Sökning: d
|
-
dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy">
-
<div class="quote"><div class="quote-nick">psyko II skrev 2011-01-31 06:54:08 följande:div>ja det kan bli snurrigt, jag e född och uppvuxen i stockholm
dth="15" height="15">div>Du med!! Det är jag med, norra Stockholm. När vi flyttade därifrån svor jag att aldrig flytta tillbaka. Men så träffade jag min soulmate och han ville inte flytta till Karlskoga så då drog jag tillbaka, om än väldigt ogärna. O se nu 6 år senare har jag flyttat igen, återigen för honom. Fast nu är jag solo... o min soulmate tycker jag ska arbeta på mina brister -dvs ev ADHD.
-
<div class="quote"><div class="quote-nick">Samarkand skrev 2011-01-31 09:45:21 följande:div>Du med!! Det är jag med, norra Stockholm. När vi flyttade därifrån svor jag att aldrig flytta tillbaka. Men så träffade jag min soulmate och han ville inte flytta till Karlskoga så då drog jag tillbaka, om än väldigt ogärna. O se nu 6 år senare har jag flyttat igen, återigen för honom. Fast nu är jag solo... o min soulmate tycker jag ska arbeta på mina brister -dvs ev ADHD.div>haha ok, jag bodde i västra sthlm, jag svor också på att aldrig flytta tillbaka, har bott i värmland i 20 år nu, med lite utflyttningar då å då. Men NU skulle jag jättegärna vilja flytta tillbaka till sthlm, men kan ju inte lämna alla barn + barnbarn här :S så det är ett stooort dilemma
-
<div class="quote"><div class="quote-nick">psyko II skrev 2011-01-31 12:29:01 följande:div>haha ok, jag bodde i västra sthlm, jag svor också på att aldrig flytta tillbaka, har bott i värmland i 20 år nu, med lite utflyttningar då å då. Men NU skulle jag jättegärna vilja flytta tillbaka till sthlm, men kan ju inte lämna alla barn + barnbarn här :S så det är ett stooort dilemmadiv>Ja, jag förstår dig där. Det är verkligen ett stort dilemma. Jag lämnade föräldrar, syster med man och liten son plus vänner när jag drog tillbaka till Stockholm. Det var jättejobbigt särskilt som min systerson var bara 10 gammal och jag ofta tog hand om honom den första tiden.
Sen var ju omställningen från småstad till Huvudstad väldigt jobbig. Inte alls som när jag flyttade till Karlskoga. Det tog nog runt 2 år tills jag accepterade att jag bodde i Stockholm, men jag längtade därifrån jättemycket ändå. Tills för runt 2 år sen när jag började tycka att det var kul att bo i Stockholm. Håller på med släktforskning på fritiden och fick ett jätteintresse för Stockholms historia vilket lyfte glädjen för Stockholm. Men jag är ju typen som vill bo i villa, så att bo i Stockholm med de skyhöga huspriserna är inget för mig eg.
Men det finns ju plus o minus med allt. Ett av de stora plusen i stockholm att inte butikerna stänger redan kl 18 som de gör här i Helsingborg. I Stockholm hinner du gå och handla efter jobbet. Sen är ju utbudet av allt gigantiskt i Stockholm mot i en småstad.
Sen har du ju stressen som är mördande i Stockholm :( Och att folk är så mycket JAG JAG JAG där, liksom flytta dig för JAG ska fram här...
Varför inte flytta dit för ett kort tag och testa det låt säga 1-2 år ?? -
<div class="quote"><div class="quote-nick">Samarkand skrev 2011-01-31 19:10:46 följande:div>Ja, jag förstår dig där. Det är verkligen ett stort dilemma. Jag lämnade föräldrar, syster med man och liten son plus vänner när jag drog tillbaka till Stockholm. Det var jättejobbigt särskilt som min systerson var bara 10 gammal och jag ofta tog hand om honom den första tiden.
Sen var ju omställningen från småstad till Huvudstad väldigt jobbig. Inte alls som när jag flyttade till Karlskoga. Det tog nog runt 2 år tills jag accepterade att jag bodde i Stockholm, men jag längtade därifrån jättemycket ändå. Tills för runt 2 år sen när jag började tycka att det var kul att bo i Stockholm. Håller på med släktforskning på fritiden och fick ett jätteintresse för Stockholms historia vilket lyfte glädjen för Stockholm. Men jag är ju typen som vill bo i villa, så att bo i Stockholm med de skyhöga huspriserna är inget för mig eg.
Men det finns ju plus o minus med allt. Ett av de stora plusen i stockholm att inte butikerna stänger redan kl 18 som de gör här i Helsingborg. I Stockholm hinner du gå och handla efter jobbet. Sen är ju utbudet av allt gigantiskt i Stockholm mot i en småstad.
Sen har du ju stressen som är mördande i Stockholm :( Och att folk är så mycket JAG JAG JAG där, liksom flytta dig för JAG ska fram här...
Varför inte flytta dit för ett kort tag och testa det låt säga 1-2 år ??div>Ja jag hade gärna velat (hmm värmlänska?) flytta dit å prova, men jag är rädd för att jag kanske trivs för bra...eller så längtar jag "hem" igen. Har flyttat i snitt en gång om året sen jag föddes så jag e jäkligt trött på flyttningar -
<div class="quote"><div class="quote-nick">psyko II skrev 2011-01-31 20:47:17 följande:div>Ja jag hade gärna velat (hmm värmlänska?) flytta dit å prova, men jag är rädd för att jag kanske trivs för bra...eller så längtar jag "hem" igen. Har flyttat i snitt en gång om året sen jag föddes så jag e jäkligt trött på flyttningardth="15" height="15"> Dessutom har jag ju alla kontakter här, psyk, öppenvården mm nää jag får vänta tills jag e pensionär eller nått dth="15" height="15">div>Men om du trivs är väl det bra och om du längtar hem så har du iaf provat att bo i Stockholm igen. :)
Då kan du säga att du har gjort det och det var inget för dig..
Jag är också en sån som har flyttat rätt ofta, sen jag blev vuxen är det jag som har stått för de ideliga flyttningarna. Jag längtar alltid bort, gräset är grönare på andra sidan. Även när jag bodde i Karlskoga började jag till slut längta bort, det ligger nog i min ev ADHD. Nu när jag är i Helsingborg längtar jag tillbaka till Stockholm (men jag trivs i Helsingborg jättebra..).
Jag hoppas att min utredning o efterföljande behandling kan hjälpa mig med det här, känns så sjukt att alltid vilja vara någon annanstans än där man är. -
Hahahahah! Det här är helt fantasiskt!
Hittade den här tråden i dag av en händelse, och av listan i TS så är 95% jag!
Jag har varit en kaospilot hela mitt liv, med flera depressioner varav flera obehandlade. Äter nu Venlafaxin sen drygt 1 år tillbaka och den hjälper.
Men jag har, helt av en händelse och på många olika sätt, upptäckt att jag troligtvis har ADD eller ADHD - det är lite för mycket som stämmer lite för väl.
Har varit hos min underbara husläkare och hon har skickat remiss till psyk för utredning, så nu väntar jag.
<div id="forummessagefooter">Det kan ALDRIG bli för mycket glitter!!! -
Jag undrar om ni andra är som mig, och har ett dåligt kortids/arbetsminne och ett egendomligt långtidsminne?
Jag har tex problem med att minnas möten, räkningar och saker jag ska ha med mig ut osv - men har tydliga minnen sedan 2-års åldern. -
<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (19) skrev 2011-02-01 23:17:55 följande:div>Jag undrar om ni andra är som mig, och har ett dåligt kortids/arbetsminne och ett egendomligt långtidsminne?
Jag har tex problem med att minnas möten, räkningar och saker jag ska ha med mig ut osv - men har tydliga minnen sedan 2-års åldern.div>Nej det där stämmer inte på mig, jag har inget långtidsminne alls nästan. Långtidsminnet är sämre än kortidsminnet som också är dåligt. -
<div class="quote"><div class="quote-nick">Alle skrev 2011-02-01 21:36:39 följande:div>Hahahahah! Det här är helt fantasiskt!
Hittade den här tråden i dag av en händelse, och av listan i TS så är 95% jag!
Jag har varit en kaospilot hela mitt liv, med flera depressioner varav flera obehandlade. Äter nu Venlafaxin sen drygt 1 år tillbaka och den hjälper.
Men jag har, helt av en händelse och på många olika sätt, upptäckt att jag troligtvis har ADD eller ADHD - det är lite för mycket som stämmer lite för väl.
Har varit hos min underbara husläkare och hon har skickat remiss till psyk för utredning, så nu väntar jag. div>Ja det är fantastiskt att vi är så många som är så lika varann.