önskningar åt sidan och det har lett till bl a att jag har pikat honom och ofta varit snarstucken  mot honom.  Nu inatt insåg jag att jag måste ta hand om mig själv, prioritera mina önskningar också så att jag inte mår dåligt. För mår jag dåligt så kan jag inte hjälpa någon annan utan tvärtom.
Så istället för att göra som jag alltid gjort; hjälpa andra och prioritera andra så ska jag ta hand om mig själv i första hand. Då först kan jag vara en fungerande motpol till någon annan :)

Vet inte om ni förstår vad jag skrev.. det låter väldigt vimsigt. :)
Iaf så är jag ju på väg eftersom jag väntar på utredning, funderar på att starta eget, och ska nu vara jourhem till två kattungar ett tag. Saker som jag länge, länge velat. Så nu känns det jättehärligt för jag kan ärligt säga att jag lever min dröm (även om kärleken inte finns där just nu ).

Och en annan sak jag vill fråga alla! Hur är det med eran läsning?
Kan ni läsa böcker med endast text?

Jag har ALDRIG läst en text-bok. Aldrig av fri vilja.
Jag berättade detta för min pappa och det verkade förvåna honom.
Inte för att jag avskyr böcker, jag orkar bara inte läsa - men jag skulle jättegärna "kunna".

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (19) skrev 2011-02-03 23:17:17 följande:div>Och en annan sak jag vill fråga alla! Hur är det med eran läsning?
Kan ni läsa böcker med endast text?

Jag har ALDRIG läst en text-bok. Aldrig av fri vilja.
Jag berättade detta för min pappa och det verkade förvåna honom.
Inte för att jag avskyr böcker, jag orkar bara inte läsa - men jag skulle jättegärna "kunna".div>hej jag kan läsa böcker,håller på med ett antal samtidigt eller börjar på ett gäng fastnar jag inte på en gång så tar jag mig inte igenom boken men är den spännande så fastnar jag totalt i den kan läsa hela dan och natten.

Nånting jag däremot inte kan så är det att lyssna på ljudböcker det går bara inte jag slår hela tiden bort rösten och det bara mal i bakgrunden fastän jag försöker att lyssna och hänga med.
det är lika om jag ska försöka titta på en svensk film så hänger jag inte med om det inte finns text den läser jag  då det går lättare att koncentrera sig konstigt?ja det vet jag :)

är det fler än jag som är extremt fjantig med plöttsliga ljud och rörelser, kommer det någon som jag inte sett riktigt så hoppar jag till och blir jätterädd och hjärtat skenar . lika om man är ute och går och det prasslar till bredvid en då flyger jag nästan upp i famnen på den som är bredvid och gömmer mig bakom det är väldigt irriterande
  folk tycker att jag är sprättig i mitt sätt och kan ta illa vid sig när jag blir "rädd" för dom

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (funderar) skrev 2011-02-04 10:13:10 följande:div>hej jag kan läsa böcker,håller på med ett antal samtidigt eller börjar på ett gäng fastnar jag inte på en gång så tar jag mig inte igenom boken men är den spännande så fastnar jag totalt i den kan läsa hela dan och natten.

Nånting jag däremot inte kan så är det att lyssna på ljudböcker det går bara inte jag slår hela tiden bort rösten och det bara mal i bakgrunden fastän jag försöker att lyssna och hänga med.
det är lika om jag ska försöka titta på en svensk film så hänger jag inte med om det inte finns text den läser jag  då det går lättare att koncentrera sig konstigt?ja det vet jag :)div>Ja, samma här med böcker - är det tråkiga så går det bara inte, men fastnar jag så sträckläser jag.
Ljudböcker är inte heller min grej, kan inte fokusera.  <div id="forummessagefooter">Det kan ALDRIG bli för mycket glitter!!! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (funderar) skrev 2011-02-04 10:18:44 följande:div>är det fler än jag som är extremt fjantig med plöttsliga ljud och rörelser, kommer det någon som jag inte sett riktigt så hoppar jag till och blir jätterädd och hjärtat skenar . lika om man är ute och går och det prasslar till bredvid en då flyger jag nästan upp i famnen på den som är bredvid och gömmer mig bakom det är väldigt irriterande
  folk tycker att jag är sprättig i mitt sätt och kan ta illa vid sig när jag blir "rädd" för domdiv>Jag är men jag har tänkt att det hör ihop med det här ångesttillståndet som jag nu glömt namnet på... inte GAD, det andra man kan få om man varit utsatt för te.x våldtäkt eller någon annan typ av överfall. Något på P tror jag.
För jag tror inte att jag alltid varit sån utan det är något dom dykt upp senare. Jag är väldigt spänd, går alltid runt och "spänner mig", som om jag bara väntade på att bli överfallen eller nått. Jobbigt när jag sitter och koncentera mig på något och så tappar sambon te.x tvdosan i golvet, då rusar hjärtat och jag går igång på mindre än en sekund som om det var en katastrof jag förberedde mig för.